Öppet brev till nya studenter

Som jag tidigare berättat bor jag i en cykelstad, men det är också en studentstad.

Detta är studenternas första riktiga vecka efter lovet och hela civilsamhället (jag) är drabbat av torgskräck. De är så många! Så små! Så vilsna! Och ÖVERALLT!

Typiska tecken på att terminen börjat:

Trafikmiljön i staden reduceras till ett långsamt, livsfarligt kaos. De nya studenterna har aldrig cyklat på allvar och tror att de går. Inte bra. Framåt oktober kommer de ha lärt sig att göra tecken och inte köra mot enkelriktat. Att använda cykellysen kommer de tyvärr aldrig att lära sig.

Grupper av vilsna ungdomar står i gathörnen. De är antingen på guidad tur eller på väg från föreläsning. I sin fullständiga, outsägliga ensamhet vill ingen gå hem, men ingen har föreslagit fika ännu. Eller så har någon gjort det och gruppen är nu på jakt efter ett fik som rymmer femton personer. Till slut hamnar de på Fågelsången.

Om gruppen har någon konstig utmärkande grej på sig (skylt, hårskydd, klätt ut sig till träd) så är de del av en nollningsaktivitet. Då regnar det nog. Det förefaller alltid regna under nollning. Men de är lika glada för det.

Den skakande insikten är att i år kan de yngsta studenterna utan problem vara födda 1994. Oj.

Välkomna, nya studenter, till den eviga ungdomens stad. Ni ska nog finna er till rätta till slut. Håll bara käften på biblioteket så att den galna tanten i hörnet inte ballar ut.

Biblioteket som kontor: En recension

Jag frekventerar Uppsalas alla bibliotek som ligger nära mitt hem. Jag bor i en bra stad, vilket betyder att jag har fyra bibliotek helt nära. Alltså känner jag att det är dags att göra en recension, så att andra vilsna kulturarbetare utan kontor vet vad de har att vänta.

Följande är kategorierna:

Mysfaktor: En arbetsplats ska ha en trevlig stämning, där tofflor känns naturligt och man bara är ett litet steg från mjukisbyxor. Kan också innebära skönhet.

Ljudnivå: Jag behöver tystnad för att kunna arbeta. Dock utan att det påverkar mysfaktorn, en svår balansgång.

Trängsel: Att jobba helt ensam är tråkigt, samtidigt vill jag inte att folk ska glo för mycket på mig när jag fnissar åt videoklipp och sover på skrivbordet. Vill dessutom inte distraheras av främmande kroppskontakt.

Ljus: Det är inte för mycket begärt att veta om det är dag eller natt utanför arbetsplatsen.

Temperatur: Frostnupen näsa hämmar koncentrationen.

Tillgänglighet: Det är inte heller för mycket begärt att kunna jobba 8–17, som resten av Sverige

Möjlighet att ranta iväg för att prata i telefon: Precis som det låter. Ibland ringer kontorstelefonen.

Klientel: Hänger mina peeps där?

Carolina Rediviva

Mysfaktor: 3,5. Böckernas högborg. Här kan man sitta i A-salen och titta på konst och böcker på balkonger. Otroligt fint. Dock omöjligt att ha tofflor och/eller mjukisbyxor.

Ljudnivå: 5. Här pratar man inte ostraffat. Dock problematiskt när undertecknad fnissar åt ovan nämnda videoklipp.

Trängsel: 4. Ett eget bord, nästan alltid bra lediga platser.

Ljus: 4. Höga fönster med park utanför. Och läslampa.

Temperatur: 2. Nätt och jämt plusgrader. Skakar så att hela bänken vibrerar, vilket ökar ljudnivån.

Tillgänglighet: 3. Öppnar kl 8.30, innan dess får man sitta på trappan och frysa (vilket väl inte är så annorlunda mot att frysa där inne).

Möjlighet att ranta iväg för att prata i telefon: 0. Här måste man lämna in allt man har och när man smyger med sig sin mobiltelefon ändå finns det ingenstans att gömma sig. Mycket svårt att föra seriösa jobbsamtal i viskande ton, folk undrar.

Klientel: 3,5. Goda chanser till småprat. Tveksamt om man hittar lunchsällskap.

Betyg: 3,1

Karin Boye

Mysfaktor: 5. Man sitter mitt bland böckerna och har fötterna på en snäll heltäckningsmatta som inte tycker att ens tofflor är det minsta konstiga.

Ljudnivå: 3. Besökarna är i allmänhet ganska tysta, men bibliotekarierna!! Jag tror jag dör. De tror att de är på kafferep och kan ofta höras på flera våningars avstånd. Mest bisarrt blir det när en besökare viskar en fråga och en bibliotekarie vrålar ett svar.

Trängsel: 3. Här gäller det att vara i tid. Är man det får man bästa platsen (det finns fyra bästa platsen) och kan njuta av en perfekt avvägd avskildhet. Annars får man trängas i de tysta rummen och allt är sämre.

Ljus: 5. Fönster precis framför näsan. Förr även med ett ofta omtalat träd.

Temperatur: 4. Det är ju svårt att hålla en helt stillasittande människa varm, men de gör ett gott försök.

Tillgänglighet: 2. Öppnar först klockan 9, det är för dåligt.

Möjlighet att ranta iväg för att prata i telefon: 1. Bästa platserna är en evighet ifrån utgången och orkar man masa sig hela vägen ner hamnar man i en bullrig korridor som inte heller är något vidare. Alltså är det förnedrande visksamtal mellan hyllorna som gäller.

Klientel: 5. Stilmässigt känner man sig hemma. Dessutom arbetar en stor del av bekantskapskretsen i huset – lunchsällskap är nästan garanterat.

Betyg: 3,4

Blåsenhus

Mysfaktor: 4. Avslappnat och trevligt, dock lite mer folkbiblioteksstämning än de övriga.

Ljudnivå: 4. Ganska lagom.

Trängsel: 3,5. Här gäller det verkligen att komma i tid och få ett bra fönsterbord. Annars är det ganska trist och oavsett så är insynsskyddet minimalt.

Ljus: 5. Optimalt. Lite som att sitta ute eftersom fönstren är gigantiska.

Temperatur: 4. Som Karin B ungefär.

Tillgänglighet: 4. Öppnar 8.30 men har bra bord man kan sitta vid om man kommer tididgt.

Möjlighet att ranta iväg för att prata i telefon: 5. Här är det nära till utgången och den stora hall där man kan prata ostört i timmar.

Klientel: 4. Tråkigt grundklientel, fast på ett trevligare sätt en Ekonomikum. Alla ska med-känsla. Samlar också några fina vänner som hänger här och periodvis är de bästa av lunchkompisar.

Betyg: 3,6

Ekonomikum

Mysfaktor: 2. Icke-ekonomer göre sig icke besvär.

Ljudnivå: 2. Folket är ganska tyst, synd att ventilationen låter som när man drar en kundvagn över en parkeringsplats.

Trängsel: 2. Se upp så du inte armbågar någon.

Ljus: 1. Inga fönster, ingen allmänbelysning. En läslampa som lyser upp din ensamma tillvaro.

Temperatur: 2. Kallt som tusan.

Tillgänglighet: 4. Öppnar 8.30, var på plats för ekonomer börjar jobba tidigt som attan.

Möjlighet att ranta iväg för att prata i telefon: 4. Tror man skulle komma undan med det utanför tysta rummet.

Klientel: 1. Inte en vän så långt ögat når. Det röda håret sticker ut som en tuppkam skulle göra någon annanstans.

Betyg: 2,3

Biblioteket i Bredäng

Missa inte Annina Rabes krönika om Bredängs bibliotek, som finns att läsa här. Jag slogs också av diskrepansen mellan bibliotekets visioner och vad medborgarna i Bredäng själva önskade sig i ABC:s reportage från krismötet.

Är förstås inte emot att man har lokaler där också ungdomar som är intresserade av annat än att läsa eller plugga kan samlas, men i så fall borde väl verksamheten vara anpassad för det syftet? Ska man ha fritidsverksamhet eller ungdomsgård på biblioteken (även om jag inte förstår varför man skulle ha det just där) behöver man också ha personal som är utbildade för att hantera ungdomar, snarare än för att hantera information.

Drömscenariot vore förstås att det fanns plats och resurser både för att ta hand om ungdomar som behöver någonstans att vara och något att göra på kvällarna, och för biblioteksverksamhet. Det vill säga för att bevara och göra böcker tillgängliga för allmänheten, och att uppmuntra både de intresserade och de mer avvaktande till läsande.

Comm'dit si bien Verlaine au vent mauvais

Av höstmånaderna är september den mest hypade - September song, One september day, gruppen September - även om Amy Winehouse har försökt kompensera det med lullaby of birdlandpastischen October song.

September har alltid varit en personlig favorit också; höstlöv och skolstart. Fast i år håller jag ändå på oktober.

September var en rolig månad, men med alldeles för mycket aktiviteter. Hela månaden har jag drömt om oktober: den månad då jag ska få sova åtta timmar per natt, sörja den svenska demokratin, läsa böcker jag inte behöver läsa, skriva texter ingen annan vill läsa, se ikapp Mad Men, och göra absolut ingenting i största allmänhet.

Men jag klagar verkligen inte på september: månaden innehöll trots allt en Semafor med Maja Lundgren och Maria Zennström som gäster, releasefest för Album på Rönnells, tre lektioner om prosaklassiker på Biskops-Arnö, tre poetiska Semafor i Rum för poesi under mässan och prat om Album på Norstedts monterscen för de som höll platser inför Torgnys framträdande.

Det kännns mycket lovande att oktobers två största åtaganden ryms inom den första veckan, så att man kan ta det där med avslappning på allvar sen. På onsdag talar jag, Annina Rabe och Martina Lowden om Album på Medborgarplatsens bibliotek, och på torsdag är det dags för höstens andra Semafor på Högkvarteret med Lars Mikael Raattamaa och Göran Dahlberg som gäster.

Library lovers

Skrev förresten min första biblioteksrelaterade krönika häromveckan. Har annars svåra komplex för att skriva om bibliotek, eftersom det finns andra som gör det så mycket bättre i SvD, Annina Rabe till exempel.

Saker som är bra.

C är tillbaka från den högst tillfälliga ex-pat-förvirringen och jag fick inte bara min BFF inom behändigt avstånd utan även en present! Någonting total eclipse-kollektivet länge suktat efter: Ett perslonligt bibliotekskit. Det innehåller fickor att klistra på insidan av böckernas pärmar, datumsäpel och utlåningskort.

En annan glad nyhet är att alla noveller av Charlaine Harris som utspelar sig mellan eller parallellt med True Blood-böckerna (The Sookie Stackhouse Novels) kommer att ges ut samlade i en bok i höst. Den 6:e oktober kommer A Touch of Dead till en internetbokhandel nära dig.

Och som ett helt fristående avslutande tv-klipp utan koppling till någonting alls, HIMYM:s Slapsgiving:

Översättningshumor

För övrigt noterar vi att Arga bibliotekstanten nästan blir ännu roligare på engelska.

SYO

Ibland ångrar jag att jag inte pallade att bo ett par år i Borås och utbilda mig till bibliotekarie. Som när jag klickar in på den nyaste bloggen i vår länklista. Eller som nu när jag försökte hitta Arga bibliotekstantens rekommenderade Mitchell & Webb-sketch om en galen biblioteksbesökare, men istället snubblade på det här klippet. Verkligen mitt idealyrke.