Vad jag läste istället

Nu när det är augusti och jag ser tillbaka på min läslista från början av sommaren ser ju resultatet lite sorgligt ut. 4 av 13 utlästa! Visserligen är det några dagar kvar på sommaren, och jag hoppas fortfarande kunna läsa ut åtminstone ett par till av böckerna. Men det är ändå förvånande med tanke på hur mycket läsning jag faktiskt hunnit med. Det visar bara att det är helt poänglöst att försöka planera sin läsning. Plötsligt är man på väg någonstans och försöker hålla sin packning till bara handbagage: kommer en inbunden Almqvist att vara boken man tar med då? Kommer man att vilja vara fast med bara Tennysons dikter att läsa under en hel vecka? Borde man inte läsa något på Paristema snarare än Thomas Bernhard när man är i Paris?

Nå, strunt i det jag inte läste, här är lite av det jag faktiskt läste:

Jean Rhys, Goodmorning, midnight som jag skrev om i den här krönikan.

James M Cain, The postman always rings twice Cain har även skrivit förlagan till Double Indemnity, en av Billy Wilders bästa filmer, som liksom "postman" (och The Apartment) utspelar sig i den grymma försäkringsbranschen. Fascinationen för försäkringsbranschen beror förstås på att Cain själv jobbade inom den, ursprunget till fascinationen för mordiska kvinnor har jag däremot ingen aning om.

Denis Diderot, Rameaus brorson Kanske var det parisresan som gav mig impulsen att återigen göra ett försök att läsa Diderots roman, för här beskrivs en hel del stadsstrosande. Men det väsentliga i boken (om det nu finns något väsentligt i Rameaus brorson, jag tror att det jag gillar mest med den är hur oväsentlig den är) är diskussionen om konsten, "geniet" Rameau och hans mediokra släkting. På så sätt känns Rameaus brorson som ett utmärkt substitut för Bernhards Gamla mästare. Om inte annat så är boken en god ursäkt att lära sig mer om Querelle des Bouffons. Bonus: En querelleplaylist.

Carl Johan De Ge Geer, Jakten mot nollpunkten Det här var en mycket bra bok att läsa i juni, parallellt med Aftonbladets allt mer hysteriska bevakning av prinsessbröllopet. En övertalande argumentation mot både monarki och adel, men framförallt en verkligt vacker skildring av den där typen av lekande vänskap som föder ens kreativitet. På det temat rekommenderar jag också Niklas Rådströms En handfull regn.

V.

Tydligen är en språkmaterialistisk stöldliga på gång i Stockholm. Eller kan det rent av vara Thomas Pynchon som är i farten? Oavsett alltid läskigt att se bokstäver försvinna.

Femton gastar på död mans kista, yo-ho och en flaska med rom.

Min senaste faschination är pirater. Riktiga pirater. Inte Disney-pirater eller vägpirater utan det faktum att det faktiskt finns sjörövare som med snabba båtar kör ikapp lastfartyg och med enterhakar och repstegar bordar och kapar fartygen.

Det finns olika sätt att skydda sig mot pirater, ICC (som anti-piratbyrån fast på riktigt) rekommenderar att man på sitt fartyg installerar ett stort elstängstel som ger stötar på 9000 volt om man försöker borda skeppet. Hamnar man under attack ska man styra mot vågorna och försöka skapa så mycket sjö som möjligt för det bli av förklarliga skäl svårare att lägga piratskeppet intill fartyget i hög sjö. Dessutom är det bra att installera ett satelitbaserat spårningssytem (kommer i diskret förpackning!) så att rederiet kan hitta en, om man skulle bli kapad.

Jag och DJ Füzzball föreslår att istället för att välja Suezkanalen utnyttja att jorden är rund och välja Panamakanalen (ett land, en stad, en hatt) eller utnyttja växthuseffekten och välja nordostpassagen.

Lite piratfakta:
- Ordet pirat kommer från grekiskans piera, 'försöka' el. 'angripa'
- Andra namn för sjörövare: buckanjär, kapare, korsar
- Till 1856 kunde man vara statligt sanktionerad kapare, om man hade ett kaparbrev och bara anföll fiendenationers handelsskepp.
- Många piratskepp hade egna sjukförsäkringar för sin besättning där de som skadades fick ersättning.
- I stockholms skärgård finns det flera vikar där pirater gömde sig och utgick ifrån när de anföll handelsfartyg på väg in till Stockholm. En fick jag och T använda som nödhamn en natt för några år sedan när vinden vänt och vi blivit tvugna att segla till en ny natthamn klockan tre på natten.

Väderleksrapportdemens

Av olika anledningar såg jag jag ovanligt många nyhetssändningar igårkväll. Jag brukar sällan göra det annars, men igår, mycket på grund av presidentvalet i USA, såg jag och min sambo åtminstone tre olika nyhetsprogram med medföljande väderleksrapport.

När vi skulle gå och lägga oss frågade min pojkvän mig om det skulle regna imorgon. Det borde:
1. han redan veta, eftersom han sett exakt lika många meterologer och kartor som jag under kvällen.
2. jag kunnat svara på, eftersom jag fått det berättat för mig upprepade gånger med hjälp av spexiga grafiska effekter.

Men nej, vi lider tyvärr båda av grav väderleksrapportsdemens. Jag kan inte komma ihåg vad en meterolog säger. Inte ens om jag koncentrerar mig lyckas jag, det slutar alltid med att jag vaknar till vid snörapporten för fjällen och undrar vad de egentligen sa om stockholmsvädret för ungefär tre sekunder sedan.

Skulle jag bevittna ett mord och mördaren började prata om lågtryck, värmefronter och nederbörd skulle mitt minne omedelbart raderas och jag skulle aldrig kunna berätta om vem den skyldige var.