Game of Thrones vs Mad Men drinking game

Fredag! Tills vi ses på Hjälmaren om några timmar kan ni underhålla er med det det här. Bottoms up!

Don is back! Red is back! Peggy is back!

Men var är Betty?!

Fredagsunderhållningsteaser

Quiz madness

Inte för att bita den hand som föder en del av Total eclipse-kollektivet, men Svd:s Mad Men-quiz är verkligen undermåligt.

Vilket krig kommer seriens handling då och då i närkontakt med?
Rätt svar enligt SvD: Kalla kriget. Rätt svar för alla som sett serien: Kalla kriget, Koreakriget, Vietnamkriget.

Greg Harris, kanske dör han i Vietnam, kanske kommer han hem och har fått ett barn han omöjligt kan vara pappa till? Kanske är han på Upper West Side och ligger med Serena Van Der Woodsen?


Don Draper i Korea, under kriget som möjliggjorde att han över huvud taget kunde bli Don Draper.

Vem, visar det sig i efterhand, har tagit hand om karaktären Peggy Olson under tiden hon var gravid?
Rätt svar enligt SvD: Don Draper. Men kom igen! Vem har gjort det här quizet? Ingen har tagit hand om henne, för ingen - inte ens Peggy - visste om att hon var gravid! Däremot får man i efterhand veta att Don var den som fick henne att komma tillbaka till SterlingCooper efter att hon fött och lämnat bort sitt barn.

Peggys överraskningsförlossning.

Edit: Nu har åtminstone frågan om Peggy skrivits om.

Fredagsunderhållning

Den här nyheten är förstås någon vecka gammal, men ändå glädjande: Conan är tillbaka!

Se även: Inside the actors studio med Conan, där han bland annat kommer ut som desillusionerad författare ("there was a while there when I thought I was going to be a writer of short, well-crafted fiction, and then I'd die of alcoholism, that was my plan.")

Fredagsunderhållning

Mad, sad, glad.

Sterling Cooper has more failed artists and intellectuals than the Third Reich

Börjar äntligen komma ikapp med Mad Men. Även om jag tycker att serien peakar någonstans kring JFK:s död, när den börjar svänga från okritisk avspelning av de framgångsrika 60-talsmänniskornas skenföreställningar om sig själva, till att avbilda deras kluvna inre, så fortsätter det att vara intressant också nu när det blivit en mer konventionellt HBO-aktig serie (plot twists, oväntade affärsdrag, relationsjonglerande).

Och jag vet inte varför, men jag kan verkligen inte sluta gilla Pete Campbell. Även om han har sina vidriga sidor (tydligast demonstrerade i avsnittet Souvenir, en pastisch på The Seven Year Itch) så är hans streberpersonlighet mycket lättare att identifiera sig med än Peggys superhjältemässiga, eller Don Drapers myspsykopat-roll.

Fredagsunderhållning

Papa don't preach

Pär och jag diskuterar vem som är den sämsta pappan på tv. Don Draper är ju långt ifrån den bästa pappan, men har än så länge inte visat sig uppfostra sina barn till psykopater. Om han låter Betty ta över fostrandet helt, kanske. Buffys pappa (har han ens ett förnamn?) är sinnebilden av en frånvarande pappa, inte ens när Joyce Summers dör har han mage att avbryta sin semester. Men de når inte upp till fotknölarna på vår top 3 dåliga pappor:

Harry Morgan, Dexters pappa. Adopterar ett traumatiserat barn, misstänker honom för att ha psykopat-drag men istället för att skicka honom i terapi eller få honom att kanalisera det genom att framgångsrikt driva företag tränar Harry Dexter i att mörda folk och komma undan med det. Fortsätter att spöka långt efter sin död.

John Winchester, Sam och Deans pappa. Blir ensamståendepappa när mamman dödas av en demon, drar ut på demonjakt med småbarn som får bo på motel och jaga monster under hela sin uppväxt. Får spel när Sam vill gå på college. Får spel när hans barn inte gör som han säger. Fortsätter att spöka långt efter sin död.

Roman Grant, Albie och Nickis (mfl.) pappa. Utser sig själv till profet, uppfostrar sina barn till brickor i sitt maktspel och gör dem helt klart empatistörda. Gifter bort Nicki med en galen man. Fortsätter att spöka långt efter sin död.

Är det någon vi glömt? Vem är tv:s bästa pappa? (Keith Mars!!!) Är Betty Draper den läskigaste mamman?

Celebrity death match: Tv vs. Litteratur

Nu när Elise är utan uppkoppling på landet passar jag på att ge mitt bidrag i debatten om tv mot litteratur. Först en brasklapp: Jag älskar både tv och litteratur, so sue me!

Sen: Mad Men är ett mycket dåligt exempel om man vill visa televisionens svagheter. Mad men är brilliant och man bör se alla tre säsonger. Men om Mad Men känns diskussionen lite uttömd, jag tänkte därför ta upp en annan aktuell serie: True Blood. (nähä?!)

True Blood är som bekant baserad på Charlaine Harris serie om Sookie Stackhouse, producerad av Alan Ball som fått fria händer att återge berättelsen i tv. Böckerna är inte bra litteratur men serien är bra tv. Böckerna är berättade ur Sookies perspektiv och tv-serien är inte det, utan mer en ensambelhistoria. Och tv-serien ger därför tittaren mycket mer av biroller som Lafayette, Jason och Tara, vilket är roligt men tyvärr tycker jag att den tappar bort Sookie som ändå ska vara huvudperson.

Grejen med Sookie är att hon kan höra folks tankar och fått en rätt jobbig uppväxt på grund av det, hon har ansetts vara både galen och ganska korkad och har lärt sig att spela på den korkade sidan för att bli lämnad ifred, le för att få mer dricks och inte låtsas om vad hon hör att människor tänker. I böckerna berättar hon själv om det och som läsare får man del av hennes tankar som skiljer sig ganska mycket från hur omgivningen uppfattar henne. I tv-serien tycker jag att de helt har struntat i att visa att hon kanske inte är så ytlig och korkad man lätt förleds att tro och då blir hon en ganska tråkig karaktär.

Tv-seriens upplägg att följa många olika spår samtidigt gör också att man hela tiden riskerar att hamna i Heroes-fällan: Att det blir så många sidospår att visa att ingenting hinner hända innan avsnittet är slut vilket bara är otillfredsställande. Det finns en gräns för hur mycket hedonisktiskt festande, som på inget sätt driver handlingen framåt, jag orkar titta på.

Bäst med tv: Lafayette
Bäst med böcker: Sookie

Modeblogg: Road trip!

Igår tog Pär och jag en biltur till Vingåker, för det tycker vi är roligt. Vi lyckades köra fram och tillbaka utan att bli osams som i the Amazing Race men med samma oförståelse inför lokala sedvänjor som i programmet. Vi körde igenom Flen. Flen har, till skillnad från t.ex. Botkyrka kommun eller Södertälje kommun, valt att ha ett genetiv-s efter ortnamnet före kommun/kyrka etc. Ro-ligt!

Väl i Vingåker spanade jag efter spår Göran Greider lämnat på staden under sin uppväxt, noll Greiderfrisyrer men hundra illasittande mjukisbyxor.

Sen köpte vi kläder, mycket smala jeans till Pär (flickvänsjeans), små rosa adidassneakers till Brödil och en klänning på temat "What would Joan wear?" till mig. Pär hade svårare att hitta ett bra tema och pendlade mellan "What would Sam Merlotte wear?" och "What would Snoop wear?", två personer Joan Holloway inte skulle ta i med tång, let me tell you.

Haverier och maniskt grillande

Och helgens läsning fanns här, här och här.

Måndag på Total eclipse-kontoret

På Total eclipse-kontoret jobbar vi idag hårt. När vi inte sliter med manus, deklarering och Semaforutskick funderar vi på om vi behöver en sexuellatrakasserier-policy (Får man kalla den som hämtar kaffet för Lilla gumman?) kollar jag upp när True Blood och Mad Men är tillbaka (13/6 och 25/7) sen gör vi quiz om vilka vi är i Mad Men. Elise är Joan och jag är Peggy. På lunchen ser vi Göran Greider och blir så glada att vi glömmer bort vart vi är på väg.

Och sen är måndagens arbetsdag nästan slut.

Bye Bye Mad Men (come back soon!)

Jag saknar Mad Men, tar vad jag kan få:

När du öppnar dig som en vildros

När jag var hemma hos Jenny på middag häromsistones visade hon mig denna fantastiska reklamman, och jag hånade honom förstås friskt. Samtidigt skämdes jag, eftersom jag ju länge haft exakt den minen på min absolut bästa facebookprofilbild. Det är självklart Amanda som har tagit bilden.

FU Coca Cola Zero

Coca Cola Zero fälls i Näringslivets etiska råd för könsdiskriminerande reklam!

Jag förstår inte varför det alltid är feminister som anklagas för att inte ha humor, när den sexistiska reklamen är så sjukt dålig. Hela idén med Coca Cola Zero är ju att göra en Coca Cola Light men med svart på, så att den inte verkar girly. Reklamen är grabbighet i koncentrat, så att ingen stackars grabb ska kunna bli anklagad för bögeri bara för att han dricker lightläsk.

Jag vill skicka reklambyrån som gjort reklamen att se De ofrivilliga, men de skulle säkert vara de som fortsätter skratta när resten av publiken satt skrattet i halsen.

Det var bättre förr

Förläggarliv anno 1957 i Med glorian på sned.