Ja, det är jag som bestämmer*

Gamla klassiker som faktiskt är läsvärda: 

Mycket av Hjalmar Bergman
Fröknarna von Pahlen
Allt av Jane Austen
Hundra år av ensamhet
Madame Bovary
Thérèse Raquin
Oliver Twist och Nicholas Nickelby
Papa Goriot
Anna Karenina
Middlemarch
Allt av Shakespeare
Pennskaftet
Allt av Victoria Benedictsson
Mot fyren
Mrs Dalloway
+ En massa till

Klassiker man gott kan strunta i: 

Allt av Strindberg, utom Fadren och Fröken Julie
Brott och straff
Candide
Fursten
Den gudomliga komedin
Räddaren i nöden
På drift (VARNING!)
+ En massa till

Vilka tycker ni?

* Se det så här: Det finns en bok som heter "Hur du ska läsa, och varför". Jag skrev i alla fall inte den.

Stolthet & fördom & firande

Ni glömmer väl inte att fira internationella Pride & prejudice-dagen i dag?

Till exempel genom att kolla på fina omslag. Eller genom att läsa en fin text.

Det är lite strängt som vi (kanske) säger i Småland

Jag vill av någon anledning läsa om:

I stället läser jag:

Det där med hur man läser, igen.

Lisa skriver om att läsa gamla och nya böcker. Lite på samma sätt som boktipsen är det här något av en vattendelare. Jag läser praktiskt taget bara gamla böcker (när jag får välja själv) och det beror i grund och botten på samma skäl som gör att jag ignorerar många boktips: Jag har inte tid.

Om man utgår från målet med att läsa böcker är att läsa böcker man faktiskt gillar, så tycker jag för min del att det finns en poäng med att ignorera hype. Titt som tätt rekommenderar någon årets bästa bok med orden "Det här är det bästa jag någonsin läst!!" Jag blir lycklig och tänker att jag gör plats i min livslånga läslista för den här dyrgripen. För att jag tänker att den måste ju vara bättre än allt annat bra jag läst. Bättre än Dickens, Austen, Brontë, Bergman, Webster. Och sedan är den sällan det. Den var bara den bästa boken det här året. Och jag blir sur.

Däremot kan jag verkligen köpa Lisas argument att det är kul att vara en del av en pågående diskussion, en samtida litteratur. Jag är inte med i det samtalet, trots att jag jobbar i det, och det kan bli lite konstigt. Det har också lett till konstiga efterverkningar, som att jag går vilse i böcker där det finns t ex mp3-spelare, men genast känner mig som hemma när någon måste rätta till hattnålen.

Osund entusiasm.

Nu sitter jag och svarar på intervjufrågor om romankaraktärsförälskelser. Försöker att hålla mig kort, det går väl sådär. Försöker att inte framstå som en crazy cat lady med böcker istället för katter, det går väl sådär.

Tröstböcker i tröstveckan

Att välja böcker till tröstveckan är självklart en känslig fråga. Slår det fel sitter man där och lipar och är inte det minsta tröstad. Eller, ännu värre, man sitter och läser något skräp och tänker att tidningen Frida hade varit mer givande. Alltså gäller det att hitta tröst som inte är skräp. Det är också viktigt att den är bekant. Här får det inte finnas några otrevliga överraskningar runt hörnet. Om du har aversioner mot att läsa om får du lite på tips från trovärdiga käller (läs: mig).

Böckerna jag väljer kan man antingen kopiera rakt av (jag har ju trots allt bästa smaken) eller så kan man se dem som typer, snuttefiltar som har flera synonymer.

Nalle Puh: man kan aldrig vara nere med en ballong och en fabel om en tygbjörn är alltid rätt. Grejen med Nalle Puh är faktiskt humorn. Den är asrolig och full av oneliners. Ändå är man alltid trygg i sjumilaskogen och jagar bort höstdeppen med lite leksaksfilosofi.

(Synonymer: Det susar i säven, Tre män i en båt, allt av Woodhouse)

Madicken: (Den skymtar där längst bak) Barnböcker är the shit. Madicken är the shit av barnböcker.

(Synonymer: Kalle Blomkvist, Edith Nesbit)

Jane Eyre: Den givna kategorin. Om inte annat så är engelska böcker före 1850 fyllda av rätt väder och, framför allt, rätt kläder! Det är bara att rulla in sig i filten och rysa ikapp med rusket.

(Synonymer: Jorden runt på 80 dagar, Övertalning)

Målarens döttrar: Har man en favorit som man vet är rätt, så är det bara att köra. Målarens döttrar är välskriven, fångande och vacker. Utan att lämna en grop i magen av ångest. Svårslaget.

(Synonymer: omöjligt att säga, här måste man välja själv. Inget för nybörjaren bland tröstböcker.)

Sherlock Holmes: Ännu en klassiker bland tröstböckerna. Te och tweed i överflöd. Och lite droger.

(Synonymer: Agatha Christie, Dorothy Sayers)

Vilka är dina bästa tröstböcker? Do share!

Fredagsunderhållning

Försenad fredagsunderhållning

Jane Austen och fysiskt våld, kan det bli bättre? Tack för länken, M-Low.

Höstläsning

Vilka böcker jag kom hem med från bokmässan:

Stina Wirsén, Oj! Julklapp till en bäbis jag känner.

Kajsa Ekis Ekman, Varat och varan.

Stephan Mendel-Enk, Tre apor.

Maria Nikolajeva, Om hur.

Loka Kanarp, Pärlor och patroner.

Erica Jong, Rädd att flyga.

Robert Louis Stevenson, Treasure Island. Älskade den som liten men har aldrig läst den själv.

Jane Austen, Pride and Prejudice. Jag har hört att den ska vara bra.

Pär Thörn, Land ska med lag byggas. Present till Pär.

Stolthet & Perec & Zombier

En fin grej med hösten är att nummer av kulturtidskrifter man lämnat in texter till under våren äntligen kommer ut, som flm och Ord & Bild. I dem har jag skrivit om Georges Perecs film Un homme qui dort respektive mash-up-boken Stolthet & fördom & zombier.

Going to the chapel of löööve!

"I pay very little regard to what any young person says on the subject of marriage. If they profess a disinclination for it, I only set it down that they have not yet seen the right person."

- Jane Austen, Mansfield Park

Den ultimata fredagskvällen

Fredagsunderhållning

Idag är det både fredag och ena halvan av Total Eclipse-kollektivets födelsedag. Det firar vi med en favorit i repris.

Brittany

32-åriga Brittany Murphy har gått bort. Hon blev aldrig någon superstjärna, utan var den typ av starlet som återkom i samma roll i varje film, vare sig det var en komedi eller Eminems 8 mile: snygg, välstylade och lite anonym. Fast för mig kommer hon alltid att vara Tai i Clueless, innan makeovern: nördig, grungig och lite lost. Helt klart den av hennes rollkaraktärer som det är lättast att identifiera sig med.

Är det inte grisar är det kor.

DN och SvD rapporterar att enligt the Guardian kan det ha varit så att Jane Austen inte dog av Addisons sjukdom, en form av primär binjurebarksinsufficiens, utan av Tuberkulos hon skulle fått av nötkreatur. Men det verkar vara ganska lösa spekulationer baserade på Austens ansiktsfärg och att hon inte blev virrig innan hon dog.

Lizzy the Zombie Slayer

Ta Stolthet och fördom, gör Elizabeth och mr Darcy tio gånger så stolta och extremt våldsamma, ge dem kampsportsträning från Kina respektive Japan, beväpna dem och släpp lös zombieplågan över England. Go!

De roligaste citaten ur Stoltehet och fördom och zombier:

"'Hon är skaplig, men inte i närheten av att fresta mig. För tillfället är jag inte på humör att muntra upp unga damer som ratats av andra män.'
Då mr Darcy avlägsnade sig kände Elizabeth hur hennes blod frös till is. I hela hennes liv hade hon aldrig blivit så förolämpad. Krigareden krävde att hon skulle upprätta sin heder. Elizabeth böjde sig ned till ankelnivå, försiktigt för att undvika uppmärksamhet. Där - hennes hand fann dolken som doldes under klänningen. Hon ämnade följa denne stolte mr Darcy ut och skära halsen av honom."

"Elizabeth drog nu sin katana och högg av Lydias huvud, som föll ned i den öppna hattasken. De andra såg på i ett tillstånd av stum chock medan blodet strömmade från Lydias hals och fläckade deras klänningar. Elizabeth stoppade undan svärdet och sa i mycket mild ton: -Jag ber er alla om att förlåta mig, men jag stod inte längre ut med hennes pladder."

Förnuft och känsla

Vissa dagar är det väldigt lätt att hitta orsaker att inte arbeta. Typ när man ska helgarbeta. Idag tänker jag mig till exempel att den här understreckaren skulle kunna vara en fantastisk ursäkt att ha ett Ang Lee-maraton.

Jag har hittat honom!

Gör om gör rätt.

J.D Salinger har stämt förlaget Nicotext för att de gett ut en fortsättning på Räddaren i nöden. Och det är klart att det för varje författare är en skrämmande tanke att någon annan tar över ens skapelse och gör vad den vill med det. Men det är ju inte något nytt, direkt. Det har gjorts både lyckade och mindre lyckade tolkningar, fortsättningar och historier som utspelar sig innan originalet.

Det måste vara lika lockande att skriva en fortsättning på en riktigt bra bok som det är att läsa den. Man vill veta vad som hände sen, hänga lite mer med sina favoritpersoner eller ge upprättelse till någon som blivit orättvist behandlad. Igår kunde jag inte låta bli att köpa The Independence of Miss Mary Bennet, en fortsättning på Stolthet och fördom skriven av Colleen McCullough, författaren till Törnfåglarna. Jag som inte ens läst Emma Tennants fortsättning Pemberly, trots att den stått i min bokylla i tio år för att jag tror att den är så dålig.

Ett problem med såna här böcker är att precis som när man gör en cover måste man göra något eget av den. Det fungerar inte att bara ta något som redan har en början, mitten och slut som är bra och skriva en meningslös fortsättning där ingen utvecklas eller gör något annat än vad de gjorde i den första boken. I The Independence of Miss Mary Bennet är Mrs Bennets sista ord "my poor nerves", Mary är fortfarande dömande och kristen, Lydia är ganska slampig och Darcy är dum och sur. Mrs Bennet, Mary och Lydia har alltså inte utvecklats någonting under de tjugo år som har gått mellan böckerna och vad det gäller Darcy verkar McCullough helt strunta i att det är en av fördomarna i titeln, att han är dum och sur. Men jag fortsätter att läsa, så vi får se om det blir bättre.

Bra exempel på på tolkningar och fortsättningar är Jean Rhys Sargassohavet och Gun-Britt Sundströms För Lydia.

P.S Nu har det visat sig att det är förläggaren på Nicotext som själv skrivit boken. Nu vet inte jag om Nicotext har svårt att behålla sina författare men om så är fallet är det ju onekligen en kreativ lösning att ta till.

Helgläsning

M-Low goes emo.

Expressens Austenexpert har varit framme igen.

Och party-Malte analyserar en titel.

Vi rekommenderar även "Kolonilotten - mellan himmel och helvete" i veckans Mitt i-tidning, fylld av odödliga rader som: "Det var nästan som att komma in i en Hitlerförening. Den som inte rensar sitt ogräs ska dö." Jag blev själv så inspirerad att jag redan har börjat planera första delen i deckarserien Kolonilottsmorden, Mördande libbsticka.