torsdag 28 november 2013

Min fackbokshöst

 Av någon anledning läser jag gärna fackböcker på hösten. I år började jag med fyra böcker om överklassens domäner och politik. Lite på temat "ett år till valet, remember who the enemy is". 

Men det var ju väldigt deprimerande. Och gubbigt. Så det slumpade sig som så att nästa del av min läshög blev denna:

 

Kvinnor ftw! Har än så länge bara hunnit läsa boken om Kerstin Thorvall, men den kan jag varmt rekommendera!


Och Julia Skötts Kroppspanik, som väl passar bättre bland fallna kvinnor än böcker om högern, men egentligen borde få en egen kategori med böcker som borde vara obligatorisk läsning för alla.


Torsdagsunderhållning



För ett tag sedan hölls den första Stockholm Literature-festivalen på Moderna Museet. En otrolig lyx att få se så många intressanta författare på en och samma helg. Ett samtal som jag tyckte särskilt mycket om var det mellan omtalade debutanten Taiye Selasi och Josette Bushell-Mingo, konstnärlig ledare på Tyst teater. Ett lyckat möte mellan två stora personligheter och tänkare, som utmynnar i en mycket intressant samtidsanalys. Nu går samtalet att se på UR play, gör det!

onsdag 27 november 2013

Läsrapport: Life at Grasmere

Jag har haft litet av en anglofil läsperiod under hösten. Inte minst tack vare Penguins serie English Journeys. Det är häften som kan innehålla lite allt möjligt, från Vita Sackville-Wests trädgårskrönikor (som jag nämnde i inlägget om min höstläsning) till Some country houses and their owners (måste-läsning för Downton Abbey-följare). Det är väldigt engelska berättelser helt enkelt, som säger mycket om landet och kanske framförallt om landets självbild.

En av de jag läst under hösten är Life at Grasmere, skildringen av romantiske poeten William Wordsworth och hans syster Dorothy Wordsworth, och deras liv på den engelska landsbygden.

Jag har länge varit förtjust i William Wordsworths dikter, hans förmåga att skildra landskapet framför sig och samtidigt ingjuta något annat, överjordligt, i det. Fast det sker något märkligt när man som i den här utgåvan av Life at Grasmere läser först hans syster Dorothy Wordsworths dagboksskildringar av olika vardagssituationer, och sedan Williams dikter. Något i enkelheten i Dorothys rader känns så självklar att all den högstämdhet som finns i Williams texter plötsligt framstår som närmast fjantig. Inte för att jag kommer att sluta läsa och uppskatta William Wordsworth, mer så att han är den av de två som förlorar på att deras texter ställs mot varandra.

Kanske har det också att göra med beskrivningen av deras liv tillsammans. Dorothy håller sig till sina konkreta sysslor, sina promenader, samtalen med grannar och vänner. Williams liv däremot får ett romantiskt skimmer över sig, som när han går ut i naturen och skriver poesi. Hans handlingar skiljer sig inte så mycket från Dorothys, förutom att hon är mer låst vid deras hem. Däremot är det självklart att han är författaren, hon den som lever med författaren.

Ändå är det Dorothys rader som lyckas väcka så mycket känsla av närvaro, att befinna sig mitt i den tid hon lever i. De återkommande sysslorna, de återkommande krämporna, fattigdomen omkring dem mitt i naturens skönhet.

"At Rydale, a woman of the village, stout and well dressed, begged a half-penny; she had never she said done it before, but these hard times! Arrived at home with a bad headach, set some slips of privett, the evening cold, had a fire, my face now flame-coloured."

Snart är det dags för julkalendern!



Vi vet hur det är - så fort julkalenderquizzet är avklarat för året börjar man se fram emot att det ska börja igen. Och snart är dagen här, första december, dagen då bloggens kära läsare får ta alla sina hjärnceller och all sin googlekunskap i anspråk. Använd er enorma jul- och kulturkunskap, eller passa på att lära er nåt nytt.

Det är några dagar kvar ännu, men passa på att värma upp med lite julmusik så länge.