Och gud såg att det var gott.

Athena, Elise, Elisabeth Hjorth och Ann Jäderlund.

För att gud blir glad då.

Ikväll är det Semafor på Högkvarteret:

I begynnelsen var ordet. Sen dog gud och litteraturen blev materiell. Men det gudomliga finns fortfarande närvarande i den svenska samtidslitteraturen. I heliga Birgittor och konverterande Kristinor, i sufiska verser och katolskt symbolspråk. Gud är en uppfordrande närvaro och en gloria kring författarens huvud.

Är författaren själv en sorts gud som skapar världen i text? Finns det paradisisk eller diabolisk skrift? Kan man transcendera bokstavens begränsning med det gudomligas hjälp?

Semafor goes divine och dyrkar den svenska samtidslitteraturen. Vi bjuder in författarna Ann Jäderlund (Bonniers) och Elisabeth Hjorth (Norstedts) till ett samtal om tro och etik som tema och litterär position. Tova Gerge gör ett framträdande utifrån antologin Poeter och profeter och vi återintroducerar den kenyanska författaren Ngũgĩ wa Thiong'o på svenska.

Från en diktsamling till en annan

En av många saker jag planerat göra nu i vår var att skriva klart min D-uppsats om Ann Jäderlunds Rundkyrka och sjukhuslängor kring vattnet... Men av flera skäl - att en färdig d-uppsats är det ultimata beviset på att man inte är en riktig kulturarbetare, och att jag helt enkelt inte behövde - har jag ännu en gång skjutit upp det till en annan termin.

Däremot recenserade jag häromdagen Jäderlunds senaste diktsamling, med 62 tecken i titeln, här.