Will it float?

Ibland påstår vi ju att det här är en författarblogg, och det stämmer väl i den meningen att åtminstone en av oss är publicerad författare. Därför borde man ju stundtals skriva om, tja, skrivandet. Vad är det jag håller på med om dagarna egentligen?

Sedan jag sa upp mig och en vecka senare fick sparken från Modernista i oktober har jag skrivit på en roman man skulle kunna kalla högstadietraumamanuset. Nu är det oroväckande nära färdigt, och på måndag planerar jag utskrift och överlämnande till min bästa läsare M, för godkännande (alternativt helsågning) innan jag skickar iväg den till ett par tre förlag jag tänker att jag skulle kunna trivas hos.

Dags alltså att våndas i väntan på besked ett antal månader. Som tur är har jag minst ett påbörjat romanprojekt att plocka upp så fort utskrifterna är lagda på lådan: förläggarromanen jag skrivit på sedan hösten 2005.

Förläggarliv II

Missa för guds skull inte den här filmen, första delen sänds klockan 20.00 i SVT2 fredag den 17 april.

Det var bättre förr

Förläggarliv anno 1957 i Med glorian på sned.

I'm just not that into you

Det finns få saker som är så tråkiga för en redaktör eller en förläggare som att refusera en författare. Man drar sig för det, högarna samlar damm på bordet. Efter att refuseringsbreven gått iväg kommer de oundvikliga samtalen från de som kräver utförligare förklaringar, eller manus tillbaka. Ser man författaren ifråga på en releasefest eller lunchrestaurang går man långa omvägar för att undvika deras blickar.

Men i vissa fall är det inte bara berättigat att refusera, utan också nödvändigt. Här är de viktigaste skälen till att refusera en bok:

1. Det inskickade manuset och/eller följebrevet använder sig av typsnittet comic sans.

2. Följebrevet innehåller uttrycket "jordsnurr" - obs! gäller både en ironisk och allvarligt menad användning av uttrycket.

3. Författaren använder uttrycket "gött" i manuset eller i följebrevet.

4. Författaren jobbar på en gratistidning (se även punkt 3)

5. Författaren bifogar en bild med naken bringa i följebrevet

6. Författaren använder ordet "estetik" på ett "otvunget" sätt.

High Fidelity

Vi välkomnar Fidel Castro, vår senaste kollega i bloggosfären. Samtidigt känns det tydligt att bloggformatet inte gör Castro rättvisa - 130 feta inlägg på ett år, ofta närmare uppsatser än inlägg i format.

Fidel borde kanske snarare satsa på myspace, där han skulle kunna lägga ut youtube-klipp med maratontal. Tänk dig Fidel, maratontal som går ut till miljoner, utan att du behöver lämna soffan och joggingdressen! Där skulle han också kunna utnyttja sitt skäggs potential bättre.

Vem kommer förresten att bli först med att göra Fidel-bloggen till Fidel-blok?

Förläggarliv

"I am making sense, right? I mean, not sense, but you know?"