– Vad Brecht egentligen ville att den ska handla om, är ganska tydligt. När Matti summerar i epilogen säger han: Den gode herren kommer först när man kan vara sin egen herre. Men det är en illusion att tro på den goda kapitalismen eller den goda chefen.
Total Eclipse-kollektivet har varit på teater. Och startat eget företag.
Visar inlägg med etikett Fares Fares. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Fares Fares. Visa alla inlägg
tisdag 20 oktober 2009
måndag 18 maj 2009
Teaterplaner
Vi planerar höstens teaterbesök (här gäller det att vara ute i god tid!) och bokar biljetter till Stockholms stadsteaters Puntila/Matti.
"Matti är smart. Hans chef Puntila är förmögen. Och oftast redlöst berusad.
När Puntila är full blir han förtrolig. Han blir mänsklig. Då utnämner han Matti till sin skyddsängel och lovar bort sin dotter till honom. Sen har Puntila sina nykterhetsanfall också. Då bestämmer han sig för att riva upp gårdagens alla löften. Men så fort han ser Matti blir han törstig igen.
Bertolt Brechts älskade folkspel Herr Puntila och hans dräng Matti baserad på en berättelse av Hella Wuolijoki. I regi av Alexander Mørk-Eidem."
Vi är såklart lite tveksamma till beskrivningen "älskade folkspel" men å andra sidan är det viktigt att bearbeta sina trauman.
"Matti är smart. Hans chef Puntila är förmögen. Och oftast redlöst berusad.
När Puntila är full blir han förtrolig. Han blir mänsklig. Då utnämner han Matti till sin skyddsängel och lovar bort sin dotter till honom. Sen har Puntila sina nykterhetsanfall också. Då bestämmer han sig för att riva upp gårdagens alla löften. Men så fort han ser Matti blir han törstig igen.
Bertolt Brechts älskade folkspel Herr Puntila och hans dräng Matti baserad på en berättelse av Hella Wuolijoki. I regi av Alexander Mørk-Eidem."
Vi är såklart lite tveksamma till beskrivningen "älskade folkspel" men å andra sidan är det viktigt att bearbeta sina trauman.
torsdag 16 april 2009
You give love a bad name
När jag var tio såg jag disneyversionen av De tre musketörerna. Det är egentligen en ganska dålig film som inte har behållit mycket av originalhistorien från Dumas roman, men jag gillade den så mycket att jag bestämde mig för att läsa boken. Och det har sedan dess varit en av mina mest omlästa böcker.
Nu har Alexander Mørk-Eidem satt upp den som rockmusikal på Stockholms stadsteater. Och trots att Mørk-Eidem har tagit sig ganska stora friheter i adaptionen finns alla viktiga delar kvar. Berättelsens olika personer har kvar sina egna karaktärsdrag om än något tillskruvade. Jan Myrbrand som den infantile kung Ludvig XIII är helt lysande när han tvingar de Treville och kardinal Richelieu att leka kurragömma med motiveringen: "Det är jag som är kung!"
Jag har ju i ett tidigare inlägg erkänt min dragning till literaturens bad boys och har ju såklart alltid haft en svaghet för Athos (han försökte trots hänga Milady trots att han älskade henne, come on!). Och Fares Fares som Athos gör vad Colin Firth gjorde med mr Darcy. En rollprestation som förtjänar en ÅÅH AAH ATHOS-skunkgrupp.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)