Bokmässan, resten

Elise uppmärksammar att jag inte rapporterat vidare, så här kommer det:

Det här var en jobbmässa. Jag har inte sett nästan någonting, eller köpt någonting. På lördagen glömde jag att äta lunch. Tre böcker blev slutresultatet: Wallflower och Nelly Sachs brevväxling med Paul Celan. Höjdpunkten: Caitlin Morans Morantologi! Jag kom släpande på böcker och författare när jag upptäckte att hon höll seminariet innan oss, i samma lokal. Raskt snodde jag 200 spänn av min chef och köpte en bok av människan som sålde utanför och ställde mig allra först i den signeringskö som inte fanns ännu. Och sedan öppnades dörrarna...

Liv Strömqvist säger att alla pratar om samma saker på bokmässan: 1. Hur mycket folk det är, och 2. Hur korta de olika kändisar de sett är. (Hon har helt rätt. Det är det enda man pratar om. Om man jobbar pratar man också om hur trött man är. Och att Jan Guillou verkligen är jättekort.)

Caitlin Moran var jättekort. Och såg ut lite som en seriefigur med svanvingesmink och den där vita hårlocken. Hon skrattade och pratade om mitt underliga efternamn och nu är vi bästisar.

Eller hur?

Gjorde också premiär på scenen. Ganska odramatiskt och roligt. Pratade också med mer än en herre som tog tillfället i akt att säga sitt hjärtas mening om förlaget jag arbetar på och dess verksamhet. Å andra sidan övervägde jag att vandalisera Timbros monter, så vi har alla våra mörkare stunder.

När man erbjudit sig att skriva minnesanteckningar från ett möte och nu måste renskriva dem istället för att fota dem och skicka ut i faksimil.

Njutningen av att säga nej

Nu sitter jag på ett tåg till Lund för att gå igenom manus tillsammans med den här mannen. Ska bli himla trevlig att hälsa på hemma hos en familj vars främsta intresse verkar vara mat.

I övrigt låg jag vaken på natten och funderade över stress. (Visst låter det trevligt?) Slutsatsen blev väl att man ibland ska dra ner lite på allt. Och att det är svårt att förstå att saker går i vågor, då jag alltid tar för givet att känslan jag har just nu (nu definierat som de senaste tio minuterna) kommer att vara för resten av mitt liv.

Så om jag säger nej till dig betyder det inte att jag inte tycker om dig.

Bara att jag tycker mer om mig.

Biblioteket som kontor: En recension

Jag frekventerar Uppsalas alla bibliotek som ligger nära mitt hem. Jag bor i en bra stad, vilket betyder att jag har fyra bibliotek helt nära. Alltså känner jag att det är dags att göra en recension, så att andra vilsna kulturarbetare utan kontor vet vad de har att vänta.

Följande är kategorierna:

Mysfaktor: En arbetsplats ska ha en trevlig stämning, där tofflor känns naturligt och man bara är ett litet steg från mjukisbyxor. Kan också innebära skönhet.

Ljudnivå: Jag behöver tystnad för att kunna arbeta. Dock utan att det påverkar mysfaktorn, en svår balansgång.

Trängsel: Att jobba helt ensam är tråkigt, samtidigt vill jag inte att folk ska glo för mycket på mig när jag fnissar åt videoklipp och sover på skrivbordet. Vill dessutom inte distraheras av främmande kroppskontakt.

Ljus: Det är inte för mycket begärt att veta om det är dag eller natt utanför arbetsplatsen.

Temperatur: Frostnupen näsa hämmar koncentrationen.

Tillgänglighet: Det är inte heller för mycket begärt att kunna jobba 8–17, som resten av Sverige

Möjlighet att ranta iväg för att prata i telefon: Precis som det låter. Ibland ringer kontorstelefonen.

Klientel: Hänger mina peeps där?

Carolina Rediviva

Mysfaktor: 3,5. Böckernas högborg. Här kan man sitta i A-salen och titta på konst och böcker på balkonger. Otroligt fint. Dock omöjligt att ha tofflor och/eller mjukisbyxor.

Ljudnivå: 5. Här pratar man inte ostraffat. Dock problematiskt när undertecknad fnissar åt ovan nämnda videoklipp.

Trängsel: 4. Ett eget bord, nästan alltid bra lediga platser.

Ljus: 4. Höga fönster med park utanför. Och läslampa.

Temperatur: 2. Nätt och jämt plusgrader. Skakar så att hela bänken vibrerar, vilket ökar ljudnivån.

Tillgänglighet: 3. Öppnar kl 8.30, innan dess får man sitta på trappan och frysa (vilket väl inte är så annorlunda mot att frysa där inne).

Möjlighet att ranta iväg för att prata i telefon: 0. Här måste man lämna in allt man har och när man smyger med sig sin mobiltelefon ändå finns det ingenstans att gömma sig. Mycket svårt att föra seriösa jobbsamtal i viskande ton, folk undrar.

Klientel: 3,5. Goda chanser till småprat. Tveksamt om man hittar lunchsällskap.

Betyg: 3,1

Karin Boye

Mysfaktor: 5. Man sitter mitt bland böckerna och har fötterna på en snäll heltäckningsmatta som inte tycker att ens tofflor är det minsta konstiga.

Ljudnivå: 3. Besökarna är i allmänhet ganska tysta, men bibliotekarierna!! Jag tror jag dör. De tror att de är på kafferep och kan ofta höras på flera våningars avstånd. Mest bisarrt blir det när en besökare viskar en fråga och en bibliotekarie vrålar ett svar.

Trängsel: 3. Här gäller det att vara i tid. Är man det får man bästa platsen (det finns fyra bästa platsen) och kan njuta av en perfekt avvägd avskildhet. Annars får man trängas i de tysta rummen och allt är sämre.

Ljus: 5. Fönster precis framför näsan. Förr även med ett ofta omtalat träd.

Temperatur: 4. Det är ju svårt att hålla en helt stillasittande människa varm, men de gör ett gott försök.

Tillgänglighet: 2. Öppnar först klockan 9, det är för dåligt.

Möjlighet att ranta iväg för att prata i telefon: 1. Bästa platserna är en evighet ifrån utgången och orkar man masa sig hela vägen ner hamnar man i en bullrig korridor som inte heller är något vidare. Alltså är det förnedrande visksamtal mellan hyllorna som gäller.

Klientel: 5. Stilmässigt känner man sig hemma. Dessutom arbetar en stor del av bekantskapskretsen i huset – lunchsällskap är nästan garanterat.

Betyg: 3,4

Blåsenhus

Mysfaktor: 4. Avslappnat och trevligt, dock lite mer folkbiblioteksstämning än de övriga.

Ljudnivå: 4. Ganska lagom.

Trängsel: 3,5. Här gäller det verkligen att komma i tid och få ett bra fönsterbord. Annars är det ganska trist och oavsett så är insynsskyddet minimalt.

Ljus: 5. Optimalt. Lite som att sitta ute eftersom fönstren är gigantiska.

Temperatur: 4. Som Karin B ungefär.

Tillgänglighet: 4. Öppnar 8.30 men har bra bord man kan sitta vid om man kommer tididgt.

Möjlighet att ranta iväg för att prata i telefon: 5. Här är det nära till utgången och den stora hall där man kan prata ostört i timmar.

Klientel: 4. Tråkigt grundklientel, fast på ett trevligare sätt en Ekonomikum. Alla ska med-känsla. Samlar också några fina vänner som hänger här och periodvis är de bästa av lunchkompisar.

Betyg: 3,6

Ekonomikum

Mysfaktor: 2. Icke-ekonomer göre sig icke besvär.

Ljudnivå: 2. Folket är ganska tyst, synd att ventilationen låter som när man drar en kundvagn över en parkeringsplats.

Trängsel: 2. Se upp så du inte armbågar någon.

Ljus: 1. Inga fönster, ingen allmänbelysning. En läslampa som lyser upp din ensamma tillvaro.

Temperatur: 2. Kallt som tusan.

Tillgänglighet: 4. Öppnar 8.30, var på plats för ekonomer börjar jobba tidigt som attan.

Möjlighet att ranta iväg för att prata i telefon: 4. Tror man skulle komma undan med det utanför tysta rummet.

Klientel: 1. Inte en vän så långt ögat når. Det röda håret sticker ut som en tuppkam skulle göra någon annanstans.

Betyg: 2,3

Working 8 to 3

Jag tillhör den där gruppen som tjatar om att folk (sådär svepande och allmänt) borde jobba mindre. På samma sätt som Nina Björk brukar prata om. Det praktiserar jag genom att jobba typ 80 procent, enligt den tvångsmässiga principen 6-8-6-8-6 timmar om dagen.

Syftet med detta är naturligtvis att jag ska komma hem vid tretiden de korta dagarna för att kunna se mycket på tv-serier. Detta är trots allt en tidskrävande praktik.

Men ändå märker jag att det är stor skillnad på att jobba och att plugga. Borta är de långa fikorna, halva dagar som spenderades med en kompis på ett fik, och känslan av att det inte var skillnad på helger och vardagar. Nu är helgerna som små guldägg som måste tas tillvara för att man ska orka jobba hela veckorna. Och ändå är mitt jobb roligt, för det mesta inte så stressigt och, framför allt, fritt och flexibelt.

– Jag får drömma om rosa solglasögon, Thailandsresor och egentid i badkaret med doftljus. Men att drömma om mer tid och mindre lönearbete, en annan politisk och ekonomisk ordning det går inte. Då blir jag en pekpinne.

(Nina Björk i DN-artikeln ovan) 

Fredagsmys!

Igår idkade vi maraton-aw på Vurma före bion. Vi satt utomhus! Så här trevligt var det genom ett japanskt kamerafilter:

Judgment day

Om man jobbar i ett projekt som går under namnet T2 är det helt enkelt nödvändigt med en pärm som ser ut såhär:

Got go to work, then hurry home

Hur gulliga är mina arbetskamrater då?

Du kan vara en cupcake, cupcake!

Imorgon är det min sista dag på mitt gamla jobb. Eftersom jag är en supergullig bloggtjej och avslutningsfika mer är motiverat av den fina symboliken än av fikasuget bakar jag såklar finfina cupcakes. Voila!

Det är ännu okänt hur jag ska transportera dessa underverk av pluttnuttighet till jobbet imorgon. Den som lever får se.

Westeros-onsdag

Jag hittade den här koppen i köket på jobbet och knyckte den snabbt för att ha mitt kaffe i.

Irro

Är de här de fulaste gardinerna ever eller vad? Potatistryckta gardiner, kan det bli mer deprimerande?

För övrigt överväger jag att jaga rätt på den som är ansvarig för journalsystemet inom SLSO för att få utlopp för min frustration att man kan välja identifikationssätt: pass, legitimation, känd, ej legitimation. Pass är ju en slags legitimation! Gaaah!

All 'bout the benjamins

Den här ska jag spara och återkomma till varje gång jag får panikångest av att skicka offerter med ett rimligt pris: Should you work for free?

Som man ropar får man svar

Ironin i att ett rekryteringsföretag uttrycker sig såhär i en annons om en tjänst som språkkonsult på platsbanken:

Detta är Sveriges enda advokatbyrå som uteslutande arbetar med marknadsrätt och dess anslutande rättsområden. Gedigen branschkunskap och intresse är grundläggande för att kunna erbjuda specialistkompetens. I över 40 år har Advokatfirman för Marknadsrätt arbetat uteslutande med marknadsrätt och dess anslutande rättsområden. Detta gör att byrån kan erbjuda en unik spetskompetens och ge snabb och kvalitativ juridisk rådgivning.

För deras räkning söker vi nu en:

Paralegal / Språkkonsult

Som paralegal/språkkonsult kommer du att producera texter för vår hemsida, nyhetsbrev och hjälpa till med marknadsföring. Det är viktigt att du kan skriva korrekt och uttrycka dig mycket väl i det svenska språket. Samma språkliga krav gäller för engelska. Det är en fördel om du har en grundläggande kompetens och viss erfarenhet inom juridiken, men stort ett intresse är ett måste, för att kunna ha en övergripande förståelse av ämnesområdet.


Eftersom tjänsten är bred så är det viktigt att du tycker om ett omväxlande arbete med blandade arbetsuppgifter. Du kommer också att biträda juristerna med viss administration. Det är därför viktigt att du är bra på att "serva" både externt och internt, är noggrann och van vid att arbeta självständigt.

9-5

Idag jobbar jag på Ekerö. På vägen hit körde jag förbi ett pampigt hus, tänkte att det måste vara ett gammalt mentalsjukhus eller något liknande, såg sedan skylten till Drottningholm - det är inget Versailles, direkt.

Kaffemaskinen här har en rullande text: "Join the smiling faces".

Over and out.

7:45-16:00

Här sitter jag och vaktar en dörr. I ett linne jag spillde kaffe över på väg till jobbet. Därför har jag luktat kaffesump hela dagen.

Jahapp.

Funderar på om jag ska prova mittbena någon dag.

Funderar på om jag ska ringa bilmekanikern en gång till idag och tjata lite mer på att han ska laga min bil.

Dricker lite vatten.

Jahapp.

Äntligen!

Tillbaka till Bon Temps! Jag hade, som en äkta besatt nörd, tänkt vara ledig och streckläsa boken men fick väldigt mycket att göra och har istället bara lyckats snuttläsa de första kapitlen. Om jag verkar splittrad och ofokuserad är det därför. Lika bra att gå hem från jobbet, kankse?

Receptionens gört och ej

Ibland huserar jag som allsmäktig receptionist på landstingets beroendemottagning i Tensta. Landstingets datorer är inte av högsta kvalitet och systemet tillåter inte att man själv uppdaterar varken Explorer eller Flash. Det är lite som att försöka surfa från 1998, vilket troligtvis är storebrors sätt att förhindra nöjessurfande på arbetstid. Det fungerar till viss del, Carolines blogg undviker jag för att slippa utskällningen man får om man har för gammal webbläsare där, youtube är också omöjligt.

Men antingen är Spotify alldeles för sofistikerat för att landstingets tekniker ska kunna stoppa det, eller så sitter det någon liten rebell där och kämpar för rätten till musik medan man arbetar (tack!).

Så med kackiga skärmhögtalare spelar jag min musik hela dagarna. Men vad är egentligen ok att spela i en reception? En gång drog Pass that dutch igång på skrälligaste ljudnivå, inte helt ok på en beroendemottagning. Kanske inte heller Rehab Velvet Undergrounds Heroin eller Carla Brunis Tu es ma came (också för att tanken på Sarkozy är så motbjudande), men är Peaches Fuck the pain away ok? Politiska texter? Sexuellt explicita texter?

Det är så svårt att dra gränsen för sin självcensur, tycker jag.