Mina och andras tänder, igen.

Som ni alla vet är jag er länk till tandrelaterade upplevelser. Nu skriver DN att tandborstning förebygger demens. Frågan är om mina skittänder kompenserar för min nya noggrannhet?

And she lived to tell the tale.

Terry funderar ibland om hon skriver för mycket om hästar och undrar om läsarna alls delar det brinnande intresset. Jag är inte intresserad av hästar, men när hon skriver så här bra så får hon skriva om vad hon vill, tycker jag.

Jag inser på samma sätt att våra läsare kanske har tröttnat på att läsa om mina tänder, men som Terry säger, det är en stor del av mitt liv, så det är bara att ta.

För den som å andra sidan tycker att mina tänder är det som gör Total Eclipse till höjdpunkten i bloggvärlden så har jag dåliga nyheter: Idag avslutade jag min rotfyllning och behöver inte komma till tandläkaren förrän i november. Hurra!

En helt oväntad insikt är att det är värre att laga ett vanligt hål än att rotfylla. Det är borrandet som är obehagligt (förutom de förhatliga bedövningssprutorna förstås, men de har ju sina fördelar också) och när man rotfyller borrar man mindre. Istället använder ens tandläkare 2 cm långa filer som hen filar bort de aslånga nervtrådarna med. Det låter hemskt men så länge man blundar och därmed ignorerar hur sjukt långa de här grejerna är, så är det ingen fara. Alltså: Tandläkarskräck? Vänta tills det gör ont på allvar, då måste du nog rotfylla. Tyvärr går det loss på omkring 4 000 (tror jag) istället för 1 000, men det kanske det kan vara värt?

Hej då tandläkaren, TTYN.

I had woot canal.

Ekonomi

Efter att ha klarat av tandläkarbesök två av fem (5) planerar jag nu att investera mina pengar i tandtråd och flourskölj istället.

Livets outgrundliga orättvisa

(källa)

Så jag gick till tandläkaren. Alltid en bra idé, alltid dåligt. Ända sedan jag flyttade hemifrån för ungefär 9 år sedan har jag försökt få ordning på det här med tandläkaren. Kombinationen tandläkarskräck+skräptänder är inget vidare incitament.

Alla förstår att man är rädd för tandläkaren, för ingen tycker det är kul (jfr: gynekologen). Skillnaden är dock mellan dem som har skäl att vara rädda samt mesarna.

Jag har goda skäl. Vad är dealen med att inte småäta, borsta två gånger om dagen och knappt äta något godis och ändå alltid, alltid, ha hål? Människorna som "verkligen inte heller gillar tandläkaren" brukar svara "Oj, har du haft hål?!" och sedan får man blickan som lyckas både säga "Du har utstått smärta bortom tankens gräns" och "Har dina föräldrar lärt dig borsta tänderna med en polkagrisklubba?".

And I'm here to tell you, children, det gjorde de inte! Jag har alltid haft hål. De var där jämt och är där fortfarande. Idag frågade tandhygienisten om jag var kock. Det är jag inte. Jag jobbar inte ens med kokböcker.