Osund entusiasm

Igår var en sådan där perfekt arbetsdag som man bara kan få som frilans. Installerade mig på kontoret, köpte kaffe, drog iväg på en tretimmarslunch (ett ord: bacon) med en briljant konversatör och skribent vars fans stoppade henne på gatan för att berätta hur bra hon är.

Jag har stora förhoppningar inför den här dagen också: det är dags för Total Eclipse årliga IKEA-tripp, jag planerar att läsa ut Niklas Orrenius Jag är inte rabiat - jag äter pizza och så förstås se Andres Lokko tala om sin alldeles för korta bok i Babel ikväll.

I'm covered in bees!

Ännu en taktik för att ignorera vintermörkret som jag testade i helgen var att läsa i underhållningssyfte.

När man jobbar med böcker på ett eller annat sätt blir det liksom sällan av. Det är helt enkelt svårt att hitta de där små områdena av litteraturen som man tänker sig att man aldrig vill få betalt för att skriva om.

I helgen föll jag i alla fall för två böcker som handlade om insekter (ett område jag är lyckligt ointresserad av):Fredrik Sjöbergs Russinkungen och gamla hederliga Douglas Coupland.

Coupland är en av kanske två, tre författare som jag försöker läsa i takt med att författarskapet framskrider. Tvyärr gick det snett i och med Jpod - jag har ännu inte tagit mig igenom den språkmaterialistiska inledningen. Däremot tyckte jag att The Gum Thief var det kanske mest genialiska han skrivit. Och nu är det alltså dags för den hittills inte lika galna - och därmed mindre genialiska - Generation A. Fast karaktärerna är den vanliga couplandtypen, som gamla bekanta, och det är väl ändå mest på grund av den tryggheten som man läser honom. Hittills är franska WoW:aren Julien min favorit, med repliker som: "I hate the world. I hate that everything has a surface - hardness; softness - the way everything has a smell: chestnut blossoms and roasting chickens."

På sätt och vis är Russinkungen motsatsen till Couplands roman. Där Couplands tecknar en rädsla för att att människan ska förlora rädslan för framtiden (japp), så är Sjöberg starkt förankrad i det förflutna, och grävandet i mångsysslaren Gustaf Eisens öde. Ändå tangerar böckerna varandra, när Sjöberg kommer in på miljöfrågan: "Frågan om planetens livsmiljö - skogarna, haven, klimatet - har blivit en religion, låt vara en sekulär och grundad mer på vetenskap än urgamla sagor om gudar. Det är en bra religion, bättre än någon av de gamla. Ingen är gladare än jag att det blev så till sist. Människors andliga behov och eviga strävan att bete sig hyggligt mot varandra, har alltid sökt nya vägar, nya berättelser."

Men de här böckerna vill jag ju egentligen hellre läsa än skriva om. Så åtminstone i fallet Sjöberg hänvisar jag er till en certifierad recension istället.

Showtime

Första torsdagen i september var det premiär för min och Athena Farrokhzads serie med litterära samtalskvällar på Högkvarteret. Temat för den kvällen var Mommy dearest.

Torsdagen den 1 oktober klockan 20 är det dags igen.

Under temat "love sick" diskuterar vi varför folk insisterar på att hålla fast vid tvåsamheten, trots att den verkar bygga på lika delar klaustrofobi och separationsångest. De vi hoppas kunna få svar från är journalisten Kristina Hultman som debuterar senare i höst med Undersökningen eller When I woke up this morning I felt so gay, och kritikern Kristofer Folkhammar vars roman Isak & Billy utkommer 2011. Läs mer här.

Q & A

I samband med årets första utomhusöl och en hel del mellanstadienostalgi sms:ade jag till 118 100 och ställde frågan "Vad var det bästa med 90-talet?". Svaret de kom med var inte Sega Mega drive, Leila K eller att piggelin bara kostade 4 kronor utan:

"118 100 anser att det bästa med 90-talet var att mycket färre människor hade internet och mobiltelefoner m.m. Det innebar att man inte var ständigt uppkopplad och man var inte alltid nåbar vilket gjorde att man fick komma undan all stress och annat ibland. Dessutom var folk ute mer, man träffades i verkligheten och hittade på saker istället för att enbart träffas på nätet. Det var det allra bästa med 90-talet."

Totalt lame! Nu har C gjort en uppföljning genom att sms:a frågan "Vad är det bästa med 00-talet?":

"Det absolut bästa med 00-talet är att allt är mycket lättare tack vare smidig teknik. Dessutom finns numera Svar På Allt genom 118 100 för att nämna några stora händelser. Ha det bra!"

Men hur ska de ha det egentligen?