1:a 2:a 3:e, såld!

Kära Isabella Löwengrip,
Denna feminist av tredje vågen undrar hur det står till med historiakunskapen. Eller är det matematiken som ställer till problem? Kanske borde du både googla "feminism" och öva på att räkna entalen i rätt ordning. För jag gissar att det du försöker säga på omslaget till din nya tidning EGOBOOST, inte är att du kommer ut som feminist à la grupp 8?

Gentlemen prefer Goldie

I början av året listade jag mina favoriter bland blondinfilmerna, men så här i efterhand förstår jag att jag glömde några av de absolut bästa. James Liptons Actors Studios fick mig att inse mitt misstag ikväll, då Goldie Hawn gästade. Under kavalkaden av Goldiekomedier kom jag ihåg hur många av dem som jag sett om och om igen när jag var ung och tillbringade all min fritid framför Filmnet. Skulle jag ens uppskatta blondinfilmer idag om jag inte sett alla de klassiska Goldiesarna? Här är i alla fall min topp 5:

1. Kaktusblomman - Neil Simonpjäs som anpassats för film av bland annat Izzy Diamond, Billy Wilders främsta skrivpartner. Goldie gör urversionen av filmblondinen, och lyckas stjäla de flesta av filmens scener, trots hård kamp med Ingrid Bergman och Walter Matthau. (länk till youtubeklipp längre ned i bloggen)

2. Tjejen som gjorde lumpen - En film som Legally Blonde har mycket att tacka Goldie Hawns 80-tal för. Tjejen som gjorde lumpen är typexemplet på blondin goes karriär-filmen. Hawn var själv med och producerade.

3. Snyltgästen - En ovanligt cynisk roll spelar Hawn i Snyltgästen, en romantisk komedi om kvinnan som hustlar sig in i en mans svindyra villa och därefter in i hans hjärta.

4. Tjejen som tog hem spelet - Blondinfilmen möter high school-filmen. Konceptet från Tjejen som gjorde lumpen överfört från armén till footballfältet: blondin halkar runt i lera och förnedras i traditionellt manlig värld, men vinner till slut allas respekt.

5. Overboard - Egentligen en rätt hemsk film där arbetarklassmannen kuvar överklasskvinnan och vice versa, det gamla vanliga kärleksdramat med sadistiska undertoner. Men å andra sidan är det också väldigt roligt.

Hårblogg, färgning

Elise har idag varit produktiv med nätverkande och jobblunchande. Jag däremot har bara färgat håret och googlat mitt eget namn. Och apropå hårfärg tänkte jag bjuda på ett citat om just hårfärg från boken Hello Love:

"Anna-Lena ska komma hem innan vi går till Mange. Hon ska hjälpa mig att färga hårrötterna svarta. Min utväxt är nog tre centimeter vid det här laget. Det värsta med utväxt i svart hår är att man ser lite flintskallig ut. Hade jag varit blond hade det kallats fnaskrand, men det här vet jag inte vad det kallas. Kanske något tvärtom."

Det där med flintskalligheten stämmer förresten även med brunt hår, om man egentligen är blondin.

Blond och blondare

För övrigt måste jag ju passa på att rekommendera Romy & Michele. En del människor får ett fånigt lyckligt leende när man nämner Dum och dummare - jag har aldrig varit en av dem, inte ens som tonåring när jag fortfarande skrattade åt Våra värsta år. Allvarligt, det finns så många bättre blondinfilmer, Romy & Michele är bara en av dem. Här är min topp tre:

1. Legally Blonde

Den här filmen kan ha influerat mig mer än jag vill erkänna. Reese Witherspoon gör den bästa smart-blondin-som-verkar-dum-för-att-hon-är-smart-nog-att-vara-ytlig-i-en-ytlig-värld-rollen som världen skådat sedan Clueless.

2. Romy & Michele

Den ultimata - det vill säga mest rosa - high school-filmen. Två sublimt bombade semiblondiner åker på skolåterförening för att imponera på gamla klassen med sina fantastiska nya jag. En superb kombination av brist på självinsikt, underskattade skådespelerskor (Mira Sorvino, Lisa Kudrow, Janeane Garofolo) och högklassig dialog:

Michele: Remember the prom? You got so thin by then.
Romy: Oh, I know. I was so lucky getting mono. That was like the best diet ever.

3. Dude, Where's My Car?

Jesse och Chester är inte bara dumma, de röker på för mycket också. Så mycket att de inte kommer ihåg var de ställde sin bil igår. Medan de försöker rekonstruera gårdagens festkvällsbana växer filmen till en Memento för nördar med humor. Det vill säga en lite bättre Memento. Se även: Bill & Ted's Excellent Adventure och Wayne's World.

Förvirring

Gårdagens mest förvirrade var inte kärleksdikterna eller den simultana högläsningen av dem (även fast jag bara förstod hälften av instruktionerna). Nej, det mest förvirrande var diskussionen som började med att vi skulle förklara för C vem som spelar tillsammans med Lisa Kudrow i Romy & Michelle. Och att det inte är hon som spelar rollergirl (men rollergirl-skådisen är även med i the Guru). Och inte är det band-aid-tjejen från Almost Famous, för det är Kate Hudson.

Sååå, vem är vem?

The Importance of Being Amanda

Det eminenta Expressen Kultur citerar Total Eclipse-Amanda, men verkar tyvärr tvivla på hennes existens:

Men hon kör på sitt "Ska det verkligen vara så?!!" Oavsett vem hon intervjuar.

Elise Karlssons alter ego alternativt girlfriend Amanda bloggar om att hon har tröttnat på Camilla Kvartoft i P1 Morgon.

Medan jag och Amanda var kollegor på Modernista (där hon än så länge jobbar som pressansvarig) brukade vi ofta skämta om att framtida litteraturvetare skulle anta att hon är förebilden för Lonely Planets Amanda Palmstierna. Tyvärr träffade jag Amanda Idberg efter att jag skrivit klart manuset för Lonely Planet, annars skulle jag gärna ha låtit henne inspirera mig.

Hon är inte heller mitt alterego här på bloggen. Eftersom jag är totalt obildad inom områden som radiolyssnande och vett- och etikett tycks vi komplettera varandra rätt bra.

Jag bifogar bilden ovan, då den är ett av de få fotografiska bevisen för att vi båda har vistats på samma plats samtidigt (foto Stefan Ingvarsson). Fast ser jag inte lite inklistrad ut?