Wait... what?!

Dagens (än så länge) märkligaste nyhet är den om den före detta rockstjärnan som dödats av att en 300 kilo tung höbal rullade in i hans bil. Det är som en Monty Python-sketch, inte bara en otroligt ovanlig dödsorsak, polisen hittade ingen som kunde identifiera honom utan fick använda bilder från Youtube för att fastställa hans identitet.

Och vad sysslade han med efter att ha lämnat Electric Light Orchestra? Han spelade cello med citrusfrukter.

Yours until Niagra Falls and the kitchen sinks.

Ja, precis som Elise skriver har jag haft bihåleinflammation vilket bara leder till tråkigheter ackompanjerade av högljudd klagan. Jag har varit sjuk i två månader och nu börjar visserligen antibiotikan verka men jag orkar ju ingenting! Jag jobbar hela dagarna och sen stupar jag. Därav dåligt bloggande. Jag orkar inte ens läsa något och eftersom jag försöker upprätthålla någon slags bild av mig som inte helt insnöad på tv tänker jag inte skriva någon utförlig rapport om Biggest Loser.

Just nu följer jag den spännande trafikinformationen på Arlandas hemsida. Enligt den är det enda icke försenade planet just det som Pär sitter på från Paris. Men min pappa, som naturligtvis har oändligt mycket mer pappa-skillz än jag, tog dock fram en satellitbild som visade att planet inte ens kommit in över norra Tyskland ännu, så vi får väl se när min gräsänkahet går över.

Nej, gud så tråkig jag är. Planen är att jag ska ta och rycka upp mig i helgen. Tänka positivt! Ny hårfärg - nystart, men det är en helt egen före-efter-bloggning.

Nu: Morden i Midsomer och de sista oreokakorna.

Januari är den upptagnaste månaden

Det har inte blivit så mycket uppdaterande av på sistone. Orsakerna är flera: bihåleinflammationer, Comhem och inte minst en hel del jobb. De två första orsakerna leder aldrig till något gott, men det sistnämnda resulterar i alla fall allt som oftast i texter, som brukar gå att läsa. Här och här till exempel.

Mitt nyårslöfte

Att läsa vissa bloggar är som att peta i ett varigt sår med en pinne, inget gott kan komma av det. Jag läser dem för att de är en freakshow av bisarra åsikter, grava stavningsproblem och konstiga inställningar till det mesta i livet. But alas, no more! Mitt nyårslöfte för i år är att hålla hjärnan ren från dem och alla galna kommentarstroll. Ett år utan SvD's vargjaktskommentarer.

Att jag då inleder året med att läsa Going Rouge av Sarah Palin kan ju tyckas lite kontraproduktivt, men tänk då vilka fullblods-loons som hade kommenterat om boken istället var en blogg, nu är det åtminstone bara en galning som får komma till tals. Hennes retorik är märkbart lik sverigedemokraternas, inget är någonsin hennes fel, det är etablissemanget som försöker tysta henne och hennes common sense och förstör hennes chanser till seger.


Efter att ha läst Going Rouge är jag så oändligt tacksam för att Sarah Palin inte blev vald! Jag tror visserligen att hon kommer försöka igen, men jag vill inte att den här människan ska ha någonting att säga till om någonstans!

Nu har jag börjat läsa David Sedaris When you are ingulfed in flames och livet (och döden!) känns genast mycket bättre.

San Francisco IV

I samband med att jag i lördags morse vaknade med 39 graders feber tappade jag farten i bloggandet. Tack vare mycket vila och Walgreens sortiment av receptfria mediciner är jag nu något sånär pigg igenom och har lyckats besöka Alcatraz, SFMOMA, åka på tur till vingårdar och redwood-träd.

Det allra bästa för humöret och mot feber är att prova sig igenom hela Betsey Johnson-rean med hjälp av världens coolaste och dessutom snällaste expedit. Jag älskar att de är så trevliga i alla affärer här (förutom på Walgreens men där får man ju medicin så de behöver väl inte fjäska).

Igår tillbringade jag eftermiddagen på Borders och kom därifrån med en mycket tung kasse böcker som jag ska försöka släpa vidare till Sverige.

Mat vi har ätit här: Amerikansk, thailändsk, indisk, japansk, kinesisk, mexikansk.

San Francisco III, lögnaktig lyckokaka

Vi lärde oss att åka buss här igår, det är väldigt enkelt eftersom gatorna är raka och långa och bussarna trafikerar oftast bara en gata. Så vi fortsatte vårt turistande. Vi tittade på Golden Gate Bridge. Den var stor och röd och imponerande lång. Sen åkte vi vidare till Golden Gate Park där det finns en japansk trädgård. vi drack te och åt lyckokakor. På min lapp stod det "You will have good health". Tyvärr började det regna ganska mycket när vi var där och jag blev nedkyld och fick sån huvudvärk att jag fick åka tillbaka och bädda ned mig. Åh, vad synd jag tyckte om mig själv! Självömkan all over the place.
.
Idag inleddes därför dagen med ett besök till Wallgreens för inhandling av starka huvudvärkstabletter med koffein. Tack vare dem har jag, om inte skuttat, så strosat fram i solen i the Castro och Haight Ashbury. The Castro var väldigt mysigt och Haight Ashbury var lite som ett hippie-zoo. Fun, fun!

Nu värmer jag mig under täcket och tittar på Pride & Prejudice.

All I want for x-mas is you, guys!

God jul, kära läsare!

Och glöm inte att med en dator och en julplaylist kan man kuppa musikvalet hos vilken gammal moster eller gudfar som helst. Här är vår lista, Teresas lista, och Helens lista.

Och om någon i panik letar efter en sista-minuten-klapp till mig är det enda jag önskar mig just nu pappersnäsdukar, nässprej, ipren och halstabletter.

Är det inte grisar är det kor.

DN och SvD rapporterar att enligt the Guardian kan det ha varit så att Jane Austen inte dog av Addisons sjukdom, en form av primär binjurebarksinsufficiens, utan av Tuberkulos hon skulle fått av nötkreatur. Men det verkar vara ganska lösa spekulationer baserade på Austens ansiktsfärg och att hon inte blev virrig innan hon dog.

the Shame

Vill ni veta något om Herta Müller får ni fortsätta till klassikerbloggen. Jag har inte läst något av henne och har inte heller något av henne i min bokhylla.

Men idag var inte bara kulturelitens julafton, idag kom även nyheten att Irving Penn dött. (Något förvånad vaknade jag till kulturradions besked, jag trodde att han redan var död.) Och jag tycker att det faktum att jag har en Irving Penn-affisch ovanför min soffa kompenserar för en del av kulturskammen över att inte redan ha läst nobelpristagaren. (För att som alla vet är det lika lame att läsa en nobelpristagare efter den fått priset som att köpa en bok med filmomslag).

Modeblogg: svinifluensachic

Ska man delta i en presskonferens om svininfluensan verkar det vara viktigt att klä sig i grå, gärna illasittande, kavaj och se alldeles bedrövad ut.