Biblioteket som kontor: En recension

Jag frekventerar Uppsalas alla bibliotek som ligger nära mitt hem. Jag bor i en bra stad, vilket betyder att jag har fyra bibliotek helt nära. Alltså känner jag att det är dags att göra en recension, så att andra vilsna kulturarbetare utan kontor vet vad de har att vänta.

Följande är kategorierna:

Mysfaktor: En arbetsplats ska ha en trevlig stämning, där tofflor känns naturligt och man bara är ett litet steg från mjukisbyxor. Kan också innebära skönhet.

Ljudnivå: Jag behöver tystnad för att kunna arbeta. Dock utan att det påverkar mysfaktorn, en svår balansgång.

Trängsel: Att jobba helt ensam är tråkigt, samtidigt vill jag inte att folk ska glo för mycket på mig när jag fnissar åt videoklipp och sover på skrivbordet. Vill dessutom inte distraheras av främmande kroppskontakt.

Ljus: Det är inte för mycket begärt att veta om det är dag eller natt utanför arbetsplatsen.

Temperatur: Frostnupen näsa hämmar koncentrationen.

Tillgänglighet: Det är inte heller för mycket begärt att kunna jobba 8–17, som resten av Sverige

Möjlighet att ranta iväg för att prata i telefon: Precis som det låter. Ibland ringer kontorstelefonen.

Klientel: Hänger mina peeps där?

Carolina Rediviva

Mysfaktor: 3,5. Böckernas högborg. Här kan man sitta i A-salen och titta på konst och böcker på balkonger. Otroligt fint. Dock omöjligt att ha tofflor och/eller mjukisbyxor.

Ljudnivå: 5. Här pratar man inte ostraffat. Dock problematiskt när undertecknad fnissar åt ovan nämnda videoklipp.

Trängsel: 4. Ett eget bord, nästan alltid bra lediga platser.

Ljus: 4. Höga fönster med park utanför. Och läslampa.

Temperatur: 2. Nätt och jämt plusgrader. Skakar så att hela bänken vibrerar, vilket ökar ljudnivån.

Tillgänglighet: 3. Öppnar kl 8.30, innan dess får man sitta på trappan och frysa (vilket väl inte är så annorlunda mot att frysa där inne).

Möjlighet att ranta iväg för att prata i telefon: 0. Här måste man lämna in allt man har och när man smyger med sig sin mobiltelefon ändå finns det ingenstans att gömma sig. Mycket svårt att föra seriösa jobbsamtal i viskande ton, folk undrar.

Klientel: 3,5. Goda chanser till småprat. Tveksamt om man hittar lunchsällskap.

Betyg: 3,1

Karin Boye

Mysfaktor: 5. Man sitter mitt bland böckerna och har fötterna på en snäll heltäckningsmatta som inte tycker att ens tofflor är det minsta konstiga.

Ljudnivå: 3. Besökarna är i allmänhet ganska tysta, men bibliotekarierna!! Jag tror jag dör. De tror att de är på kafferep och kan ofta höras på flera våningars avstånd. Mest bisarrt blir det när en besökare viskar en fråga och en bibliotekarie vrålar ett svar.

Trängsel: 3. Här gäller det att vara i tid. Är man det får man bästa platsen (det finns fyra bästa platsen) och kan njuta av en perfekt avvägd avskildhet. Annars får man trängas i de tysta rummen och allt är sämre.

Ljus: 5. Fönster precis framför näsan. Förr även med ett ofta omtalat träd.

Temperatur: 4. Det är ju svårt att hålla en helt stillasittande människa varm, men de gör ett gott försök.

Tillgänglighet: 2. Öppnar först klockan 9, det är för dåligt.

Möjlighet att ranta iväg för att prata i telefon: 1. Bästa platserna är en evighet ifrån utgången och orkar man masa sig hela vägen ner hamnar man i en bullrig korridor som inte heller är något vidare. Alltså är det förnedrande visksamtal mellan hyllorna som gäller.

Klientel: 5. Stilmässigt känner man sig hemma. Dessutom arbetar en stor del av bekantskapskretsen i huset – lunchsällskap är nästan garanterat.

Betyg: 3,4

Blåsenhus

Mysfaktor: 4. Avslappnat och trevligt, dock lite mer folkbiblioteksstämning än de övriga.

Ljudnivå: 4. Ganska lagom.

Trängsel: 3,5. Här gäller det verkligen att komma i tid och få ett bra fönsterbord. Annars är det ganska trist och oavsett så är insynsskyddet minimalt.

Ljus: 5. Optimalt. Lite som att sitta ute eftersom fönstren är gigantiska.

Temperatur: 4. Som Karin B ungefär.

Tillgänglighet: 4. Öppnar 8.30 men har bra bord man kan sitta vid om man kommer tididgt.

Möjlighet att ranta iväg för att prata i telefon: 5. Här är det nära till utgången och den stora hall där man kan prata ostört i timmar.

Klientel: 4. Tråkigt grundklientel, fast på ett trevligare sätt en Ekonomikum. Alla ska med-känsla. Samlar också några fina vänner som hänger här och periodvis är de bästa av lunchkompisar.

Betyg: 3,6

Ekonomikum

Mysfaktor: 2. Icke-ekonomer göre sig icke besvär.

Ljudnivå: 2. Folket är ganska tyst, synd att ventilationen låter som när man drar en kundvagn över en parkeringsplats.

Trängsel: 2. Se upp så du inte armbågar någon.

Ljus: 1. Inga fönster, ingen allmänbelysning. En läslampa som lyser upp din ensamma tillvaro.

Temperatur: 2. Kallt som tusan.

Tillgänglighet: 4. Öppnar 8.30, var på plats för ekonomer börjar jobba tidigt som attan.

Möjlighet att ranta iväg för att prata i telefon: 4. Tror man skulle komma undan med det utanför tysta rummet.

Klientel: 1. Inte en vän så långt ögat når. Det röda håret sticker ut som en tuppkam skulle göra någon annanstans.

Betyg: 2,3

Min morgon

Började jag utelåst från jobbet. Fast egentligen, när nätverket når ut i trappuppgången och det finns en toalett, hur stor är egentligen skillnaden?

Office space

Idag drog Total Eclipsekollektivet på sig sina deans och lastade bilen full med avställda möbler, för att flytta in på vår nya kontorsplats. Phew, skönt att det är avklarat, även om jag själv framförallt bar symboliskt och metonymiskt.

Dagsformen:

Boot Camp Kick-Off

Det börjar bli lite sent på terminen för kick-off, men eftersom vi alltid är lite sena på vårt kontor är det nu vi börjar fundera över sådana saker.

I våra arbetskonferensdiskussioner har vi börjat med att genast utesluta "skogsalternativet", då vi har hört att det kan leda till katastrofala konsekvenser inom mediebranschen (högklackade skor som sjunker ner i mossan, fina pälsdetaljer som förstörs av fukt...)

Generellt verkar kulturvärlden annars, mot bättre vetande, gärna vilja ta sig ut till en skog eller en ö, och medelst övernattning framkalla de barndomstrauman som bär skräckinjagande namn som Lägerskola och Kollo. Se till exempel det skenbart hälsosamma littvetalternativet Biskops-Arnö, där unga författaraspiranter skickas i väg på mångårigt text-boot-camp många mil utanför civilisationen, och kommer tillbaka med en penchant för lustiga kollektivnamn, kakbakande och leksaksdjur. Ofta är - vad vi har förstått - även icke-frivilligt fotbollsspelande inblandat.

Tankar leds lätt till amerikanska The Office (läs: det-The Office-som-man-klarar-att-se-på-mer-än-några-minuter-i-taget), och till dess klassiska kick-off "Beach Day", där Michael använder en självklart obligatorisk dag på stranden för att genom diverse Lord of The Flies-liknande övningar välja ut sin efterträdare.

Generellt verkar kick-off:er nuförtiden alltmer närma sig de boot camps som t.ex. Ricki Lake slipat till perfektion, där diverse övningar leder talkshowdeltagaren/den anställde, till att gradvis brytas ned för att därför återuppstå som den ultimata bekännelsebåsgråtaren/löneslaven. Det är i alla fall så vi hoppas att vår kick-off kommer att fungera. Som belöning för deltagarnas hårda arbete kan man kanske tänka sig en avslutning där man gemensamt sparkar sönder den gamla kaffebryggaren à la Office Space.