Så är det, så var det.

Olof Palme

Working 8 to 3

Jag tillhör den där gruppen som tjatar om att folk (sådär svepande och allmänt) borde jobba mindre. På samma sätt som Nina Björk brukar prata om. Det praktiserar jag genom att jobba typ 80 procent, enligt den tvångsmässiga principen 6-8-6-8-6 timmar om dagen.

Syftet med detta är naturligtvis att jag ska komma hem vid tretiden de korta dagarna för att kunna se mycket på tv-serier. Detta är trots allt en tidskrävande praktik.

Men ändå märker jag att det är stor skillnad på att jobba och att plugga. Borta är de långa fikorna, halva dagar som spenderades med en kompis på ett fik, och känslan av att det inte var skillnad på helger och vardagar. Nu är helgerna som små guldägg som måste tas tillvara för att man ska orka jobba hela veckorna. Och ändå är mitt jobb roligt, för det mesta inte så stressigt och, framför allt, fritt och flexibelt.

– Jag får drömma om rosa solglasögon, Thailandsresor och egentid i badkaret med doftljus. Men att drömma om mer tid och mindre lönearbete, en annan politisk och ekonomisk ordning det går inte. Då blir jag en pekpinne.

(Nina Björk i DN-artikeln ovan) 

Det finaste jag läst sen jag konfirmerade mig.

Vi var med och genomförde fri och lika rösträtt, säger Moderaternas partisekreterare Sofia Arkelsten i en intervju med DN.se – ett uttalande som är felaktigt

Ni var emot fri och lika rösträtt för 90 år sedan.

– Nej nej nej, det där är inte korrekt. Vi var ju med och genomförde det, säger hon till DN.se.

Det var ni inte. Ni var inte med och genomförde lika rösträtt för 90 år sedan.

– Vänta ett tag så ska vi se här.

[...]

Förra DN-medarbetaren och författaren Barbro Hedvall utkom nyligen med boken ”Vår rättmätiga plats” som handlar om den kvinnliga rösträttsrörelsen. Hon blir upprörd då hon hör vad Arkelsten har sagt.

– Det var i fräckaste laget. Det här är ren och skär historieförfalskning.

– Hela rösträttskampen fanns just för att högern var emot. Utan dem hade det inte varit någon rösträttsrörelse.

Vad anser du om att Moderaternas partisekreterare visar på en sådan okunnighet?

– Det är genant. Och dessutom dumt. Det vore bättre att säga att man struntar i det som var för 90 år sedan och i stället röstar på det som finns nu.

Hela artikeln finns här.

Gaddafi eller Khaddafi

LEO: Margaret. Please call the editor of the New York Times crossword and tell him that Khaddafi is spelled with an h, and two d’s, and isn’t a seven letter word for anything.
MARGARET: Is this for real? Or is this just funny?
LEO: Apparently, it’s neither.

Later still, Leo phones the New York Times himself. During his telephone conversation, he is joined by C.J. CREGG, the press secretary.

LEO: [on phone] Seventeen across. Yes. Seventeen across is wrong. You're spelling his name wrong. What's my name? My name doesn't matter. I'm just an ordinary citizen who relies on the Times crossword for stimulation. And I'm telling you, that I've met the man twice, and I've recommended a preemptive Exocet Missile strike against his airforce. So, I think I know how to...
C.J.: [in shock] Leo!
LEO: [looking at the phone, then hanging up] They hang up on me. Every time.
C.J.: That's almost hard to believe.

DN och SvD stavar namnet olika. Det irriterar mig.

Alla är vi kritiker

Ja, till och med politikerna börjar annektera kritikeryrket. Va fan.

Du kommer att få bända loss muffinsformen ur min kalla, döda hand.

Förresten tycker jag att ni ska läsa Lizas texter om pysslande tjejer, hemmafrufällor och hur 80-talistbrudar bara gör fel, fel fel.

Who dunnit?

Det är ju onekligen ganska rörigt i det parlamentariska Sverige just nu. Vem får bilda regering, vilka blir ministrar, vad för slags ministrar behöver vi? Själv är jag rädd för att Maria Abrahamsson kommer att bli kulturminister, eller kanske underhållningsminister (formerly known as kulturminister).

I Svenska Dagbladet idag tror Cecilia Wikström att kulturministerposten av ren godhet kan ges till folkpartiet:

–Övriga alliansen har backat, men jag tror inte att Reinfeldt ger dem färre ministerposter eftersom det inte är bra med missnöjda småpartier.
– Är man mycket stark, måste man också vara mycket snäll, sade ju både Pippi Långstrump och Nalle Puh.

Men nu var det inte vare sig Pippi (som bara är stark) eller Nalle Puh (som är en björn med en väldigt liten hjärna) som sa att den som är mycket stark också måste vara mycket snäll. Det var Bamse (en stark björn). Om du, Cecilia, inte ens vet vem du citerar fundera en halv sekund på varför Nalle Puh och Pippi skulle ha sagt samma sak när de är skrivna av olika författare.

Jag kräver inte en kulturminister som kan förhandstippa litteraturpristagare men pretty please with sugar on top, kan man få önska sig en som vet skillnaden på Pippi, Nalle Puh och Bamse?

Comm'dit si bien Verlaine au vent mauvais

Av höstmånaderna är september den mest hypade - September song, One september day, gruppen September - även om Amy Winehouse har försökt kompensera det med lullaby of birdlandpastischen October song.

September har alltid varit en personlig favorit också; höstlöv och skolstart. Fast i år håller jag ändå på oktober.

September var en rolig månad, men med alldeles för mycket aktiviteter. Hela månaden har jag drömt om oktober: den månad då jag ska få sova åtta timmar per natt, sörja den svenska demokratin, läsa böcker jag inte behöver läsa, skriva texter ingen annan vill läsa, se ikapp Mad Men, och göra absolut ingenting i största allmänhet.

Men jag klagar verkligen inte på september: månaden innehöll trots allt en Semafor med Maja Lundgren och Maria Zennström som gäster, releasefest för Album på Rönnells, tre lektioner om prosaklassiker på Biskops-Arnö, tre poetiska Semafor i Rum för poesi under mässan och prat om Album på Norstedts monterscen för de som höll platser inför Torgnys framträdande.

Det kännns mycket lovande att oktobers två största åtaganden ryms inom den första veckan, så att man kan ta det där med avslappning på allvar sen. På onsdag talar jag, Annina Rabe och Martina Lowden om Album på Medborgarplatsens bibliotek, och på torsdag är det dags för höstens andra Semafor på Högkvarteret med Lars Mikael Raattamaa och Göran Dahlberg som gäster.

Fredagsunderhållning

Eftersom Per Schlingmann avgår som partisekreterare för Moderaterna idag, tänkte jag att vi kunde dedikera veckans fredagsunderhållning till Dwight Schrute.

Åh, Årsta

En gång i tiden drömde vår bloggpraktikant DJ Füzzball om en värld där Göran Greider var president. Det är en dröm som aktualiseras av den här vackra artikeln om Greider och hans Årsta.

Vilken idyll Årsta verkar vara, allt det som resten av Sverige inte är. Om inte min sambo fick symtom på panikattacker varje gång jag tog upp frågan om att flytta till förorten skulle jag genast börja packa.

FOR SHAME, Svenskarna!

Slå en skåning, oddsen är goda att du lappar till en sverigedemokrat.

Fredagsunderhållning

Total Eclipse of the Alliansen

Oj, någon har gjort en sjukt total eclipse-anpassad politisk satir.

Mellan vanvett och katastrof

Även jag har funderat en del över rubriksättning de senaste dagarna, över sinne för proportioner, till exempel. När jag inte har demonstrerat och planerat poesifestival, vill säga. Eller (vilket kanske framgår av bilden ovan) skrivit om den här filmen.

Hoodlife

Läsvärd debattartikel om min gamla förort av Ann-Margarethe Livh.

Haverier och maniskt grillande

Och helgens läsning fanns här, här och här.

Recension av Easterly

Min recension av den svenska utgåvan av An Elegy for Easterly, Sorgesång för Easterly finns att läsa här.

I am... a wonderful actor

Min pojkvän gästbloggar med en bild på Vincent D'Onofrio, vår favorit i genren skådespelare som pauserar mer än de pratar. Här i rollen som Kim Jong-il.

Den moderate Brüno

Boknyheter

Tydligen håller den före detta vicepresidenten Dick Cheney på att skriva en självbiografi. Får man våga sig på ett titelförslag?