Den som behöver kulturen mest betalar också mest

Jag fick en biljett till Teaterrepubliken öppnar apotek av Caroline i julklapp.

"På scen ställer Teaterrepubliken tre arbetslösa skådespelare. Tre skådespelare som inte nedslås av utanförskapet, utan istället ser möjligheter. Tre skådespelare som förstått vikten av entreprenörskap, och som vet att de besitter ett stort kommersiellt värde i kraft av sin humanistiska kompetens, scenbefästa kommunikationsförmåga och kulturella mervärde. Tre skådespelare som tänker lämna utanförskapet och istället skapa framtidens skådespelare."

En pjäs om kultur, entreprenörskap, arbetslöshet och inte minst kulturpolitik. Vem sitter då framför oss om inte självaste kulturminister Lena Adelsohn-Liljeroth. Kvinnan som tycker att jag ska arbeta gratis, inte tycker att kultur är ett bra ord, och nu senast försöker skylla på kritikerna för att hon inte kan få någon annan, vem som helst som inte är hon, att betala för ett operahus.


Lena Blubby Adelsohn-Liljeroth och hennes säpoeskort eller assistent eller fas 3-pryo.

Och det var så fantastiskt jävla bra! Jag skrattade så att jag grät och fick ont i magen av igenkänning av arbetslöshetsångesten. Det var en hel del publikinteraktion, men inte av den jobbiga sorten. Skådespelarna Torbjörn Lindberg, Jörgen Thorsson och August Lindmark, använde sig av publikens reaktioner lyhört och inte det minsta plågsamt. Kulturministern blev helt och hållet ÄGD, om och om igen. Jag hoppas att hon förstod det också och inte trodde att det var tre trevliga ungmoderater med en entusiastisk pitch.

SvDs recension.

Entreprenörsteater

Jag är inte direkt någon teatermänniska, men det här låter ju som en given hit.

Yeay!

Alexander Mørk-Eidem får SvD:s Thaliapris och Total eclipse-bloggen applåderar ett utmärkt val. Själv säger han om sitt regisserande bl.a:

"Jag är mer för att visa världen som den är. Män har makt – då ska man visa det. Men det blir intressantare om man också vågar problematisera minoriteterna och inte bara göra dem till offer för omständigheterna. Jag tänker mycket på det. Att göra kvinnorollerna mer komplexa och uppgradera skurkrollerna så att publiken också känner med dem."

Läs hela intervjun här.

Hedda Gabler på svt play

För alla er som missade Alexander Mørk-Eidems uppsättning av Hedda Gabler som gick på Stockholms statsteater med Helena af Sandeberg i titelrollen kommer nu en ny chans. Svt har tagit public service på allvar och spelat in uppsättningen. Den visades i söndags men alla ni som har en dator med internet kan se den på svt play när ni vill, till den 25:e maj.

Hurra!

You give love a bad name

När jag var tio såg jag disneyversionen av De tre musketörerna. Det är egentligen en ganska dålig film som inte har behållit mycket av originalhistorien från Dumas roman, men jag gillade den så mycket att jag bestämde mig för att läsa boken. Och det har sedan dess varit en av mina mest omlästa böcker.

Nu har Alexander Mørk-Eidem satt upp den som rockmusikal på Stockholms stadsteater. Och trots att Mørk-Eidem har tagit sig ganska stora friheter i adaptionen finns alla viktiga delar kvar. Berättelsens olika personer har kvar sina egna karaktärsdrag om än något tillskruvade. Jan Myrbrand som den infantile kung Ludvig XIII är helt lysande när han tvingar de Treville och kardinal Richelieu att leka kurragömma med motiveringen: "Det är jag som är kung!"

Jag har ju i ett tidigare inlägg erkänt min dragning till literaturens bad boys och har ju såklart alltid haft en svaghet för Athos (han försökte trots hänga Milady trots att han älskade henne, come on!). Och Fares Fares som Athos gör vad Colin Firth gjorde med mr Darcy. En rollprestation som förtjänar en ÅÅH AAH ATHOS-skunkgrupp.