J.D Salinger har stämt förlaget Nicotext för att de gett ut en fortsättning på Räddaren i nöden. Och det är klart att det för varje författare är en skrämmande tanke att någon annan tar över ens skapelse och gör vad den vill med det. Men det är ju inte något nytt, direkt. Det har gjorts både lyckade och mindre lyckade tolkningar, fortsättningar och historier som utspelar sig innan originalet.
Det måste vara lika lockande att skriva en fortsättning på en riktigt bra bok som det är att läsa den. Man vill veta vad som hände sen, hänga lite mer med sina favoritpersoner eller ge upprättelse till någon som blivit orättvist behandlad. Igår kunde jag inte låta bli att köpa The Independence of Miss Mary Bennet, en fortsättning på Stolthet och fördom skriven av Colleen McCullough, författaren till Törnfåglarna. Jag som inte ens läst Emma Tennants fortsättning Pemberly, trots att den stått i min bokylla i tio år för att jag tror att den är så dålig.
Ett problem med såna här böcker är att precis som när man gör en cover måste man göra något eget av den. Det fungerar inte att bara ta något som redan har en början, mitten och slut som är bra och skriva en meningslös fortsättning där ingen utvecklas eller gör något annat än vad de gjorde i den första boken. I The Independence of Miss Mary Bennet är Mrs Bennets sista ord "my poor nerves", Mary är fortfarande dömande och kristen, Lydia är ganska slampig och Darcy är dum och sur. Mrs Bennet, Mary och Lydia har alltså inte utvecklats någonting under de tjugo år som har gått mellan böckerna och vad det gäller Darcy verkar McCullough helt strunta i att det är en av fördomarna i titeln, att han är dum och sur. Men jag fortsätter att läsa, så vi får se om det blir bättre.
Bra exempel på på tolkningar och fortsättningar är Jean Rhys Sargassohavet och Gun-Britt Sundströms För Lydia.
P.S Nu har det visat sig att det är förläggaren på Nicotext som själv skrivit boken. Nu vet inte jag om Nicotext har svårt att behålla sina författare men om så är fallet är det ju onekligen en kreativ lösning att ta till.
1 kommentar:
The independence of Miss Mary Bennet har jag inte ens hört talas om, men den låter ju lite lite lockande. Jag får hålla ögonen öppna om du skriver mer när du läst klart den.
Läs inte Pemberley, det är verkligen en av de värsta böckerna som någonsin skrivits, och då handlar det inte bara om att hon gett sig på Stolthet och fördom, utan det är verkligen en riktigt dålig bok.
Det finns en annan "uppföljare" som inte är så dum, dock. Mr Darcys daughters heter den (och jag tror inte den finns i svensk översättning). Där har Dacry och Elizabeth rest bort, och man får följa deras giftasvuxna döttrar (fem stycken, som sig bör) och deras härjningar i London. Den funkar antagligen så bra just för att Darcy och Elizabeth inte är med mer än som bortresta figurer.
Skicka en kommentar