Ganska ofta händer det att kvinnor blir gravida. Ibland är de kvinnorna med i en tv-serie. Då blir ofta deras karaktär* gravid också. Ibland är det bara karaktären som är gravid. Det är lite olika. Vad som däremot inte är olika är gravidavsnittet. Det är banne mig identiskt.
- Hon äter okontrollerat och ganska äckligt.
- Humörsvängningarna är en samhällsfara.
- Hon gråter (som en del av humörsvängningarna).
- Barnets far stiger fram för att bära det ohanterliga vrak som preggot blivit hela vägen till förlossningen. Han stryker henne över håret och får tänka och arbeta för båda så länge.
Nyliga exempel är Bones som gråter samtidigt som hon petar runt bland likdelarna (”emotional inconsitensies due to hormones”) och Lily (läs: Marshall) som beslutar att det är bäst att inte fatta några beslut just nu (”Lily is a godess, bestowing the miracle of life. But, damn, she dumb!”).
När det här avsnittet är över är den gravida kvinnan normal igen. Lite rund om magen, men helt normal.
Jag har inte känt så våldsamt många gravida, men de har alla varit helt normala, hela tiden. De verkar inte ens äta så mycket mer. De har ont på konstiga ställen och besvär med olika ganska äckliga saker**, men de är fullt igenkännbara. Smärta och äckliga saker är inte bra tv. Det är däremot tillfället att återgå till det mest naturliga av tillstånd, chansen att låta en trasa till kvinna stödjas av en klippa till man.
Men måste det vara så … tråkigt?
*Övriga total eclipsare har berättat att när man använder ordet ”karaktär” så kommer man ut som 80-talist. Bara att erkänna.
** Med detta menas förstoppning, utslag, kräkningar, vatten i kroppen samt bråck.
