Den som behöver kulturen mest betalar också mest

Jag fick en biljett till Teaterrepubliken öppnar apotek av Caroline i julklapp.

"På scen ställer Teaterrepubliken tre arbetslösa skådespelare. Tre skådespelare som inte nedslås av utanförskapet, utan istället ser möjligheter. Tre skådespelare som förstått vikten av entreprenörskap, och som vet att de besitter ett stort kommersiellt värde i kraft av sin humanistiska kompetens, scenbefästa kommunikationsförmåga och kulturella mervärde. Tre skådespelare som tänker lämna utanförskapet och istället skapa framtidens skådespelare."

En pjäs om kultur, entreprenörskap, arbetslöshet och inte minst kulturpolitik. Vem sitter då framför oss om inte självaste kulturminister Lena Adelsohn-Liljeroth. Kvinnan som tycker att jag ska arbeta gratis, inte tycker att kultur är ett bra ord, och nu senast försöker skylla på kritikerna för att hon inte kan få någon annan, vem som helst som inte är hon, att betala för ett operahus.


Lena Blubby Adelsohn-Liljeroth och hennes säpoeskort eller assistent eller fas 3-pryo.

Och det var så fantastiskt jävla bra! Jag skrattade så att jag grät och fick ont i magen av igenkänning av arbetslöshetsångesten. Det var en hel del publikinteraktion, men inte av den jobbiga sorten. Skådespelarna Torbjörn Lindberg, Jörgen Thorsson och August Lindmark, använde sig av publikens reaktioner lyhört och inte det minsta plågsamt. Kulturministern blev helt och hållet ÄGD, om och om igen. Jag hoppas att hon förstod det också och inte trodde att det var tre trevliga ungmoderater med en entusiastisk pitch.

SvDs recension.

Entreprenörsteater

Jag är inte direkt någon teatermänniska, men det här låter ju som en given hit.

Varning!

Tecken på kulturkonservatism i Resident Evil.

Ett mord inspireras

Hur tänkte hon här? Som Amanda påpekade, "Christies metoder är ju rätt dåliga... de fångar ju ALLTID mördaren i slutet." Vänta tills de ger ut Stig Sæterbakken i Iran, då får de kanske något att bita i.

Oh snap!

Vi vill inte gärna kritisera Göran Greider här på Total Eclipse-bloggen, men det måste erkännas att Aase Berg satte dit honom med några riktigt bra Oh Snap!-kommentarer i gårdagens Babel. Som: "Jag tycker det är helt uppåt väggarna. Man ska inte smöra för läsarna." Stig Larsson var till slut tvungen att gå emot sin karaktär och bistå med nyansering.

Diskussionen rörde den marginaliserade poesin, inte minst i relation till Kulturutredningen, som ju offentliggjordes idag. För den som inte orkar sätta sig in i den kulturpolitiska problematiken räcker det kanske med en twitteröversikt courtesy of Expressen Kultur.

En stor förlust

Intet ont anande gick jag idag in på Axessbloggen i syfte att bli upprörd. Till min sorg insåg jag då att Axessbloggen inte längre existerar, utan är ersatt av en lam kritikerparodi. Som tur är har jag redan hittat andra källor till upprördhet på Twitter.

In with the incrowd

För den som inte har tröttnat på kulturkonservativ/radikal-debatten finns på aftonbladet ett test.

Eller om du ger blanka fan i kulturdebatter men gillar test!

P.S. Jag blev kulturradikal - vad blev du?

"För mig är det i första hand inte ett litterärt problem utan ett samhälleligt."

Praktikant-Jonas' - och allas vår - hjälte, Göran Greider, kastar sig in i kulturkonservatismdebatten.

Kritik av den negativistliska positivuliteten

Jädra kulturkonservativa. Varför måste de ständigt provocera, ifrågasätta och vara omvälvande?

Skämt åsido

Även om vi alla kan sympatisera med Woody Allens karaktär Nick Fifer i Scenes from a Mall när han går loss på en mimare med sina knytnävar, är det förstås viktigt att man försvarar även mimarnas yttrandefrihet. Trots att de är så dåliga på att utnyttja den. Detsamma gäller förstås avarten "läppsynkare".

Det är inte bara Kina som gått hårt åt populärkulturen i dagarna. Burma väljer att sikta in sig på ståuppkomiker, särskilt de som är inne på actionfilm.

Den årliga komedigalan Secret Policeman's Ball - som ges till stöd för Amnesty - verkar för övrigt ha utvidgat begreppet komedi så att det numera inbegriper även mimare.

Det svenska humorarvet

I ett land långt borta fortsätter man kampen för bevarandet av kulturarvet.

Skål!

"Jag trodde inte att den var så politiserad. Det är inte förenligt med demokrati att kultureliten sitter så fast i sina värderingar. Den har cementerat sin makt. De vill att kultur ska vara något exklusivt för dem, alla andra ska hållas ute. Bara rödvinskommunister går på teater." Johan Staël von Holstein

Idag levererade min väninna M-Low de mest glädjande nyheter jag har hört på länge.

Eftersom jag är en väldigt dålig rödvinskommunist - det är helt enkelt för surt för min mage - kommer avgångsfirandet dock att ske med mousserande vin.