Förra helgen försökte jag kurera mitt halsont (inteenförkylning, inteenförkylning, inteenförkylning) med båtturer och vin, vilket gick så där. Den här helgen räddades jag från prestations- och socialiseringsvilja av TV3:s dokusåpamaraton. "Dad Camp" råkar dessutom tillhöra en av de bättre genomförda dokuterapiserier jag har sett. Lika fascinerande som Celebrity Rehab, men med en känsla av att de som medverkar faktiskt blir hjälpta av programmet. Har dessutom aldrig sett så många män gråta i en serie som i "Dad Camp". Mer tårar än i hela Oprah's farewell season!
