You sunk my battleship.

Battlestar Galactica: Robotarna anfaller - mänskligheten går under. Med undantag för ca 50 000 personer i rymdskepp av olika slag som flyr anfallet och börjar söka efter den förlorade koloniserade planeten "jorden".

Är nu på säsong 4 och det postapokalyptiska rymdeposet har ändrat riktning till något kvasifilosofisktoch religionshallucinatoriskt. Alla är numera profeter. De får visioner om vad de ska äta till lunch! Ingen pratar längre med någon annan, alla förkunnar saker. Klippt och regisserat med mycket lite finess och utan något konsekvent ljudspår, ibland blir det exotiska trummor, ibland irländsk feeling.

Vad hände egentligen?

Först!

Nu har jag tömt diskmaskinen, fyllt den med alla glas, stuvat undan all resterande alkohol och dessutom gjort back-up på alla foton från 2010. Ska strax lägga mig i soffan, äta fryspizza och titta på någon säsong Battlestar Galactica.

2010 års nyårslöfte var att inte läsa bloggar som bara får mig att må dåligt och att inte läsa SvD's kommentarer. I år har jag lovat mig själv att sluta irritera mig på när "spendera" används om annat än pengar, istället för "tillbringa". Jag ska acceptera att tid är pengar och bara släppa irritationen, låta den flyga iväg!