PEPPEN!

Läste på i09 om att David Tennant ska spela kitchig vegas-vampyrjägare i Fright Night - dog.

Åskvampyrerna anfaller.

Vaknade av ett kraftigt åskoväder, vars knallar i min dröm förvandlades till anfallande vampyrer (obs! att jag var beredd att försvara mig med en stor häcksax). Sen vaknade jag av att hunden försökte gräva ned sig under min kudde, och gick upp och stängde fönstren lagom till att det började spöregna. Trevligare sätt att vakna på har jag ju varit med om.

Källkritik reviderad

Förlåt, jag hade fel. Det fanns en referens till Whedon.

Nu har jag börjat läsa boken och den är väldigt intressant. Jag tycker dock att författaren kunde ha varit tydligare i att skilja på Buffy (film) och Buffy (serie), liksom True Blood (serie) och Charlaine Harris böcker om Sookie som faktiskt skiljer sig åt rätt mycket.

Jag vill också invända mot påståendet om att de flesta vampyrkvinnor har en omättlig aptit som deras (manlige) humanvampyr-sire måste tämja. Vissa vampyrkvinnor stämmer det väl in på (Babyvamp Jessica i True Blood-serien!) men jag kan utan att anstränga mig räkna upp en hel drös det absolut inte stämmer på: Darla, Drusilla och Harmony i Buffy, Pam i True Blood, Caroline och Lexi i the Vampire Diaries och Selene i Underworld. Kapitlet om omättliga vampyrkvinnor, kvinnokroppen, mat och kontroll är intressant men det blir knäppt när författaren är väldigt påläst och ändå gör generaliseringar som inte stämmer.

Godnatt!

Källkritik

Jag har lagt vantarna på Vampyrer - en källkritisk studie av den västerländska vampyrberättelsen från 1700-talet till 2000-talet, av Anna Höglund. Det första jag gör är såklart att slå upp källförteckningen ochsöka efter Buffy/Whedon, men hittar bara Buffy the Vampire Slayer 1992 Kuzui. Mennååååh! Hur kan man ta med filmen men inte serien?! Och om serien är med har Kuzui inget med den att göra och Whedon borde få en egen post i källorna. Hrmpf!

Ok, jag ska försöka läsa boken utan förutfattad nerd rage, behövde bara ventilera lite.

Show me your fangs!

Och medan nya avsnittet laddas* vill jag önska den här låten till Mr Eric Northman. Tack Lady Gaga, du sätter ord på mina känslor!
*FU FRA!

Vampyrhelg

Vad de fina bilderna från Elises och min dag på kungliga Djurgården inte förtäljer är hur Elise tvingade mig och mina pumpsbeklädda fötter att vandra halva Djurgården runt i jakt på kaffe. Fötterna höll god min länge, började inte värka förrän vi nästan var klara på Liljevalchs men när jag kom hem kunde jag inte göra annat än att ligga med dem i högläge och titta på tv. Och eftersom alla serier internet har att erbjuda har tagit slut hade vi inte mycket annat val än att titta på arton avsnitt av The Vampire Diaries. Det är inte en bra serie. Den är dock bättre än Twiligt, även om de första avsnitten är snubblande nära lika dåliga.

Vad The Vampire Diaries har som Twiligt saknar är bättre specialeffekter och inga jävla glittrande vampyrer. Seriens broody vampyr/tonårsbrud-par kommer dessutom till skott, även om det kan vara tv-historiens mest deprimerande sexscen. Tyvärr gillar Pär och jag hela tiden fel karaktärer, de verkar alla bli dödade. Jag kan inte säga att jag egentligen gillar The Vampire Diaries, det är mer att jag nu har vant mig vid den och vill veta om det kommer att bli en vampyrfars när tonårsbrudens 300-åriga doppelganger dyker upp.

Kalla det substitutionsbehandling, för egentligen är det ju Eric, Sookie, Jason, Alcide, Sam, Lafayette &co jag vill ha. Och ikväll! Ikväll får jag äntligen se första avsnittet av säsong tre av True Blood! Ordentliga vampyrer! Mmmh, grr aarhg!

Fangtastic

Johanna Koljonen skriver om Dracularelaterade böcker i DN.

Skyldig till scarf

Som vi har konstaterat tidigare är det strängt förbjudet för historiker att röra sig i offentligheten utan något kring halsen. Henrik Arnstad, född 1967, bevisar också att påbudet inte är något som bara gäller äldre generationers vampy... förlåt, historiker. Det gör förstås inte Skyldig till skuld mindre intressant som bok, särskilt inte för den historiebesatta halvan av Total Eclipse-kollektivet.

För att vampyrer som kan vara i solen är lame

Vampyrpepp

I helgen läser jag den här boken och peppar inför säsong två som börjar på söndag.

Thou shall not crave thy neighbour

Den fjortonde juni är True Blood tillbaka!

True Bloop

Caroline Ringskog Ferrada-Noli hyllar i senaste Rodeo True Blood. Hon har verkligen fattat, hon är verkligen nere med serien, hon kan verkligen alla referenser och hon kan verkligen namndroppa. Problemet är bara att det verkar som om hon inte har sett serien utan bara några youtube-klipp och introt.

Hon kallar flera gånger hålan Bon Temps för Marthaville och visserligen nämns Marthaville några gånger (t.ex. i youtubeklippet där Sookie säger "Marthaville is getting a Starbucks") men det går inte att missa att de bor i Bon Temps.

Och hon påstår att Eric, spelad av Alexander Skarsgård, pratar svenska när han är stressad. Ganska diskret stress, i sådana fall. Han säger "Vår lilla djurpark börjar växa till sig" när han träffar Sookie för att hon inte är helt vanlig och han känner det på sig. Om han även blir stressad av det döljer han det väl. Men om man inte har sett avsnittet utan säg ett klipp på youtube där han först pratar svenska, klipp, flyr från en razzia kanske man kan tro att det är vapyrkod för "alla ut!".

Vad är det med "journalister" och att inte kolla på serier man skriver om? Strunta inte i faktagranskningen, för som Morrissey säger:

Cause there's always someone, somewhere
With a big nose, who knows
And who trips you up and laughs
When you fall

Stress, stress

Apropå

Apropå historiker och vampyrer:

Vlad the Historian

Vampyrer verkar vara en stark symbol i våra dagar. Man kan fråga sig vad det beror på: tänker man sig en överensstämmelse mellan hur folk i allmänhet lever och beter sig idag och bilden av vampyrer? Eller representerar vampyrer något i vår verklighet som vi är rädda för: knarkare, sociopater?

När vi såg på Boston Tea Party i måndags slog det mig att många samtida svenska historiker anammar en look som traditionellt har associerats med vampyrer. Vad döljer den där scarfen, egentligen, liksom?

Ännu mer vampyrer!

Varning, starka scener!

So much at stake

Som en del i min kommunistiska fostran följde jag 1986 med mina föräldrar på charter till Rumänien, och besökets absoluta höjdpunkt var förstås Draculas slott i Transylvanien.

Jag var visserligen för skräckslagen för att lägga några viktiga detaljer på minnet. Jag kommer bara ihåg en stearinljusupplyst vindlande trappa och att min pappa var tvungen att stanna upp och byta film mitt under rundturen.

Draculas slott var förstås inte den fiktionella karaktären Draculas slott, utan fursten Vlad Têpes, även känd som "Vlad Pålspetsaren". Även som sexåring insåg jag att "pålspetsaren" var ett illabådande smeknamn, även om turistguiderna och mina föräldrar var sparsamma med detaljerna.

När jag nu lusläser Vlads oroväckande omfattande wikipedia-artikel kan jag inte undvika att reflektera över hur mycket dagens uppfostringsmetoder skiljer sig från äldre tiders. Där dagens mamor har svårt att förvägra sina barn något över huvud taget, hade Vlads pappa inget problem med att erbjuda sina söner som gisslan till det ottomanska riket. Det verkar troligt att det var under denna period som Vlad lärde sig allt han alltid velat veta om tortyr men varit för rädd för att fråga. Efter denna period, hintar wikipedia, hade han vissa trust issues med auktoritetsfigurer, då Vlad "distrusted his own father for trading him to the Turks".

Det får mig osökt att tänka på den uppfostran som Fredrik den stores pappa Fredrik Villhelm I tillämpade. För att lära sin son att bli en god soldat såg han till att barnet varje morgon väcktes av ett kanonskott, och kronprinsen fick ett eget barnregemente att drilla när han fyllde sex år. När han som tonåring försökte rebella genom att fly till England sköt Fredrik Villhelm sonens älskare framför hans ögon.

Fredrik den store fick i alla fall ett schyst epitet som kompensation. Vad Mihnea cel Rău, Vlad Têpes son, fick i kompensation för sin uppväxt framgår inte av historien - hans tillnamn betyder i vilket fall som helst "den onde".

Fangtasia

Det är vampyrhöst, ni veeet! Precis alla tidningar och bloggare har skrivit om det, och ni har redan tröttnat.

What ever.

I LOVE TRUE BLOOD! Det är kärlek över gränsen till besatthet. Jag har sett allt extramaterial på HBO, jag har sett alla avsnitt flera gånger och jag kan inte sluta spekulera i vad som kommer att hända härnäst. Däremot aktar jag mig noga för att råka ramla in på forum där folk som läst böckerna skriver om vad som händer i typ bok fyra, gaaah, bok fyra!

Ok, så här är mina teorier:

Jag tror inte att det var en vampyr som dödade Grandma, det hade slösats allt för mycket blod för det, jag tror dock inte heller att det var Sam. Sam är en dimridå, vi ska tro att han är en varulv som dödar folk, men det har knappast varit tillräckligt mycket söndertrasade saker för att han skulle vara det. Jag tror att Sam har kontroll över sig själv om han blir/är hunden. Men snart måste det avslöjas vad han är, innan det blir tjatigt med samma ledtrådar.

Jag tror att Hoyt kommer att experimentera med vampyrlivsstilen och kanske konvertera.

Jag gillar ju Jason, men hoppas att Tara kan komma över honom och träffa någon lite mer, eh, smart.

Och nu vill vi se lite mer Eric! Det är ok om han pratar svenska, bara Pam inte gör det. Hennes "yag viet", var bara fånigt.