Dags för semester?

 

Ovan är några av de favoriter som jag har skrivit om i SvD under våren. Lyxigt att få skriva om så bra kulturfenomen förstås, men nu kanske det är på tiden att jag låter pennan vila lite? Texterna hittar ni här.

Working class hero

Hurra för Amanda och hennes nya jobb!

Eget företag, eller varför jag älskar Skatteverket

Jag har ett eget företag. Det är litet, det är jag. Maud Olofsson gör vågen, jag arbetar på att göra det här till en så liten del av mitt liv och arbete som bara är möjligt.

Bieffekterna är inte så många men en av dem är att man inte får någon tjänstepension. Folkpension får alla men det är pensionen man får av sitt jobb, via sitt kollektivavtal, som gör att man har råd med den lite mer pimpade rullatorn och kan åka på bussresa till Rehnområdet för att provsmaka vin. Mitt företag är alltså en enkelresa till fattigpension: något måste göras!

Så vad gör man när man inte vet hur något fungerar, inte orkar läsa på, men ändå känner att det är viktigt? Har man fått min uppfostran så ringer man facket. Utan att tråka ut er till döds så kan det väl sammanfattas så här:

– Hej! Jag undrar hur jag gör med tjänstepension när jag har egen firma eftersom [otroligt tråkiga tekniska detaljer].

– Jaha, nä, hur det är med enskilda firmor vet jag inte, men [cirka tjugo minuters mördande tråkiga detaljer som inte har med mig att göra, samt obegripliga siffror] och det är ju otroligt viktigt att pensionsspara.

Till slut blev jag desperat. Mejlade osammanhängande frågor till skatteverket och åkte till Jönköping. När jag kom hem hade Skatteverket svarat (på en lördag!!). De skrev hur man brukade göra, hur det skulle lösas i deklaration och med avdrag och lovade skicka papper hem till mig som förklarade allt.

Nu betalar jag ju mer till Skatteverket än jag gör till facket, men jag väljer ändå att hjärta statliga myndigheter i dag.

Mässblogg

Bokmässan i Göteborg kan vara en så otroligt olik upplevelse från gång till gång. Jag har varit boknördig tonåring, i extas över kändisar, böcker och roliga seminarier. Ångestladdad arbetssökande som försökte prångla på ointresserade förläggare mitt visitkort samtidigt som de försökte prångla på mig böcker (fruktansvärd upplevelse). Nu är jag sedan andra året en av de som jobbar. Plötsligt är det inget av det ovan nämnda utan istället ett jäkla rännande och bärande. Mellan seminarier man inte själv valt att gå på och signeringar där man försöker organisera köer och bolla rätt växel.

Det här sista är ganska kul, men man märker liksom inget av mässan. Jag minglar inte, jag har inte hunnit träffa en käft (Elise, det ryktas att du är här?) och jag har under min första dag inte köpt en enda bok. I dag har jag tänkt råda bot på detta och smita dit innan jobbet börjar och vandra runt lite. För att sedan släpa inköpta böcker hela dagen...

Jag är evigt tacksam att den mellersta fasen av mässan åtminstone tillfälligt är över. Det är roligare att ha något att göra. Det enda som är sig verkligt likt är att man har ont i fötterna.

Self control is my middle name

Jag har usel självdisciplin. Så usel att jag knappt fattar vad det är att kunna kontrollera sig. Jag tänker att "nej nu, nu är det hårdhandskarna som gäller!" och börjar jobba. En minut senare märker jag att jag bloggsurfar – utan att riktigt minnas hur jag hamnade där.

Det har gått så långt att jag laddat hem det utmärkta programmet Self control som stänger av utvalda hemsidor åt en under utvald tid. Det enda man kan göra under tiden är att lägga till fler hemsidor som man inte får titta på.

Det hjälper inte att:

- stänga av programmet

- starta om datorn

- radera programmet från datorn

Allt detta står uttryckligen på programmets faq. Den är förresten asrolig, en myndigt lugnande ton som står emot trycket från hundratals internetgalningar som stängt av facebook och nu FREAKAR!

Min morgon

Började jag utelåst från jobbet. Fast egentligen, när nätverket når ut i trappuppgången och det finns en toalett, hur stor är egentligen skillnaden?

Samtidigt i Paris

Även om man måste jobba också i Paris, så kan man ju ha turen att ha en man som fixar mat åt en under tiden.

Jardin des plantes, inte alls så lugnt som det ser ut, i alla fall inte när det är påskvecka och alla barn i Paris verkar ha lov.

Återvände till Musée Carnavalet, som tydligen bestod av ytterligare två byggnader som jag totalt hade missat. Vi passade på att samla på oss lite inredningstips, ifall vi någonsin skulle ge oss på något utöver att måla väggarna. Här Fouquets juvelbutik, inredd av Alfons Mucha.

Och så har vi förstås hängt lite i nördkvarteren i Quartier Latin, där det finns ett kluster av seriebutiker. Köpte lite Gaston, men lyckades motstå Simpsons-cluedot.

Lost in France

Igår gick jag runt hörnet och kollade på den här tavlan och lite Meissenfiguriner. Är annars mycket nöjd med att ha lyckats få in radiokanalen Nostalgie på klockradion så att jag kan lyssna på Georges Brassens medan jag jobbar. För jobba måste man göra, även i Paris.

Ett roligt arbetsår

Både jag och Amanda har ju redan sammanfattat året i bild, men eftersom det fortfarande är januari tänkte jag passa på att sammanfatta arbetsåret 2010 också.

Jag skrev vidare på mitt romanmanus och lät en bit av det passera som erotisk novell i antologin Skamlöst. Jag agerade också expert på erotisk litteratur i P3 Kultur, och satt i juryn till tidskriften Bangs erotiska novelltävling.

Jag var en av tre redaktörer för Album #2 1900-tal, som utkom under hösten. Där hade jag med två texter, om två stora favoriter: Ngugi Wa Thiong'o och John Fante. Flera andra stora favoriter fanns också med i numret, både som skribenter, ämnen och förstås som medredaktörer. Och apropå litterära album hade jag även med en text i årets utgåva av De Nios kalender.

En favorit jag inte kunde låta bli att skriva om i år heller var Georges Perec, för flm nr 9+10 skrev jag om hans film Un homme qui dort.

Jag hann också med att recensera en hel del. Allt jag recenserade var inte minnesvärt, men en del var rätt så storslaget. Som Virginia Woolfs debutroman Resan ut som utkom på svenska för första gången, Margaret Atwoods Upp till ytan som återutgavs, Marie NDiayes Tre starka kvinnor, Steinar Bragis Kvinnor och Mia Coutos Sjöjungfruns andra fot. Jag skrev också min allra första understreckare, om Jane Austen, förstås.

Austen skrev jag även om i Ord & bilds Litteratur & genre-nummer, där jag recenserade Stolthet & fördom & zombier.

Jag genomförde tillsammans med Athena hela tio stycken Semafor (och tre i bokmässans Rum för poesi). Jag borde förstås inte ha några favoriter men minns ändå särskilt Semafor goes divine med Ann Jäderlund och Elisabeth Hjorth, och Semafor goes rebel rebel med Agneta Klingspor och Sofia Nordin.

Årets nyårslöfte är att jobba mindre.

Cheer up, emo kid

I övrigt håller jag mig någonstans mellan steg 1 och steg 2 i Maslows behovshierarki för tillfället: sådant som mat, värme och sömn intresserar mig väldigt mycket, medan till exempel självförverkligande känns rätt avlägset. Att göra-listan den här månaden (november, om det är någon som har missat det) handlar mindre om jobb och manus man borde skriva på, och mer om sånt som att försöka göra något vettigt före klockan ett på dagen, att hitta en restaurang som serverar en riktig steak frites och att orka ta sig till Söderhallarna för att köpa vettigt kaffe istället för att nöja sig med ICA:s.

Tur att en stor del av Semaforuppdraget den här månaden handlar om att läsa en lycklig love story.

Dagens citat

"Urvalet i Långsam musik är gjort av Marie Lundquist, liksom den finstämda översättningen. När den landar i brevlådan tänker jag att en bok med en sådan titel förstås bör släppas på hösten. Aldrig är diskrepansen så stor mellan tidningsbilderna på mustiga långkokta grytor och den infernaliska mängd arbete som måste hinnas med. Det långsamma som skulle vara lockande blir snarast provocerande i sin ouppnåelighet."

Elisabeth Hjorth recenserar Jon Fosse

Yogakatt

Sitter och recenserar för fullt, men det finns ju alltid tid över för kattungar. Tack för länken, Annina.

Working 9 to 5

Foto: Athena Farrokhzad.

Så här trevligt är det att frilansjobba på sommaren, i alla fall när man planerar höstens Semafor.

Fortfarande några veckor kvar till semestern

Och jag arbetar på, även om det kanske inte märks så mycket på bloggen. Utöver recensioner av deckare och love stories har jag bland annat jobbat med en novell som kommer att vara med i den här antologin. Om själva novellen finns kanske inte så mycket att säga, men här är i alla fall soundtracket.

Annars jobbar jag mest med att avsluta det här projektet, vilket bland annat innebär saft och kakor på balkongen och möten tillsammans med småbarn som har väldigt bestämda åsikter om upplägget.

Dagens låt på Total Eclipse-kontoret

All work and no play

Jobbhyllan idag, något slags rekord är jag rädd. Städa eller jobba vidare? Tror mycket på min lösning att helt enkelt skaffa ett till ställe att samla papper på.

Oinspirerad onsdag

Under måndagen och tisdagen brukar jag i regel hålla rätt högt arbetstempo, men när jag når onsdagen sker en nedgång, vilket bland annat resulterar i en ökad frekvens av kommentarer på andras facebookstatusar. Är det dessutom snöstorm ute är det förstås svårare än vanligt att uppbåda energin som behövs för att avsluta texter.

Tack och lov hjälper det att lyssna på Karl Gerhard, alltid.

Flanerande

Dagens bästa bakgrundslåt för att ta sig igenom Gamla Stan-trängseln på väg hem från kontoret.

Förnuft och känsla

Vissa dagar är det väldigt lätt att hitta orsaker att inte arbeta. Typ när man ska helgarbeta. Idag tänker jag mig till exempel att den här understreckaren skulle kunna vara en fantastisk ursäkt att ha ett Ang Lee-maraton.

Sommarjobbet - så överlever du

Som många kulturarbetare drygar jag ut mina inkomster med landstingsarbete. Tyvärr begränsar sig mitt jobb till en reception, och kommer således inte att leda till någon storartad arbetarklasskildring. Även om jag ibland funderar på att skriva en ny version av Framför lagen, ur dörrvaktens perspektiv.

Däremot tänkte jag bidra med några tips ("denna förhatliga tipskultur!" som DJ Füzzball skulle säga) om hur man överlever kontorsjobbssommaren:

1. Onlineläsning

2. P3 Kultur med geniet Johanna Koljonen

3. Musik!

Om det är möjligt bör man också försöka läsa på väg till och från jobbet, så att det känns som att man gör något nyttigt med sitt liv.