Just nu känner jag de bästa grejerna med hösten. Naturens skönhet tar andan ur en och löven och den höga klara luften (vad innebär det att luft är "hög"? Helt obegripligt uttryck.) och vackra tröjor och lite krispighet på morgonen utan att vara kallt på riktigt.
Jag romantiserar järnet hela tiden och drömmer Underbaraclara-drömmar. Hus på landet, alla bloggare flyttar till fantastiska hus på landet just nu. Men inte den här bloggaren. Samtidigt som jag drabbats av detta har min nyblivna make drabbats av kalla hus-fötter. Han har insett att vi inte borde flytta till något som är för långt bort, för det vill vi inte, och att de närmre belägna ställena är för dyra, så det kan vi inte. Ska vi inte satsa på mysig lägenhet i det jättetrevliga området där alla vännerna bor som ett mellansteg? Om några år har vi nog bättre råd med det vi vill ha.
Ja ja. Han har väl rätt då. *Grumble grumble.* En sak vet jag säkert: Vi är inte renoveringsmänniskor! När jag lystet börjar kasta blickarna på något billigt, vackert råtthål (se bild), så hindra mig!
