What's my age again?

Pär och jag spelar Guitar Hero, någon låt med Tokio Hotel jag aldrig tidigare hört.

A: -Det låter som ett numetal-intro, men är inte Tokio Hotel ett emoband?

P: -Är inte det poängen med emoband, att hela låtarna låter som som numetal-intron?

Oh Canada

När M-Low deltog i en diskussion om bokens utveckling häromsistones så påstod hon att alla romaner i framtiden kommer att handla om marsvin. Man kan ju bara hoppas. För säkerhets skull har jag beställt den här boken, för att förekomma hypen.

Jag skulle också vilja tillägga att jag tror att all litteratur i framtiden kommer att vara kanadensisk. Margaret Atwood, Anne Carson: tänker man efter ordentligt så finns det verkligen inga intressanta författare som inte är kanadensiska. Nämnde jag att Douglas Coupland är kanadensare?

Den här kvällen tänker jag hur som helst tillbringa i Alice Munros sällskap.

My favorite things

Vilket osökt får mig att tänka på

"Men det som gör mig verkligt deprimerad är människor som saknar fantasi. Såna som T.S. Eliot kallar 'de tomma människorna'. Såna människor som , trots att dom har fyllt dom hål där det borde finnas fantasi med okänslig halmströ, inte har lagt märke till att dom saknar något och går omkring bland oss. Såna människor vars okänslighet gör att dom radar upp tomma ord och försöker pracka på andra dom."
Kafka på stranden, Haruki Murakami

"Skriv av. Skriv bara: vi är de tomma flickorna, med huvuden fyllda av halm. Vi är de stela flickorna, uppsträckta med glansiga ögon. Håliga, menlösa röster. Viskar som vinden i gräset."
Soja, Kajsa Sundin

"This is the dead land/This is the cactus land"
The Hollow Men, T.S. Eliot

"Dante, som i den stora diktens inledning själv gått vilse i en skog, har här i den trettonde sången kommit till en skog som gått vilse i sig själv. (---) Som ett nyfiket barn som förmanats att absolut hålla sig borta från en förbjuden godsak eller prydnad, kan Dante inte låta bli att knäcka en kvist som han fått i sin hand. Strax hörs ett rop och en röst som förebrår honom för att han helt saknar medkänsla: 'Varför stympar du mig?' Blod spränger fram ur den knäckta grenen som ur ett avslitet finger. Dante får veta att varje snår här i skogen en gång varit människor som nu förvandlats till buskar. Det är till självmördarnas skog som Dante och Vergilius nått under sin vandring."

En handfull regn, Niklas Rådström

"Jag hugger ett nytt märke i ett träd med yxan. Träden skriker tyst, blöder osynligt blod. (---) Coltrane plockar upp sin sopransax igen. Än en gång bryter upprepningen sönder verkligheten och pusslar ihop bitarna på ett nytt sätt."
Kafka på stranden, Haruki Murakami


"Jag försöker vissla för att fylla ut tystnaden. Jag visslar sopransaxofonens slinga ur Coltranes 'My Favorite things', men naturligtvs kommer mitt tveksammas visslande inte ens i närheten av det komplexa, blixtsnabba originalet. Jag bara lägger till snuttar så att det jag hör i huvudet liknar Coltranes sound."
Kafka på stranden, Haruki Murakami

"Jag återvänder till verkligheten. Varför i hela världen måste jag titta på 'Sound of Music' just nu?"
Kafka på stranden Haruki Murakami

"Girls in white dresses with blue satin sashes;Snowflakes that stay on my nose and eyelashes;Silver-white winters that melt into springs;These are a few of my favorite things."
My favorite things, Rodgers & Hammerstein

Risken med empire-modeller.

När 40-talisterna nu börjat gå i pension har gruppen "hurtiga, pigga pensionärer utan självbild om pensionär" blivit betydligt större. Och problemet med vem man bör erbjuda sittplats på kommunala färdmedel likaså. Om man inte tycker att man är en tant eller farbror utan fortfarande hänger med, då vill man troligtvis inte få sin ålder kastad i ansiktet varje gång man åker buss. Ett delikat problem.

Imorse hände dock följande mig:

Det var ganska fullt på tunnelbanan och jag stod inklämd i ett hörn. Bredvid mig stod en liten tant som med en marginal på åtminsone 15 år passerat pensionsåldern. Jag tyckte att någon kunde resa sig och låta henne sitta men när det blev en plats ledig insisterade hon istället att jag skulle ta den.

Vilka, förutom åldringar, bör man låta sitta på tunnelbanan?

Det här, mina vänner, är risken med en kappa i empire-modell,en modell som även är känd som barn-i-magen-modellen eller buffé-modellen.

Keats and Yeats are on your side

Usama bin Ladin skriver en bok om sin syn på saken.

Morrissey skriver en självbiografi.

Låt oss spekulera kring mottagandet av dessa böcker. Jag tror att bokhandeln kan dra stor nytta av att jämföra med lanseringen av Harry Potter och Da Vinci-koden.

Morrisseyfansen, de sköna killarna och de övervintrade pandorna, kommer att tälta utanför akademibokhandeln samtidigt som de listar de bästa låtarna och säljer hemmagjorda smithsfanzine till varandra. Eventuellt kommer någon händigare av dem släpa dit en tv och ett singstar så att de kan utmana varandra på This Charming Man. När boken recenseras kommer alla recensenter som gör minsta antydan till att boken inte är litterärt guld mordhotas. Men eftersom morrisseyfansen per definition är klena och saknar kunskap om kemi då de alla gått humanistisk/estetisk linje på gymnasiet är det bara tomma hot.


När Usamas bok släpps kommer reaktionerna bli spekulationer kring huruvida någonting är sant i boken. Är det bara någon som vill tjäna lite pengar på en spekulativ bok, eller är det faktiskt precis som det står på försättsbladet "Allt jag berättar är sant"? Sen kommer de religiösa knäppskallarna av olika bekännelser att börja hota bokhandlare och varandra. I detta fall ska man dock inte vara lika säker på att det är tomma hot, och akademibokhandeln kanske bör ta det säkra före det osäkra och ta in sina skyltar på natten. Det bokförlag som ger ut boken riskerar naturligtvis att hamna på terrorlistan och få sina tillgångar frysta, men vem gör inte det nuförtiden?

Vem tror vi att du är egentligen?

På begäran av vår praktikant DJ Füzzball har Total Eclipse-bloggen startat en service för alla medlemmar i vår facebookgrupp. Den som uppger två av sina favoritfilmer får ett psykologiskt utlåtande om sin personlighet. Metoden bygger på det "populärkulturella felslutet".

Två personer har redan skickat in och fått sina utlåtanden.

Petra von Kants bittra tårar (Fassbinder) + Crybaby (John Waters)

Blingbling, kläder och gränsöverskridande kärlek är det som gör livet värt att leva. Du strävar efter att föra in passion, party, musik och konst i din vardag. Secretary är en annan trolig favoritfilm.

Den tunna röda linjen + Gudfadern
Dina huvudintressen i livet är strategiskt tänkande och våld. På din fritid spelar du Civilization. Du har lätt att hålla huvudet kallt i stressiga situationer, även när skjutande är inblandat. Du är i grunden moralisk och har en moralisk syn på hur våld bör användas. Du gillar förmodligen även I, Claudius.

Dagens outfit

Förra veckan upptäckte jag att Ugly Betty har en exakt likadan tröja som jag. Exakt samma tröja. Det var ju inte så roligt, man vill inte gärna se ut som någon som har epitet "ful". Jag funderade på om jag behövde slänga ut alla mina kläder och skaffa mig en helt ny stil. Men med muntra hejarop från bl.a E-Lope ("Men i de senaste säsongerna är hon väl inte lika ful? Då har hon väl bara typ tre saker på sig som inte matchar") gav jag upp den planen.

Nu tittade jag precis på Gossip Girl och aha! Blair Waldorf (som aldrig någonsin kallas ful!) har likadana underkläder som jag! I flera avsnitt! Ok, jag inser ju att det här betyder att min klädstil antagligen är helt schizofren men den är åtminstone inte bara ful.

Lynne Spears vs Sarah Palin

Det amerikanska valet närmar sig med stormsteg, men viktigare frågor börjar överskugga de traditionella politiska frågorna ekonomi, hälsovård och allt som inte är utrikespolitik.

Dagens stora fråga i USA är om Lynne Spears skickat en bebisgåva till Sarah Palins dotter Bristol. Även Lynnes dotter Jamie Lynn har ju dragit på sig en tonårsgraviditet, och nedkom alldeles nyligen med en dotter.

Den stora frågan på "I'm not gonna diss you"-bloggen är vem som är den sämsta mamman: Lynne eller Sarah? Låt oss närgranska det hela.

3. Ondskefullt döpta barn
Här blir det lika mellan Sarah och Lynne. Lynne har visserligen både begått synden alittererande barnnamn (Britney och Bryan), samt att döpa ett barn efter sig själv - och sin
man Jamie! (Jamie Lynn) Men Sarahs komplett galna val är också värda sina poäng:
Bristol, Willow, Piper, Track och Trig (där kom alitterationen igen!)
Samtidigt är Lynne den enda som hittills lyckats föra galenskapen vidare till nästa generation: Jamie Lynns dotter kommer att döpas till Maddie Briann (notera alltså att Jamie Lynns bror heter Bryan)
Lynne: 5, Sarah: 5

2. Att utnyttja sina barn för att vinna framgångar
Det är svårt att tänka sig en annan segrare i den här kategorin än Lynne Spears. Hon har
tillbringat dotterns tonår med att bygga upp henne som oskuldsfull popflicka och samförfatta en bok med henne om det, för att efter dotterns nervsammanbrott göra en helomvändning och skriva en bok om dotterns Ricki Lakeska uppväxt. Även om Sarah nu gör sitt bästa för att
komma ikapp genom att utnyttja dotterns tonårsgraviditet för att vinna politiska poäng är Lynne Spears drottningen.
Lynne: 5, Sarah: 3

1. A history of violence
Sarah Palin älskar visserligen att jaga, och stödjer Irak-kriget. Men har hon försökt få press på att ha dödat en människa? Nej, inte än, och Lynne Spears blir därför vinnare även i denna kategori, och tar därmed hem titeln.
Lynne: 5, Sarah: 3

Bättre och bättre dag för dag

"Everyday in every way I am getting better and better"; hur många gånger har inte den meningen dykt upp i mitt huvud när jag suttit och bläddrat igenom böcker som Social fobi. Att känna sig granskad och bortgjord eller Social fobi. Effektiv hjälp med kognitiv beteendeterapi.

Jag är rätt säker på att den raden har etsats fast i mitt minne tack vare Saturday Night Live, som jag såg alldeles för ofta under en deprimerande och nördig period i min barndom. Även om jag nu i efterhand inte hittar något direkt bevis för att raden förekom i samband med inslaget "Deep Thoughts by Jack Handey", tror jag ändå att det är den enda logiska källan.

Med sina klassiska new age-reflektioner av typen: "If trees could scream, would we be so cavalier about cutting them down? We might, if they screamed all the time, for no good reason", lade Handey grunden till min förvirrade livsfilosofi. Vem behöver självhjälpsböcker, när man har parodin? Antagligen inspirerad av Jack Handey funderade jag även på att köpa boken I'm not ok and neither are you.

Ju mer jag wikipediar kring frasen "everyday in every way..." desto mer oroande fakta upptäcker jag. Frasen myntades av Émile Coué som uppfann begreppet självsuggestion, som i dag verkar utgöra en väsentlig del av KBT-ideologin. Så långt är allt väl.

De populärkulturella efterverkningarna å andra sidan verkar präglas av mörker och misär.

För det första har vi den synbart muntra svenska schlagerklassikern, "Bättre och bättre dag för dag", som direkt inspirerats av Coués fras. Det blev en stor hit för revykungen Ernst Rolf, men inte hjälpte den primitiva KBT-metoden honom: "Ernst Rolf avled juldagen 1932 av en lunginflammation som han ådragit sig vid ett halvhjärtat försök att begå självmord genom att dränka sig." Halvhjärtat eller inte - det var trots allt hyfsat effektivt.

Sedan har vi de mysterier som omgärdar Jack Handeys Deep Thoughts. Trots att de kan verka charmiga och harmlösa omgärdas de här couéismerna av bisarra sammanträffanden. Till exempel förekommer en "deep thought" i Nirvanasången "I Hate Myself and Want to Die":

"most people don't realize that two large pieces of coral, painted brown, and attached to his skull with common wood screws can make a child look like a deer"

Att blanda självsuggestion med nihilistiska refränger verkar inte ha haft världens bästa effekt på Kurt Cobain.

Sedan har vi det tragiska fallet Phil Hartman. Hartman var komikern som brukade introducera "Deep Thoughts" med silkeslen psykologröst. Vid 49-års ålder sköts han till döds av sin fru. Det har spekulerats i om en möjlig orsak var att frun snedtänt på Zoloft.

På en del nätsajter ryktas det också att Coué själv begick självmord efter att ha gett en patient fel medicin (han verkade även som apotekare). Men sådant löst nätskvaller kan vi ju inte ta hänsyn till.

Läget?

Idrott = nazism

Såhär i OS-tider när hela världen drabbas av kollektivt sportvurmande vill vi tydligt markera vårt avståndstagande genom att hänvisa till två OS-relaterade böcker: Jägarna på Karinhall av Carl-Henning Wijkmark och W eller minnet av barndomen av Georges Perec.

Framför allt rekommenderar vi anställda på de stora förlagen som utmanat varandra att springa Midnattsloppet att fundera på vad de sysslar med.

Här på bloggen har vi med en lapp från mamma om att vi inte behöver vara med på gympan och förresten glömde vi gympapåsen på bussen.