Så då har det ju hållit ganska länge redan!

I dag har Jacob och jag varit gifta i ett halvår. Hittills är det så här:


   

Onsdagsunderhållning

Försenad fredagsunderhållning

Jane Austen och fysiskt våld, kan det bli bättre? Tack för länken, M-Low.

< 3

Hur man vet att ens sambo är väldens bästa? Man får mailkopior på supernaturalbeställningar.

OMFG!

Belle & Sebastian kommer till Popaganda!

OOOOH!!!

OOOOOH!

Det var bara det.

Showtime

Första torsdagen i september var det premiär för min och Athena Farrokhzads serie med litterära samtalskvällar på Högkvarteret. Temat för den kvällen var Mommy dearest.

Torsdagen den 1 oktober klockan 20 är det dags igen.

Under temat "love sick" diskuterar vi varför folk insisterar på att hålla fast vid tvåsamheten, trots att den verkar bygga på lika delar klaustrofobi och separationsångest. De vi hoppas kunna få svar från är journalisten Kristina Hultman som debuterar senare i höst med Undersökningen eller When I woke up this morning I felt so gay, och kritikern Kristofer Folkhammar vars roman Isak & Billy utkommer 2011. Läs mer här.

Total eclipse-bloggen hittar korrfel

Språktidningen, av alla tidningar, borde väl vara ytterst noga korrläst? Uppskattningsvis är nitto procent av läsarna petnoga felfinnare som älskar att hitta fel hos andra. Total eclipse-bloggen är inget undantag och har i det senaste numret hittat två korrfel i tidningen.

1. Redaktionens adress är felstavad.
2. Hänvisningen till facit för ord-testet är till fel sida.

Gör om, gör rätt!

(Ja, vi vet att det här är ett öppet-mål-inlägg, men vi är ju bloggare, vi kan inte stava!)

Fangtasia

Det är vampyrhöst, ni veeet! Precis alla tidningar och bloggare har skrivit om det, och ni har redan tröttnat.

What ever.

I LOVE TRUE BLOOD! Det är kärlek över gränsen till besatthet. Jag har sett allt extramaterial på HBO, jag har sett alla avsnitt flera gånger och jag kan inte sluta spekulera i vad som kommer att hända härnäst. Däremot aktar jag mig noga för att råka ramla in på forum där folk som läst böckerna skriver om vad som händer i typ bok fyra, gaaah, bok fyra!

Ok, så här är mina teorier:

Jag tror inte att det var en vampyr som dödade Grandma, det hade slösats allt för mycket blod för det, jag tror dock inte heller att det var Sam. Sam är en dimridå, vi ska tro att han är en varulv som dödar folk, men det har knappast varit tillräckligt mycket söndertrasade saker för att han skulle vara det. Jag tror att Sam har kontroll över sig själv om han blir/är hunden. Men snart måste det avslöjas vad han är, innan det blir tjatigt med samma ledtrådar.

Jag tror att Hoyt kommer att experimentera med vampyrlivsstilen och kanske konvertera.

Jag gillar ju Jason, men hoppas att Tara kan komma över honom och träffa någon lite mer, eh, smart.

Och nu vill vi se lite mer Eric! Det är ok om han pratar svenska, bara Pam inte gör det. Hennes "yag viet", var bara fånigt.

Prom queen

Jag sitter och bildgooglar lite efter bilder på prom queens. Det här är den finaste bilden jag har sett:
























Det ska tydligen vara ett par från 90-talet, enligt bloggen jag snodde den ifrån. Jag tycker att de är helt fantastiskt fina. Håret, kläderna, skorna. Jag tror att hela stilen kommer att bli stor. Om den inte redan är det, jag är inte så fashion, jag vet inte.

Men jag tänker ha det här som stilideal för årets återstående fester.

Pennmonstret

Åh, vad jag blev kär i de här pennorna jag (eller egenligen Martina) hittade i en trendig butik på lunchen. Jag vill verkligen ha dem. Och jag vet att vi skulle ha det så bra tillsammans, pennorna och jag. Vi skulle skriva praktiska att-göra-idag listor varje morgon och sedan bocka av dem under dagen. Vi skulle komponera uppmanande post-it-lappar och fylla i planerade händelser i kalendrar.

Men vi skulle också uppleva sorg och förluster, en efter en skulle pennorna försvinna. Det fruktade pennmonstret skulle under obevakade ögonblick lyckas knycka dem, och jag skulle aldrig mer återse de förlorade pennorna.

Man lämnar inte tillbaka pennor, och att efterlysa sina pennor är inte helt ok. Att dymo-märka sina pennor är rent ut sagt suspekt och tyder på svår separationsångest och ett ogeneröst sinnelag.

Jag kan inte jobba utan bra pennor. Bra pennor är vitalt. Mina pennor är mina. My own. My precious.

Min obesvarade library love

Alltså, man vill ju älska folkbiblioteken, och ha de där fina barndomsminnena av hur en bibliotekarie räddade en in i bildningens förlovade land (se till exempel). Men - trots att jag pliktskyldigt bär min Library Lovers-knapp - kan mitt livslånga förhållande med Stockholms Stadsbibliotek och dess förortsfilialer snarare karaktäriseras som ett abusive relationship.

Scener ur vårt äktenskap

Jag: Hej, jag skulle vilja beställa fram Marcel Prousts Textes Retrouvées ur ert magasin.
Bibliotekarie: Absolut! (knappande på tangentbord, följt av lång tystnad) Jag hittar den tyvärr inte...
Jag: Vad konstigt, jag såg den ju i katalogen...
Bibliotekarie: Prost sa du va?

Jag: Hej, jag läser en kurs om afrikansk litteratur och letar efter den här artikeln om Wole Soyinkas applikation av traditionella västafrikanska myter i diktsamlingen xxx.
Bibliotekarie: Jag går och letar i magasinet.
(försvinner i väg och återkommer nöjt med ett band av Nationalencyklopedin)
Bibliotekarie: Jag hittade inte boken, men här är en artikel om Wole Soyinka i NE.

Bibliotekarie: Jag ser här att du har inte lämnat tillbaka Jack Kerouacks På väg.
Jag: Men jag lade den på lådan...
Bibliotekarie: Vi har inte fått in den i alla fall.
Jag: (förtvivlat) Menar ni att jag skulle ha BEHÅLLIT. På väg. Med flit? Har du LÄST den?