Syr - igen.

Jag kanaliserar min längtan efter våren genom att sy en väldigt somrig blus. Tyget hittade jag i min sylåda och kommer nog från mamma eller farmor.

Jag utgick från en H&M-topp och ritade ett eget mönster.

Jag har en knapplåda med gamla knappar där jag hittade de här fiskarna. Eventuellt kommer de från någon tröja jag hade som liten.

Första provningen.

Färdigt! Jag övervägde att låta den får ärmar också, men det är jobbigt att konstruera och sy snygga sådana så jag får helt enkelt ha en kofta till om jag fryser om armarna. Jag tänker mig att den kommer att göra sig bra till en vid kjol (fy! antifeministiskt och reaktionärt!) på Total eclipse-kollektivets Parisresa!

Att sy sina egna kläder har blivit ett sätt att leva.

Efter att ha sett nästan hela säsong åtta av Project Runway och läst alldeles för ingående analyser om varje look i varje avsnitt hos TLo kände jag mig lite kreativ. Kreativ men fattig så jag rotade runt hos mina föräldrar och hittade ett rutigt ylletyg som min farmor köpt någon gång, oklart när.

Allt jag kan om att sy har jag lärt mig av min mamma, min syslöjdslärare och Tim Gunn. Eftersom det på syslöjden var strängeligen förbjudet att klippa i något tyg utan att ha fått ok från läraren först får jag alltid lite ångest innan jag sätter saxen i tyget. Jag använde inte heller ett riktigt mönster utan ritade av en kjol jag redan hade som passade bra. Allt blir dock extra komplicerat av att tyget var just rutigt. Man vill gärna mönsterpassa men det är omöjligt att få alla rutor snygga om man inte är perfekt cylinderformad.

Här växer kjolen fram, panel för panel. För varje söm jag sydde hörde jag Nina Garcia klaga på att "there is a lot of puckering", och var så noga jag någonsin kunde med trådspänning och stygnlängd. Sen pressade jag hela kjolen, sydde i knappar och, voila!