Tack!!

Om det är något som säger "trägen vinner" så är det detta!!

För några veckor sedan meddelade Amanda att hon skulle lämna en massa kläder till myrorna. Jag föreslog en bloppis, men det var redan försent. Jag klagade högljutt (don't say I don't fight for you, little ones) och för att tysta mig gav Amanda mig den här klänningen.

HON GAV MIG DEN! För att hon mindes att jag kommenterat och velat ha den för TVÅ ÅR SEDAN!

Fantastiskt! Tack så mycket, nu ska jag bara ta bort snön.

Vårens färg är färg!

Solen skiner, nu möter vi våren med färg!*

*Detta är en så kallad blogglögn. Bilden är tagen för flera veckor sedan och i dag har jag svart tröja och mörkgrå kjol. Men illblå strumpbyxor i alla fall.

And she lived to tell the tale.

Terry funderar ibland om hon skriver för mycket om hästar och undrar om läsarna alls delar det brinnande intresset. Jag är inte intresserad av hästar, men när hon skriver så här bra så får hon skriva om vad hon vill, tycker jag.

Jag inser på samma sätt att våra läsare kanske har tröttnat på att läsa om mina tänder, men som Terry säger, det är en stor del av mitt liv, så det är bara att ta.

För den som å andra sidan tycker att mina tänder är det som gör Total Eclipse till höjdpunkten i bloggvärlden så har jag dåliga nyheter: Idag avslutade jag min rotfyllning och behöver inte komma till tandläkaren förrän i november. Hurra!

En helt oväntad insikt är att det är värre att laga ett vanligt hål än att rotfylla. Det är borrandet som är obehagligt (förutom de förhatliga bedövningssprutorna förstås, men de har ju sina fördelar också) och när man rotfyller borrar man mindre. Istället använder ens tandläkare 2 cm långa filer som hen filar bort de aslånga nervtrådarna med. Det låter hemskt men så länge man blundar och därmed ignorerar hur sjukt långa de här grejerna är, så är det ingen fara. Alltså: Tandläkarskräck? Vänta tills det gör ont på allvar, då måste du nog rotfylla. Tyvärr går det loss på omkring 4 000 (tror jag) istället för 1 000, men det kanske det kan vara värt?

Hej då tandläkaren, TTYN.

Syr - igen.

Jag kanaliserar min längtan efter våren genom att sy en väldigt somrig blus. Tyget hittade jag i min sylåda och kommer nog från mamma eller farmor.

Jag utgick från en H&M-topp och ritade ett eget mönster.

Jag har en knapplåda med gamla knappar där jag hittade de här fiskarna. Eventuellt kommer de från någon tröja jag hade som liten.

Första provningen.

Färdigt! Jag övervägde att låta den får ärmar också, men det är jobbigt att konstruera och sy snygga sådana så jag får helt enkelt ha en kofta till om jag fryser om armarna. Jag tänker mig att den kommer att göra sig bra till en vid kjol (fy! antifeministiskt och reaktionärt!) på Total eclipse-kollektivets Parisresa!