Modeblogg: Dos and don'ts

Såhär i påskveckan passar det bra att fundera över styggelser och skändligeheter vad det gäller den allmänna moralen. För att ingen ska lockas i konsumtionens fördärv genom glammig modereklam har vi tagit vårt ansvar och vallraffat vårens värsta byxor (vi trodde att det var stripperjeansen, but alas! no). Här vill vi framföra en varning, dina ögon kan komma att blöda. Men vi måste göra detta, så att ingen förleds att tro att det här är fint:



Haremsbyxan är som långkallingar med extra, extra hängig röv. Kan möjligtvis vara ett alternativ till hemorojdsalva. Annars finns det inget förlåtande med dem.


För att sluta med en mer positiv modenyhet kan vi berätta att Total eclipse-kollektivet har skaffat en blogguniform:

Dagsformen:

Tvärbaneminuter

Idag skriver DN om hur dålig tvärbanan är och SL och Veolia har naturligtvis ingen aning om att det är några problem.

Jag åker tvärbanan nästan varje dag. Och den är aldrig i tid. Aldrig någonsin. De ökända SL-minuterna har ynglat av sig i de ännu värre tvärbaneminuterna.

Ibland försvinner även hela tåg, man kan ha stått och väntat och följt skyltarnas nedräkning till 1 minut, till 0 minuter kvar, bara för att plötsligt se att det nu är 8 minuter till nästa tåg. Och om man då ringer och frågar SL vad som har hänt, kan de oftast inte ge något besked alls.

Det verkar även som om ingen tänkte på att belastningen skulle öka enormt när pendeltågsstationen i årstaberg öppnade. Där blir tvärbanan ofta försenad och stående för att så många ska på och av. Det gör dessutom att bussarna som ska till/från årstaberg får vänta och blir försenade för att de inte kan köra över spåren.

Vissa jag känner tar till taktiken att aldrig titta på nedräkningen och på så sätt aldrig känna sig stressad över hur dåligt tvärbaneminuterna överensstämmer med verklighetens minuter, andra knyter näven i byxfickan. Jag förvandlas till rättshaverist och vill ringa SL:s kundtjänst och fråga vad faaan som är fel, varje dag. Men jag gör inte det, för jag vet att det inte är deras fel att tvärbanan är sen. Jag ringer dem högst en gång i veckan...

Det öppna kontorslandskapets förbannelse

Det här är förbannelsen med det öppna kontorslandskapet. Man hör och ser precis vad alla andra gör, hela tiden. Snörvlande, hostande, hummande, visslande, kaffebryggande, telefonkonferansande, fingerledsknakande, kliande...

Vad fördelen med det öppna kontorslandskapet ska vara förstår jag inte riktigt. Att man slipper bygga väggar? Åh, den som ändå hade en vägg eller två!

Alter-uh-oh

Det är visserligen glädjande att Beyoncé har ett nytt album på gång i november, men det kan också vara dags att börja oroa sig. Beyoncé har haft ett bra år, med giftermål, feta diamantringar och säljframgångar. Därför borde hon inte ha någon anledning att få ett nervsammanbrott just nu.

Varför, kan man ju i så fall fråga sig, väljer hon då att lansera ett alterego?

Alteregot är ju ett typiskt tecken på att en artists liv är på väg åt skogen. Ibland på grund av komplicerade uppbrott från skivbolag eller partners - klassikern är förstås Prince, förlåt "Tecknet tidigare känt som Prince", nej just det Prince igen - namnbyte. Ännu mer troligt är det förstås ett tecken på ett slutgiltigt uppbrott med verkligheten - lex Mimi eller Xtina (Christina Aguilera under "Stripped"-eran).

Vi får hoppas att Sasha Fierce är ett PR-påhitt snarare än ett inre kall för Beyoncés del. Vi på Total Eclipse-bloggen tycker att alteregoutvecklingen i samhället är oroväckande, och har därför just slutat använda våra egna.