torsdag 30 september 2010

Didn't you girls say you went to a conservatory?


Åh nej, Tony, inte du också.

Åh, Årsta

En gång i tiden drömde vår bloggpraktikant DJ Füzzball om en värld där Göran Greider var president. Det är en dröm som aktualiseras av den här vackra artikeln om Greider och hans Årsta.

Vilken idyll Årsta verkar vara, allt det som resten av Sverige inte är. Om inte min sambo fick symtom på panikattacker varje gång jag tog upp frågan om att flytta till förorten skulle jag genast börja packa.

The dawn of man

Eftersom jag är en seriös recensent försöker jag gå grundligt tillväga när jag skriver om litteratur. Idag googlade jag därför "vad är läsning?" för att get back to basics.

Tyvärr ledde min gedigna research mig bara hit:

"I mänsklighetens gryning på Afrikas savanner utvecklades förmågan att snabbt särskilja objekt som är mycket lika varandra. Den förmågan var livsavgörande i ögonblick då våra förfäder behövde avgöra om de stod inför ett byte, ett rovdjur eller något annat. Är det en trädrot som skymtar i skuggornas spel eller är det en dödlig giftorm? Ett centrum för att skilja ut olika föremål bildades strax bakom vänster öra. I dag använder vi detta centrum för att skilja mellan exempelvis E och F."

Det var svårt att utröna något avgörande om litteraturens natur ur resonemanget, men Amanda lyckades i alla fall nå fram till dagens evolutionsbiologiska sanning: "Den som kan skilja på E och F kan tolka bootycall-sms korrekt och få ligga på fyllan och villan, glömma kondom och därmed föra sina gener vidare."

onsdag 29 september 2010

What does it mean?!! *spilers, much?*

Jag har sett det första avsnittet av The Event (Evenemanget, på svenska?).

Jag tror att tanken med serien är att ta över alla säljbara reklamminuter från Lost. Visserligen har jag inte sett Lost men jag tror att det var ihopkokat på samma ingredienser: Ful CGI, "mystiska händelser" som man förstår är just mystiska av att de ackompanjeras av mystiskt ljud, en flygkrasch, en tropisk semesterö, folk som försvinner spårlöst.

The Event har även Gilmore Girls-Luke som kapar ett kapat plan för att krascha på presidenten och Dr Kerry Weaver som här heter Sophia (man förstår att hon kommer att vara vis, visa kvinnor heter så) och eventuellt är en utomjording eller en mutant, ingen vet. Men som tur är kommer en winampillustration från 1997 och sväljer hela flygplanet (som försvinner till en öde parallell verklighet?) och räddar alla människorna.

Om någon har sett fler avsnitt och menar att det är bra, do tell!

Veckans aladåb


Familjen Bruun har lagat aladåb!

Och den ser ut som Caliban från Resan till Melonia!

tisdag 28 september 2010

Bada, bada

Idag har jag badat Leeloo. Hon gillar inte att bli badad men ser festlig ut som få när hon är blöt.








Easter Parade


Den första medningen Richard Yates Easter Parade lyder: " Ingen av systrarna Grimes skulle få ett lyckligt liv, och i efterhand föreföll det alltid som om problemen började med föräldrarnas skilsmässa." Egentligen är det väl inte enbart skilsmässan som fuckar upp systrarna, det är frånvaron av en pappa och att bli utlämnad till en galen mammas nycker (hej barnen Draper!). Men inledningsmeningen säger det mesta om boken.

Easter Parade
är inte en bok att läsa när man är ledsen över att sd kommit in riksdagen och man vill pigga upp sig själv lite. Trots att berättelsen rör sig framåt och saker sker på ytan, blir aldrig någonting annorlunda eller bättre. Det låter kanske som ett negativt omdöme, men det är det inte. Boken är mycket bra och oändligt mycket mer lättläst än Revolutionary Road.

En fråga bara, varför har inte titeln översatts? Någon från Norstedts som surfar förbi och kan svara?

Höstläsning

Vilka böcker jag kom hem med från bokmässan:

Stina Wirsén, Oj! Julklapp till en bäbis jag känner.

Kajsa Ekis Ekman, Varat och varan.

Stephan Mendel-Enk, Tre apor.

Maria Nikolajeva, Om hur.

Loka Kanarp, Pärlor och patroner.

Erica Jong, Rädd att flyga.

Robert Louis Stevenson, Treasure Island. Älskade den som liten men har aldrig läst den själv.

Jane Austen, Pride and Prejudice. Jag har hört att den ska vara bra.

Pär Thörn, Land ska med lag byggas. Present till Pär.

måndag 27 september 2010

Sammanfattning av mässan 2010





I år har ju Amanda livebloggat från the mess, men jag tänkte ändå göra min vanliga årssammanfattning.

Årets hit: Att bo på Gothia Towers - skobyten, tv-pauser, bokkassetömning. Living the dream!

Årets mat: Frukostbaconen, lördagssemlan, räkmackan.

Årets dryck: Sherry på Albumminglet i Vasastadens antikvariats monter.

Årets replik: Vem är Edward Blom nu?!

Årets bästa prat 1: Nuruddin Farah!

Årets bästa prat 2: Semafor i Rum för poesi gånger tre.

Årets partykväll: Alla kvällar.

Bästa frisyren: Athena Farrokhzad.

Årets favorit i repris: Lisebergskaninöronen.

Årets förlust: Min röst, hoppas få tillbaka den lagom till Semafor goes urban, 7 oktober.

Årets present: Mumin.

Årets tygkasse: Hegastygkassen.

Årets mässammanfattning: Petina Gappahs.

Årets mest frekvent återkommande fråga: Varför kan man bara betala parkering i Göteborg med Diners Club-kort eller mynt?

Alla års restaurang: Gyllene Uttern.

Singstar: Bilversionen



Total Eclipse-kollektivet är vid det här laget världsvana roadtrippers, med smarta skoval och ingående kunskap om var man kan och inte kan äta på väg från Göteborg. Men viktigast av allt är förstås bra playlists. Igår sjöng vi oss hem från bokmässan. Favoriterna var Disco 2000 (so good we had to sing it twice), Bad Romance och - självklart - Total Eclipse of the Heart. Amanda fick också imponerande rapometerpoäng på Golddigger och 99 problems!

torsdag 23 september 2010

Bok & Bibliotek dag 1


Total eclipse-kollektivet i Göteborg. Yay: rum på Gothia - living the dream! Nay: Parkeringsbetalning åläggs enbart medelst mynt eller Dinerskort.

Elise pratar poesi med Athena. Amanda dräller mest runt.

onsdag 22 september 2010

Total Eclipse of the Bokmässan

Nu packar vi och drar till Bok- och biblioteksmässan för att ta del av lite chockerande, upprörande och provocerande kultur.

Torsdag, fredag och lördag pratar jag och Athena Farrokhzad med poeter i Rum för poesi, under rubriken Sextio minuter Semafor. Läs mer här.

Album 2 kommer jag att prata om på fredagen och söndagen i Norstedts monter, och på söndagen i ETC:s monter.

Amanda går omkring och representerar Total Eclipse HB och projektet Brevnoveller lite i allmänhet.

måndag 20 september 2010

This is all I'm asking for

Det finns en viss risk att jag kommer behöva börja lyssna på julskivor tidigt i år. Höstdeppen som brukar komma smygande i November och inte ge vika förrän man får vara smålullig på glögg på kontorstid varje dag är liksom redan här. Och den smyger inte.


Vi får se om det hjälper med tv-eskapism (nu är stora säsongspremiärveckan) eller om det är dags att börja hänga fram adventsstjärnorna snart. Är det en påskyndad jul som behövs har jag åtminstone goda nyheter: Mariah Carey släpper ett nytt julalbum! Hurra!


Alla vet ju att hennes förra julskiva kan vara den bästa som någonsin spelats in, så julpeppen yay!

...

söndag 19 september 2010

fredag 17 september 2010

Fredagsunderhållning



Efter dagens fredagsvin på det lokala McLarens, så kanske det kan passa med lite How I met your mother som fredagsunderhållning.

onsdag 15 september 2010

Cette chanson Les Feuilles mortes s’efface de mon souvenir

Den här veckan har jag hittills mest burit tweedkavaj och vandrat omkring i höstlig, lantlig miljö. Resten av veckan lär gå ut på att läsa igenom högar av böcker. Tillbaka till business as usual, alltså.

måndag 13 september 2010

Skrytblogg: Kantareller

Blir det tårta?

Igår tittade jag på Sherlock med Pär, Teresa och Henrik. Till efterrätt monterades det ihop en pannkakstårta av sällan skådat slag. Inte sedan Pettson och Findus lagade pannkakstårta har en sådan skönhet existerat.


Bestående av femton (15!) pannkakslager, blåbärssylt, grädde, glass och maränger blev den mycket god. Men den blev även väldigt matkomaframkallande.

fredag 10 september 2010

Friday never hesitates

Kolla mitt snygga nagellack! Isadoras graffiti-serie. Det är kanske roligare än vad det är snyggt, men det är också väligt roligt att måla. Först penslar man på den undre färgen och låter den torka och sen målar man ett lager med graffitifärgen som på några sekunder drar ihop sig och krackelerar. Fun!

In other news, det är fredag kväll jag dricker lite vin, tittar på Supernatural (igen!), googlar brysselkål och skörbjugg.

Här om dagen såg jag en ångvält (heter det ångvält fortfarande eller är det bara om den är ångdriven? en diselvält?) köra över ett kvastskaft. Jag förväntade mig att det skulle bli helt platt. Det ska ju allt som körs över med en ångvält bli. Inget hände. Stor besvikelse.

Nu ska jag läsa ut Easter Parade, godnatt!

Fredagsunderhållning

onsdag 8 september 2010

Total Eclipse of the Alliansen



Oj, någon har gjort en sjukt total eclipse-anpassad politisk satir.

< 3


Hur man vet att ens sambo är väldens bästa? Man får mailkopior på supernaturalbeställningar.

tisdag 7 september 2010

Stolthet & Perec & Zombier

En fin grej med hösten är att nummer av kulturtidskrifter man lämnat in texter till under våren äntligen kommer ut, som flm och Ord & Bild. I dem har jag skrivit om Georges Perecs film Un homme qui dort respektive mash-up-boken Stolthet & fördom & zombier.

Hurra!

September, eller KBT-månaden som jag föredrar att kalla den, är i full gång. Förra torsdagen höll jag och Athena i säsongens första Semafor och nu planerar vi de tre (!) som vi kommer att hålla i under bokmässan. Igår var det releasedag och mycket lyckad fest för Album #2, som jag, Martina Lowden och Annina Rabe har slitit med i något år. Citat ur recensionerna finns att läsa här i kanten.

Album sammanfattar det litterära 1900-talet, men den här veckan har jag lite större ambitioner än så, och har föresatt mig att sammanfatta hela litteraturhistorien. Återkommer om hur det har gått när jag har betat av lite fler böcker på min läslista.

måndag 6 september 2010

Wait... what?!

Dagens (än så länge) märkligaste nyhet är den om den före detta rockstjärnan som dödats av att en 300 kilo tung höbal rullade in i hans bil. Det är som en Monty Python-sketch, inte bara en otroligt ovanlig dödsorsak, polisen hittade ingen som kunde identifiera honom utan fick använda bilder från Youtube för att fastställa hans identitet.

Och vad sysslade han med efter att ha lämnat Electric Light Orchestra? Han spelade cello med citrusfrukter.

fredag 3 september 2010

Fredagsunderhållning

Fredagsdiskussionen

E: Åh, Jenny har skrivit i City igen.

A: Har hon sågat något?

E: Ja! Wasahof, eller hela Vasastan egentligen.

A: Ännu bättre.

E: "För en utsocknes är de kontinentala anspråken i Vasastan rörande. Eller roande, beroende på sinnesstämning. Det här är stadsdelen där invånarna har demonstrerat för att få en saluhall istället för ett lågstatusgytter av Lindex och Hemtex i sin nya galleria. Där det tycks finnas en särskild charm i att dubbelparkera sin suv utanför sitt kaffeställe. Hundbajs på trottoaren, det är också kontinentalt. Trottoarer, det är kontinentalt."

A: Haha.

E: (paus) Men du... var ligger Vasastan egentligen?

A: Ja, det är en bra fråga. Det går ju in lite i Birkastan. Men T bor i Vasastan i alla fall.

E: Aha! Så mycket vet vi i alla fall om Vasastan alltså.

A: Alltså det är ju där vid Vasaparken, och S:t Eriksplan. Hela Dalagatan i alla fall.

E: Jaja. Där vid Ritorno?

A: Ja, T bor vid Ritorno.

E: Okej, så folk som bor i Vasastan bor bredvid Ritorno helt enkelt?

A: Ja, för det är ju inte hela Odengatan, den fortsätter ju ända bort till KTH och Arkitekthögskolan. Och det är inte Vasastan.

E: Nej, KTH kan verkligen inte vara Vasastan. Det är ju liksom bortom stan. Det är väl liksom där Täby börjar.

A: True dat.

onsdag 1 september 2010

Hej hösten

Idag inleddes höstsäsongen på kontoret. Vi satsade på rikligt med fikapauser, beräkning av handelsbolagets omsättning och kick off-planering.

Is it possible, even conceivable, that you've confused me with that gang of backward children you play tricks on

Festsäsongen, ja. Hittills har den mest varit städad och trevlig, mer Douglas Sirk än Mankiewicz liksom. Förutom det där ögonblicket när spegeln misstog mig för Paolo Roberto, förstås.