Medan jag satt i sovrummet och byggde upp ett register (ni anar inte hur tråkigt) och förlorade tidsuppfattningen så blev det en ny årstid utanför fönstret. Det slutade vara den där årstiden som Terry alltid brukar säga är den modemässiga höjdpunkten. När man kan ha snygg stickad tröja och lång halsduk utomhus, eller, allra helst, tweed. I stället började det där andra, det som brist på bättre får kallas för den kladdiga årstiden. Löven rasar av och blir en geggig sörja på marken.
Alltså deklarerar jag nu en vecka av tröstmys! Filtar, böcker som saknar all ångest (utom ångest före 1900-talet, det är okej) och mat som är den hederliga grytan. Te är ett måste.
I morgon: böcker att läsa under tröstveckan.