(känsliga läsare varnas. there will be blood)
Jag ser ut som en pirat.
Eller en mellanstadiekille ca 1994. En mellanstadiekille ca 1994 som inte har fått klippa av allt hår utom luggen, men som har fått ta hål i ett öra. Men bara ett.
Jag fick inte ta hål i öronen som liten. Min mamma trodde inte att jag skulle kunna sköta dem. Ett, skulle det visa sig, mycket rimligt antagande då jag inte ens kunde ta hand om hålen jag trots allt gjorde som 18-åring. De växte ihop, till hälften ungefär.
Idag försökte jag med hjälp av en sjuksköterska, is och uppragningsnålar (grova nålar som man drar upp det man tänker injicera med ur behållaren, innan man byter till tunnare nål för själva sprutan, tror jag) genomborra hålen igen. Det gick sådär.
Det högra örat var inga problem och där dinglar nu en guldring. Det vänstra däremot - lyckades vi penetrera först med så mycket kraft att nålen även gick in i min tumme, men när jag sedan skulle sätta i ett örhänge var det stört omöjligt. Efter ett tag såg jag ut som jag blivit anfallen av en vampyr.
Så nu ser jag helt knäpp ut med ett blomkålsöra och ett öra med en guldring. Aaargh matey! Men imorgon försöker vi igen!
If at first you don't succeed - you stab yourself repetedly in the ear with a needle.
