Videon är från David Tennants sista avsnitt av Doctor Who.
Om jag säger att jag känner igen inte bara alla skådisar utan även de flesta som jobbar bakom kameran, betyder det att antal timmar Doctor Who Confidential jag sett är: a) för många b) för få c) lagom
Som sagt var Pär och jag i London i veckan och genom många slumpartade magiska händelser fick vi tag i biljetter till Much Ado About Nothing med David Tennant som Benedick och Catherine Tate som Beatrice. De hade flyttat pjäsen till 1980-talets Gibraltar, flottans glada gossar på glassig kommendering i medelhavet blir inbjudna att bo hos guvenören Leonato med familj. Och kärleksdrama uppstår.
Uppsättningen var helt fantastisk. Inte bara för Dr Who-fangirl-lyckan när David Tennant gjorde entré i utpimpad golfbil. Hela ensemblen var riktigt bra brittiska skådespelare som inte bara kunde hantera Shakespeare-engelskan utan även leverera repliker så att man vred sig av skratt. Men också hjärtesorg när man tror att de inte ska få varandra. (Dock lite weird att se the doctor och Donna hångla!)
Sett många olika slags järnsmide på Victoria & Albert. Och nycklar.
Sett stöldgods på British Museum.
Haft picnic i Hyde Park.
Blivit misstagna för amerikaner (?!). Troligtvis på grund av mitt uttal av Pinot Grigio.
Promenerat längs Themsen och pekat ut var Doctorn och Rose slåss mot den levande plasten.
Hängt på Selfridges och Harrods. Blivit panikslagna när vi tappade bort varandra på Primarks rea.
Klappat mycket på Mulberry-väskor.
Ätit fish and chips. Pär åt även någon slags köttpaj med sönderkokta grönsaker till.
Blivit regnade på.
Jobbat oss igenom varje våning av Hamleys leksaksvaruhus. Handlade på alla våningar utom "Boys" och "Girls".
Sett David Tennant och Catherine Tate spela Mycket väsen för ingenting på Wyndham's Theatre i west end. En fantastisk uppsättning. Drack Pimm's i pausen.