Ja, det är jag som bestämmer*

Gamla klassiker som faktiskt är läsvärda: 

Mycket av Hjalmar Bergman
Fröknarna von Pahlen
Allt av Jane Austen
Hundra år av ensamhet
Madame Bovary
Thérèse Raquin
Oliver Twist och Nicholas Nickelby
Papa Goriot
Anna Karenina
Middlemarch
Allt av Shakespeare
Pennskaftet
Allt av Victoria Benedictsson
Mot fyren
Mrs Dalloway
+ En massa till

Klassiker man gott kan strunta i: 

Allt av Strindberg, utom Fadren och Fröken Julie
Brott och straff
Candide
Fursten
Den gudomliga komedin
Räddaren i nöden
På drift (VARNING!)
+ En massa till

Vilka tycker ni?

* Se det så här: Det finns en bok som heter "Hur du ska läsa, och varför". Jag skrev i alla fall inte den.

Höstläsning

Eftersom jag för en gångs skull inte har varit på Bokmässan har jag drabbats av en viss bokavund när jag sett alla härliga instagrambilder på högar och kassar med nyinköpta böcker. Det har lett till att jag har näthandlat som en galning för att ta igen det jag inte köpt på mässan i år. Å andra sidan har jag ju rätt mycket påbörjade böcker hemma. Jag har till och med hunnit läsa ut lite böcker nu i höst som jag inte hann med under sommaren.

Simone de Beauvoirs Mandarinerna bokcirklar jag om och därför ska jag väl inte säga för mycket om den trots att den är utläst. Men jag kan sammanfatta mitt intryck av den med att det måste bryta mot en mängd litterära lagar att en bok som mest består av långa dialoger om huruvida man ska starta en tidning eller inte lyckas vara så otroligt intagande.

Jag är notoriskt usel på att läsa facklitteratur, därför blir jag alltid glad när jag avslutar en påbörjad facklitterär klassiker. Sigmund Freuds Vi vantrivs i kulturen har jag kämpat med ett tag. Man kan säga att jag som vanligt vantrivts med Sigmund, i alla fall som teoretiker, samtidigt som boken innehåller en mängd bilder och idéer som jag vill spara på. Penguin har lockat mig till att läsa två andra non-fiction-böcker, Frantz Fanons "Concerning violence" (ett utdrag ur Jordens fördömda) och Vita Sackville-Wests trädgårdskrönikor. Två, eh, mycket olika böcker.

Trädgårdsbok på ett annat sätt är The secret garden, en ungdomsboksklassiker som jag aldrig läste när jag var ungdom. Generellt har jag missat mycket på det klassiska ungdomsboksområdet, vilket jag kan ångra när jag hör vänner prata nostalgiskt om särskilda favoriter.

Ngũgĩ wa Thiong'os In the house of the interpreter är andra delen i hans självbiografiska projekt. Här beskrivs hans studieår i Kenya mot bakgrund av Mau-Mau-rörelsens uppkomst. Också Thomas Bernhards självbiografiska böcker skymtar på bilden, både Ngũgĩs och Bernhards projekt är litteratur i egen kraft och ger samtidigt nya inblickar i två av mina favoriters litterära drivkrafter.

Kerstin Ekmans Mordets praktik, om en läkare utan samvete, har jag passande nog läst mig igenom i ett antal landstingsväntrum. Inte min absoluta favorit av Ekman, men hon fångar tiden väl. Jonas Hassen Khemiris Jag ringer mina bröder får mig hela tiden att ångra att jag aldrig skaffat biljetter till scenuppsättningen, även om jag tycker mycket om hur den fungerar som ett slags dialogroman (som samtidigt ändå är mer av en monolog).

Eftersom höstläsning inte är höstläsning utan en deckare hoppas jag också hinna med en Maria Lang innan hösten försvinner in i vintern.

Det är lite strängt som vi (kanske) säger i Småland

Jag vill av någon anledning läsa om:

I stället läser jag:

Det där med hur man läser, igen.

Lisa skriver om att läsa gamla och nya böcker. Lite på samma sätt som boktipsen är det här något av en vattendelare. Jag läser praktiskt taget bara gamla böcker (när jag får välja själv) och det beror i grund och botten på samma skäl som gör att jag ignorerar många boktips: Jag har inte tid.

Om man utgår från målet med att läsa böcker är att läsa böcker man faktiskt gillar, så tycker jag för min del att det finns en poäng med att ignorera hype. Titt som tätt rekommenderar någon årets bästa bok med orden "Det här är det bästa jag någonsin läst!!" Jag blir lycklig och tänker att jag gör plats i min livslånga läslista för den här dyrgripen. För att jag tänker att den måste ju vara bättre än allt annat bra jag läst. Bättre än Dickens, Austen, Brontë, Bergman, Webster. Och sedan är den sällan det. Den var bara den bästa boken det här året. Och jag blir sur.

Däremot kan jag verkligen köpa Lisas argument att det är kul att vara en del av en pågående diskussion, en samtida litteratur. Jag är inte med i det samtalet, trots att jag jobbar i det, och det kan bli lite konstigt. Det har också lett till konstiga efterverkningar, som att jag går vilse i böcker där det finns t ex mp3-spelare, men genast känner mig som hemma när någon måste rätta till hattnålen.

Flyttpacka

På lördag går flyttlasset (ungefär 300 meter) och just nu känns det lite så här:

Bokskulptur av Alicia Martin

Eld och Cirkel

Det som får mig att trots allt läsa en massa böcker som inte finns på den heliga listan är min fantastiska, älskade bokcirkel Gertrud. Den hetsiga takten och de allsidiga valen gör att jag titt som oftast lämnar England på 1800-talet och får se lite annat.

Nu senast har vi läst en bok som Amanda redan skrivit om: Cirkeln. Det är det här som är så bra med Gertrud, de håller mig à jour, ser till att jag fattar vad folk pratar om på stan och så. Och som ni kanske förstod igår, det är inte utan en hel del gnäll från min sida.

I alla fall, Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren, i Örebro på bokmässa. Tyvärr missade jag deras signering men om omkring en vecka släpps nästa del. Frågan är om jag ska göra plats på listan och hänga på låset?

Boktips, en pågående diskussion

Eftersom vi alla är läsande människor så står vi alla inför det här med boktipsen. Bästa Lisa (inte jag, den andra) skriver om det i dag och hur hon elitisktiskt nog dömer ut vissa typer av tips.

Osökt kommer jag att tänka på när Amanda skrev om den här frågan hos Ribbing och hur hon (Amanda alltså) tog åt sig, eftersom hon ständigt kastar tips omkring sig.

Det gör jag med. Egentligen tror jag att alla som läser gör det och har man, som Amanda och jag, jobbat i bokhandel, så är det en yrkesskada. Finns inget roligare än att klura ut vad som är det optimala tipset, varför just den här titeln passar just den här personen.

Nu kommer vi till det pinsamma i historien, det som jag redan erkänt under de länkade inläggen ovan: Jag ignorerar tips. Ni säger att jag ska läsa det. Jag struntar i det. Redan när du säger det. Och jag har inte ens den goda smaken att skämmas. Min läslista är full. För alltid. För att jag läser ganska långsamt och för att det redan finns väldigt många bra böcker.

Det är i dagsläget oklart om jag kommer att hinna förbi 1960-talet innan seniliteten slår till.

Läslista till @pophannah

Utvalda utifrån min egna klassikerdefinition "är gamla och liksom klassiker":

Pappa Långben - Jean Webster

Unga kvinnor - Louisa May Alcott

Den hemliga trädgården - Frances Hodgson Burnet

De tre musketörerna - Alexandre Dumas

Jane Eyre - Charlotte Brontë

Emma - Jane Austen

Stolthet och fördom - Jane Austen

Moment 22 - Joseph Heller

Mördande reklam - Dorothy L Sayers

Sargassohavet - Jean Rhys

Glaskupan - Sylvia Plath

Norrtullsligan - Elin Wägner

Om någon av våra eminenta läsare har titlar att lägga till, är det bara att begagna sig av kommentarsfätet!

Tröstböcker i tröstveckan

Att välja böcker till tröstveckan är självklart en känslig fråga. Slår det fel sitter man där och lipar och är inte det minsta tröstad. Eller, ännu värre, man sitter och läser något skräp och tänker att tidningen Frida hade varit mer givande. Alltså gäller det att hitta tröst som inte är skräp. Det är också viktigt att den är bekant. Här får det inte finnas några otrevliga överraskningar runt hörnet. Om du har aversioner mot att läsa om får du lite på tips från trovärdiga käller (läs: mig).

Böckerna jag väljer kan man antingen kopiera rakt av (jag har ju trots allt bästa smaken) eller så kan man se dem som typer, snuttefiltar som har flera synonymer.

Nalle Puh: man kan aldrig vara nere med en ballong och en fabel om en tygbjörn är alltid rätt. Grejen med Nalle Puh är faktiskt humorn. Den är asrolig och full av oneliners. Ändå är man alltid trygg i sjumilaskogen och jagar bort höstdeppen med lite leksaksfilosofi.

(Synonymer: Det susar i säven, Tre män i en båt, allt av Woodhouse)

Madicken: (Den skymtar där längst bak) Barnböcker är the shit. Madicken är the shit av barnböcker.

(Synonymer: Kalle Blomkvist, Edith Nesbit)

Jane Eyre: Den givna kategorin. Om inte annat så är engelska böcker före 1850 fyllda av rätt väder och, framför allt, rätt kläder! Det är bara att rulla in sig i filten och rysa ikapp med rusket.

(Synonymer: Jorden runt på 80 dagar, Övertalning)

Målarens döttrar: Har man en favorit som man vet är rätt, så är det bara att köra. Målarens döttrar är välskriven, fångande och vacker. Utan att lämna en grop i magen av ångest. Svårslaget.

(Synonymer: omöjligt att säga, här måste man välja själv. Inget för nybörjaren bland tröstböcker.)

Sherlock Holmes: Ännu en klassiker bland tröstböckerna. Te och tweed i överflöd. Och lite droger.

(Synonymer: Agatha Christie, Dorothy Sayers)

Vilka är dina bästa tröstböcker? Do share!

Mässblogg

Bokmässan i Göteborg kan vara en så otroligt olik upplevelse från gång till gång. Jag har varit boknördig tonåring, i extas över kändisar, böcker och roliga seminarier. Ångestladdad arbetssökande som försökte prångla på ointresserade förläggare mitt visitkort samtidigt som de försökte prångla på mig böcker (fruktansvärd upplevelse). Nu är jag sedan andra året en av de som jobbar. Plötsligt är det inget av det ovan nämnda utan istället ett jäkla rännande och bärande. Mellan seminarier man inte själv valt att gå på och signeringar där man försöker organisera köer och bolla rätt växel.

Det här sista är ganska kul, men man märker liksom inget av mässan. Jag minglar inte, jag har inte hunnit träffa en käft (Elise, det ryktas att du är här?) och jag har under min första dag inte köpt en enda bok. I dag har jag tänkt råda bot på detta och smita dit innan jobbet börjar och vandra runt lite. För att sedan släpa inköpta böcker hela dagen...

Jag är evigt tacksam att den mellersta fasen av mässan åtminstone tillfälligt är över. Det är roligare att ha något att göra. Det enda som är sig verkligt likt är att man har ont i fötterna.

Osannolikt bra romantitlar

Titlar är en sak som ständigt diskuteras på förlagen, vad går, vad passar och vad kan författaren tänkas acceptera?

SvD visar att det finns många alternativ, bara man tar bort en bokstav. Jag tror min favorit är Det susar i Sven – en berättelse om tinitus.

Pappsen

Min pappa är pretentiös. På samma sätt som jag. Det vill säga, det märks inte, vi hånar människor som är pretentiösa, men i vårt innersta, i grunden av våra själar, at the very core, är det vi och Horace.

Nu har min pappa stött på ett problem. Han har läst alla riktigt pretto böcker och vet inte vad han ska göra, han behöver levla upp. Ulysseus är slut, På spaning efter den tid som flytt likaså. Vad kan man då läsa som gör att människor blir lite bleka om nosen, inte vågar prata med en om böcker och gör att man automatiskt hamnar på listan över potentiella akademiledamöter?

Kära, intelektuella internet, kan du svara på hans fråga?

ps. Detta är ett stort problem för honom.