februarisoundtrack

Februari, lite soligare än januari.

Och: grattis på födelsedagen, Amanda!

...

Fredagsunderhållning

Frisksportarna

Birthday week

Medan de övriga total eclipsarna stylar till tänderna är min enda fråga inför lördagens tv-fest:

När jag ritat detta på armen med magic marker,

kommer det någonsin att gå bort?

Vill man vara fin

Även om jag inte är lika ambitiös som Amanda, som syr en klänning till sin födelsedagsfest, så har jag verkligen ansträngt mig ordentligt för att hitta den rätta Snooki-looken. Och efter idogt letande dök den upp, den perfekta klänningen: Versace for H&M, och två storlekar för liten, vilket förstås är precis rätt storlek när man vill kunna passa in i Jersey Shore. Om jag opererar bort ett revben kanske jag till och med kommer att kunna stänga den också.

Vi inleder bithday week med strålande nyheter!

Kommer ni ihåg när jag var i London i somras och såg Much Ado About Nothing med David Tennant och Catherine Tate och blev helt till mig?

Nu finns föreställningen att ladda hem på Digital Theatre för £8.99!

Oy, you lot! All your Storm Troopers and your sonics, rubbish. You should have come with me.

Nu är det birthday week t -5 timmar, veckan Teresa, Malin, Johanna och jag fyller år.

För att fira kommer jag som bekant ställa till med maskeradfest på tv-tema. Idag har jag sytt min klänning till festen. Jag tänker gå som Donna Noble* från Doctor Who.

Fodertyg istället för satäng.

Rätt jobbigt att sy i så glansigt tyg.

Mormon-nattlinne?

Om man inte ids sick-sacka sömmar eller göra ordentliga fållar: Fray Check!

*referensbild:

Söndagsstatistik

På sistone har jag funderat ganska mycket på det här, men eftersom jag ägnat mig väl mycket åt ogenomtänkta utbrott så tänkte jag göra en självstudie av matvanor istället. Och det finns en sak som saknas i den här bloggen: Statistik.

Statistik är det bästa. Framför allt meningslös statistik som presenteras i diagram. Tillåt mig därför att presentera:

Min matvecka

Inledningsvis har vi kategoriseringen av maträtter. I hushållet ätes inget kött.

Vad gäller innehållet i maten har jag använt ett digitalt mätsystem (svåra ord-poäng!). Eftersom det finns annat i livet att göra än att räkna ärter så fick allt räknas som 1 eller 0. Tre potatisar = 1 färsk grönsak. You get the idea.

Livspusslet. Ack och ve. Hur ska man hinna laga mat? Vet inte, men jag vet heller inte hur det blir mat utan att man lagar den. Detta är den totala tidsåtgången från det att man fick en råvara i handen till dess att tallrikarna stod på bordet. Matlaget är dock av latare sort varför det ibland kanske kunde gå fortare. Om man nu orkar skynda sig.

Det finns ju annat som är viktigt vad gäller mat. Jag åt äcklig sushi ute en dag (därav lördagens korta tidsåtgång) och äckliga fiskpinnar en gång.

Urvalet är middagen varje dag, samt lunchen på helgen. Ibland tog det kort tid eftersom jag åt rester, ibland för att jag åt skräp (macka). När jag började föra bok tänkte jag att den här statistiken skulle ge mig insikter om att långsam mat med mycket grönsaker är godare eller något sånt. Det blev nog mest roliga diagram av det.

I natt jag drömde...

... att Elsa Billgren kom på oväntat besök och började gå igenom min garderob. Hon kastade ut massor med kläder som var "alldeles för fula". När jag blev arg tröstade hon med att hon skulle sy ett par ärtiga shorts till sig av min gamla halvgenomskinliga partytopp. Jag kastade ut henne.

Så här i efterhand var många av kläderna hon slet ut väldig fula.

Fredagsunderhållning

Tänk tvärtom, va?

Tänk annorlunda!
Tänk sju vita snubbar med hipsterskägg i Hammarby Sjöstad.
Tänk en tjej.

Tänk vad oväntat!

Glee Gould

Ibland, som när jag läser den här texten, får jag för mig att Tom & Lorenzo är det närmsta som samtiden kommer Thomas Bernhard. Inte bara använder de kursiv på samma sätt, jag kan så se framför mig hur Bernhard ser på ett avsnitt av Glee och säger: "It’s lame and we couldn’t roll our eyes hard enough." Eller Tom & Lorenzo möta en aforistiker och säga: "det är den andliga andtäppans mindervärdighetskonst, som vissa människor i främst Frankrike levde på (...)" (Ur Undergångaren, i översättning av Jan Erik Bornlid).

Du kan vara en cupcake, cupcake!

Imorgon är det min sista dag på mitt gamla jobb. Eftersom jag är en supergullig bloggtjej och avslutningsfika mer är motiverat av den fina symboliken än av fikasuget bakar jag såklar finfina cupcakes. Voila!

Det är ännu okänt hur jag ska transportera dessa underverk av pluttnuttighet till jobbet imorgon. Den som lever får se.

Dagens stilförebild

Oooooooopraaaaaah!

Just nu är det januari, och det är ju som alla vet helvetiskt. Men inom kort är det februari, och då har jag blivit lovad att allt ska bli bättre. Till exempel menar Amanda att man då kan koncentrera sig på hennes födelsedagsvecka, vilket i och för sig kanske fungerar bättre för henne än för mig.

Allt är i och för sig inte dåligt i januari heller. Just idag är det till exempel en annan fab persons födelsedag: Oprahs! Jag och Amanda har firat med Oprahmässiga aktiviteter som att bokföra ytterligare lite, och att äta semlor och hembakad kaka. Grattis, Oprah!

Bokföring, once more with feeling

Sista helgen i januari. Vi bokför lite till. Jag avslutar ett manusprojekt. Elise bakar en kaka med tre sorters socker. Jag kan smaka mig till alla sockersorter - I'm awesome like that.

Kan det bli februari någon gång?

Kära Internet

För omkring ett år sedan vaknade jag* av ett billarm på parkeringen utanför mitt sovrumsfönster. Klockan var kanske 12 på natten och vid 3 ringde jag polisen. De kunde inget göra, mer än att lämna ut namnet på personen som ägde bilen. Tack och lov fanns telefonnummer i katalogen. Förvånansvärt nog svarade inte vederbörande i telefonen i denna arla morgonstund. Framåt femsnåret tog batteriet slut och jag föll i koma.

I natt var det favorit i repris, även om det nu slutade efter bara någon timme.

Vad kan man göra åt sånt här, det är ju helt knäppt. Polisen kommer och skäller om det är en högljudd fest, men är det en bil finns ingen nåd. Bilar är trots allt det viktigaste i vårt samhälle. Om bilen istället hade haft extremt hög musik påslagen, hade jag fått hjälp då?

Alltså: Kära Internet, du som kan allt, vad finns det för regler? Jag kände tydligt förargelse väckas i mitt bröst, var inte detta förargelseväckande beteende?

*Personen som skrivit brevet är samma person som inte fick sova på hela natten.

Westeros-onsdag

Jag hittade den här koppen i köket på jobbet och knyckte den snabbt för att ha mitt kaffe i.

Onsdagsunderhållning

Helt okej.