Förebilden som lägger av.

Clara Lidström har blivit arg. Och det är verkligen på tiden. Om man följer henne slaviskt i alla sammanhang (blogg, instagram, etermedia) så ser man snabbt hur kommentarfälten fylls av olika pekpinnar. "Men du kan ju inte klaga på att du är tvungen att vara sängliggande under din graviditet – du har ju lyckan att få ett baaarn!"; "Hur kan du ha smink på dig, är du inte feminist?!"; "Hur kan du inte ha snyggare kläder på dig – du är ju en modebloggare!". I ALL OÄNDLIGHET.

Kila över dit och ge henne lite pepp.

Oktoberhösten och jag

Just nu känner jag de bästa grejerna med hösten. Naturens skönhet tar andan ur en och löven och den höga klara luften (vad innebär det att luft är "hög"? Helt obegripligt uttryck.) och vackra tröjor och lite krispighet på morgonen utan att vara kallt på riktigt.

Jag romantiserar järnet hela tiden och drömmer Underbaraclara-drömmar. Hus på landet, alla bloggare flyttar till fantastiska hus på landet just nu. Men inte den här bloggaren. Samtidigt som jag drabbats av detta har min nyblivna make drabbats av kalla hus-fötter. Han har insett att vi inte borde flytta till något som är för långt bort, för det vill vi inte, och att de närmre belägna ställena är för dyra, så det kan vi inte.  Ska vi inte satsa på mysig lägenhet i det jättetrevliga området där alla vännerna bor som ett mellansteg? Om några år har vi nog bättre råd med det vi vill ha.

Ja ja. Han har väl rätt då. *Grumble grumble.* En sak vet jag säkert: Vi är inte renoveringsmänniskor! När jag lystet börjar kasta blickarna på något billigt, vackert råtthål (se bild), så hindra mig!

Måndagshyllning

Igår hyllade Lisa Bjärbo Elise på sin blogg! Det är för att Elise skrivit den här artikeln, samt för att hon regerar i allmänhet.

Mina fötter trivs bäst i fula skor

Jag läser en artikel i Mama (kräks lite i munnen bara jag nämner tidningens namn) om Underbara Clara på nätet. Den är ganska lång och handlar om bloggande, föräldraskap och lantliv. I det avslutande stycket står det:

i figursydda fodral och höga klackar (ja, även när hon är ensam hemma!)

Det är någonstans här jag vill börja kasta saker. Clara Lidström, bloggvärldens norrländska kristennykteristfeminist, beskriver ganska ofta hur hon klär upp sig inför en fotografering och intervju. Formuleringar som "idag åkte klackarna på eftersom tidningen Si och så kommer hit!" är vanligt förekommande. Jag kan inte komma ihåg att hon har beskrivit att hon vinglar omkring på klackarna när det inte är någon annan där. Hon pratar också om att hon tar på sig klackar för de sekunder hon står framför kameran.

Det finns en särskild plats i helvetet för journalister som sprider skönhetshets och perfektionsnojor genom kvinnligheten.

Den uppmärksamme läsaren kanske minns att jag debuterade på Total eclipse med ett inlägg om Underbara Clara, frågan är om det gör mig till en crazy stalker?

Till Karin

För övrigt tillägnar jag bilden i mitt spinning-inlägg till Karin på underbara Karins konstgrepp. Jag tog bilden och tänkte: "Nä, jag kan inte vara så här ful på internet. Det är aldrig de stiliga bloggarna som fotograferar sig själva i vintagekläder och motljus."

Sedan tänkte jag på Karin och att hon faktiskt är lite av det bästa. Även om hon har gegga i hörnen av sitt badrum.

Får jag ledigt nu?

Näst sista arbetsdagen före jullovet och nu börjar jag slå bakut. Jag vill inte jobba mer. Jag vill läsa böcker och den här bloggen.

(Frågade en polare om hen visste vem som skrev bloggen. Hen harklade sig ungefär fem gånger innan jag fattade. Med tanke på att festen även innehöll Amanda och Teresa så tycker jag att det var god bloggstatistik.)

Bloggtips

Sofia Nordin, som vi skrev om i samband med Augustnomineringarna, gästbloggar på en förlagsblogg den här veckan. Både bra text och snygga bilder.

Fyrahundrade inlägget!

I don't think you can handle this

På fredag fyller Total eclipse-bloggen ett år och den som följt den och känt igen varifrån vi fått vårt citat i headern vet att vi gillar Beyoncé. Det första inlägget någonsin var en ukuleleversion av Survivor och det här blir det åttonde inlägget taggat Beyoncé.

Och medan jag skriver detta är hon i Stockholm. I Stockholm! Ikväll uppträder hon i globen och Total eclipse-kollektivet kommer naturligtvis att vara där representin'! Ena halvan, iallafall. Så nu är den stora frågan vad man ska ha på sig. Vi vet ju att Beyoncé själv kommer att vara glamolicious så det duger inte att komma dit i en gammal svettig tisha. Samtidigt vill man ju vara lite praktisk. I min ungdom kunde jag vara hur opraktisk som helst och ändå köa i timtal inför en konsert. Not so much anymore. Det här är min outfitplan (plus sneakers, minus hund):



Och den som vill veta hur fantastiskt det var förra gången Beyoncé var i Stockholm kan läsa Teresas utmärkta recap.

Vi i femman

Nämen kolla, vi kom ju i alla fall femma i Vi Läsers författarbloggtävling. Inte så illa ändå, med tanke på att vi bara är en halv författare. Stort tack till våra mammor och DJ Füzzball som gjort allt detta möjligt.

Tips

Den här veckan har vi sett två bra bloggar lanseras via facebookstatusar: Salamonskiförläggaren Jesper Eklöfs Kulturbilaga och Linna Johansssons bloggcomeback.

Inte Elise Claeson

Okej då, jag antar väl också utmaningen:

Elise är:

1. Som yin och yang!
2. Bäst i Sverige
3. Igen
4. Nu en helt unik samlardocka
5. Smakfullt arrangerad
6. Så mycket mer än en Mazda Miata
7. Smygliberal
8. Störtskön
9. Ett välkänt pianostycke av Ludwig van Beethoven
10. Väldigt glad efter beskedet att hon nu slipper korsett

Utmaningen antagen!

Teresa har utmanat oss och jag antar utmaningen! Enligt google är jag följande:

1. Alingsås bidrag
2. gravid
3. författare 2025
4. 22 år gammal och bor i Uppsalas ghetto
5. jävligt
6. en maktmissbrukare
7. Persbrandts nya kärlek
8. "Jag är ledsen men jag måste få veta vem Amanda är"
9. sjuk
10. vinnaren

Nummer 2 och 7 är mest obehagliga, helt klart. Framförallt om de är relaterade. Jag vill inte vara Persbrandts baby-mama!

True Bloop

Caroline Ringskog Ferrada-Noli hyllar i senaste Rodeo True Blood. Hon har verkligen fattat, hon är verkligen nere med serien, hon kan verkligen alla referenser och hon kan verkligen namndroppa. Problemet är bara att det verkar som om hon inte har sett serien utan bara några youtube-klipp och introt.

Hon kallar flera gånger hålan Bon Temps för Marthaville och visserligen nämns Marthaville några gånger (t.ex. i youtubeklippet där Sookie säger "Marthaville is getting a Starbucks") men det går inte att missa att de bor i Bon Temps.

Och hon påstår att Eric, spelad av Alexander Skarsgård, pratar svenska när han är stressad. Ganska diskret stress, i sådana fall. Han säger "Vår lilla djurpark börjar växa till sig" när han träffar Sookie för att hon inte är helt vanlig och han känner det på sig. Om han även blir stressad av det döljer han det väl. Men om man inte har sett avsnittet utan säg ett klipp på youtube där han först pratar svenska, klipp, flyr från en razzia kanske man kan tro att det är vapyrkod för "alla ut!".

Vad är det med "journalister" och att inte kolla på serier man skriver om? Strunta inte i faktagranskningen, för som Morrissey säger:

Cause there's always someone, somewhere
With a big nose, who knows
And who trips you up and laughs
When you fall

Stress, stress

High Fidelity

Vi välkomnar Fidel Castro, vår senaste kollega i bloggosfären. Samtidigt känns det tydligt att bloggformatet inte gör Castro rättvisa - 130 feta inlägg på ett år, ofta närmare uppsatser än inlägg i format.

Fidel borde kanske snarare satsa på myspace, där han skulle kunna lägga ut youtube-klipp med maratontal. Tänk dig Fidel, maratontal som går ut till miljoner, utan att du behöver lämna soffan och joggingdressen! Där skulle han också kunna utnyttja sitt skäggs potential bättre.

Vem kommer förresten att bli först med att göra Fidel-bloggen till Fidel-blok?

gothkatolik

Självbefläckelse är ett ord jag tycker man använder alldeles för sällan!

Saker bokbloggare ogillar med 80-talistprosa, en statistisk genomgång:

det är sparsmakat
det är lakoniskt
man får fragmentariska inblickar i ett liv
det väntade i det oväntade
bristen på konsekvent språkbehandling
avsaknaden av genomtänkt intrig
de är korta
den stilistiska likriktningen
karaktärerna är självdestruktiva identitetsförvirrade flickor
inte stilistiskt intressant
de har gått skrivarkurs
ansträngande språk
ointressant historia
inget fläsk
inga feta tegelstenar
ingen substans
inget kött
ordkarghet
brist på budskap
det behändiga formatet för seminarier
arketypiska skrivövningar
snicksnack
det korta
det spretiga
det fragmentariska
det öppna
diktsamling fast på prosa
talspråk i böcker
”kreativa” grepp
omvänd ordföljd
poetisk prosa
skriver så svårt det bara går
försöker vara omvälvande
försöker vara bara helt bäst hela tiden
debutanternas presentationer i SvB-katalogen
avsaknaden av traditionell dramaturgi
det lite skeva