Minisemester

Hanöbukten i morse.

Jag och hunden har åkt till landet på minisemester. Här är det kallt men fint. Dagens plan är att läsa några böcker och handla lite mat. Kanske att dricka lite av vinet i flaskan jag påbörjade igår.

Tio tuss!

Pär fyllde 10 000 dagar och ställde till kalas på landet.

När Caroline, Max, Sofia och jag anlände i fredags möttes vi av Pimm's i trädgården.

Hunden var överlycklig över att vara på landet.

På lördagen kom Henrik också och Sofia lärde oss lappleken.

Kräftskiva! Jag lovade att inte lägga ut bilder på någon med kräfthatt.

Det gick åt mycket snaps.

Här tog batteriet slut i min kamera och lika bra var det.

Sleep with one eye open, gripping your pillow tight

När jag började läsa Skattkammarön kunde jag inte tro att det var samma bok som jag och min bror lyssnade på om och om igen när vi var små. Det här ska alltså vara en ungdomsbok och den är jätteläskig! Jim Hawkins är typ 14 år gammal och måste klara sig bland helt livsfarliga pirater! Det är inte lite queera Jack Sparrow-pirater utan pirater som inte tycker att det är så mycket att orda om, om man ska göra myteri och hugga ihjäl folk eller inte.

Jag var tvungen att ta en paus och läsa något annat. Främlingen i huset verkade som ett bra alternativ med engelsk lantadel efter andra världskriget. 450 sidor om en distriktsläkare från arbetarklassen som dras in i familjen på Hundreds Hall när han behandlar den krigsskadade sonen i familjen.

Det är samma postkrigsstämning som hos Agatha Christies efterkrigsböcker, man kan inte längre leva på sina räntor, medelklassen får allt mer inflytande i samhället, man måste sälja av land men ingen kan tänka sig att, ni vet, ta ett jobb. Så Hundres Hall vittrar sönder, familjen måste stänga av rum efter rum och sälja alla värdefulla föremål. Ja, och sen kommer det en poltergeist också (eller om det är labourregeringen?). Och poltergeistar är det absolut otäckaste jag vet, vampyrer, demoner, zombier; bring it on. Men poltergeistar, fy fan! Och i Främlingen i huset är det ingen som förstår vad som pågår förrän det är för sent. Den dumma jävla läkaren bara kommer med rationella förklaringar om råttor i väggarna och posttraumatiskt stressyndrom. Inget salt and burn, ingen räddning.

Så, är det någon som kan tipsa om något att läsa som inte gör att man ligger vaken hela natten och försöker att verkligen, verkligen inte tänka på läskiga saker?

the sun was white, as though chidden of God, and a few leaves lay on the starving sod

Ah, en helg på landet, fjärran Nobelpris och roliga men utmattande Semaforshower. Äntligen börjar oktober uppfylla sitt löfte om lugn.