Paristema: Serge & Jane

Comm'dit si bien Verlaine au vent mauvais

Av höstmånaderna är september den mest hypade - September song, One september day, gruppen September - även om Amy Winehouse har försökt kompensera det med lullaby of birdlandpastischen October song.

September har alltid varit en personlig favorit också; höstlöv och skolstart. Fast i år håller jag ändå på oktober.

September var en rolig månad, men med alldeles för mycket aktiviteter. Hela månaden har jag drömt om oktober: den månad då jag ska få sova åtta timmar per natt, sörja den svenska demokratin, läsa böcker jag inte behöver läsa, skriva texter ingen annan vill läsa, se ikapp Mad Men, och göra absolut ingenting i största allmänhet.

Men jag klagar verkligen inte på september: månaden innehöll trots allt en Semafor med Maja Lundgren och Maria Zennström som gäster, releasefest för Album på Rönnells, tre lektioner om prosaklassiker på Biskops-Arnö, tre poetiska Semafor i Rum för poesi under mässan och prat om Album på Norstedts monterscen för de som höll platser inför Torgnys framträdande.

Det kännns mycket lovande att oktobers två största åtaganden ryms inom den första veckan, så att man kan ta det där med avslappning på allvar sen. På onsdag talar jag, Annina Rabe och Martina Lowden om Album på Medborgarplatsens bibliotek, och på torsdag är det dags för höstens andra Semafor på Högkvarteret med Lars Mikael Raattamaa och Göran Dahlberg som gäster.

Cette chanson Les Feuilles mortes s’efface de mon souvenir

Den här veckan har jag hittills mest burit tweedkavaj och vandrat omkring i höstlig, lantlig miljö. Resten av veckan lär gå ut på att läsa igenom högar av böcker. Tillbaka till business as usual, alltså.

Paris when it sizzles

 

Mår du jättebra? Du kanske är sjuk

Hittade förresten en bra dokumentär om frilansares vardag på youtube.

Lika som nja...

Idag shoppade jag och Amanda efter vår deltidsarbetsdag i Hässelby. Med tanke på det stundtals varma vädret kände jag mig väldigt nöjd med att kunna byta Pianisten-trenchcoaten mot en kavaj - men vilken stilikon var det min gympaskor+jeans+kavajstil påminde mig om? Ellen Degeneres? Chevy Chase i Ett päron till farsa i Europa? Till slut kom jag på det, självklart var det Serge i hans Sea, sex and sun-period. Tyvärr höll inte teorin för en närmare granskning - Amandas grymma mobilkamera skvallrade om en look som låg betydligt närmre Ulrika Knutsson.

Serge: Det stora youtuberetrospektivet

I Dagens Nyheter kunde man igår läsa att muséet Cité de la musique i dagarna drar igång en stor Serge Gainsbourg-utställning för att hylla det franska chansongeniet och jättepervot.
För den som inte känner för att lägga pengar på en parisbiljett bara för att höra Vanessa Paradis viskläsa Gainsbourgs sångtexter, rekommenderar vi i stället en Gainsbourg-på-youtube-festival. Följande är ett förslag på upplägg; periodiseringsmetoden skiljer sig något från Cité de la musiques.


1. Perioden då Serge inte fick ligga så mycket som han ville

I sin ungdom var Serge en chansonkompositör i svartvitt, som charmade folk med sina obamaöron snarare än genom att vara ful i mun. Under denna tid skrev han bland annat Jacques Prévert-hyllningen "Chanson de Prévert" som anknyter till den fina franska traditionen att dikta om döda löv och trummande regndroppar. Serge gjorde också sitt bästa för att få ligga med Brigitte Bardot, men kom inte längre än till en duett om "Bonnie & Clyde" (baserad på Bonnie Parkers egna dikter, som återfinns i svensk översättning av Lars Mikael Raattamaa i Lyrikvännen: Verskonstens ABC).

2. Perioden då Serge försökte ligga med France Gall

Detta är perioden då Serge skrev ekivoka sånger till sockersöta France Gall (som bland annat framförde en av hans låtar i Eurovisionsfestivalen), och toppade dem med videor där han storastyggavargenstirrade på henne. Till exempel "Dents de lait, dents de loup", eller "Les Sucettes" (om vilken en youtubare skriver: "serge gainsbourg is a dirty old man, he's looking to her like he wants a blowjob from france gall because he knows the meaning of the songstupid dirty motherf*cker").

3. Perioden då Serge fick ligga med Jane Birkin men föredrog att tortera henne

Under denna period var Serge ihop med Jane Birkin och tvingade henne att sjunga duetter i fel skala. Dessutom skrev han under denna tid filmen Je t'aime... moi non plus (De sexuella på svenska), där Jane Birkins karaktär utsätts för diverse sorters sexuellt, verbalt och fysiskt våld. Men samtidigt ser väldigt snygg ut. Ett bonus med filmen är Gerard Depardieus roll som en man som har ett väldigt, väldigt speciellt förhållande till sin häst.

4. Ögonblicket då Serge ville ligga med Whitney

Ögonblicket som redan youtube-kanoniserats av Filip & Fredrik.

5. Perioden då Serge antagligen inte fick ligga så mycket men gjorde ett antal provocerande videor som antydde att han låg med allt och alla

Från den här tiden minns man kanske framför allt videon med dottern Charlotte Gainsbourg ("Lemon Incest") och "Mon Legionnaire" (homoerotism med otippat slut). Men själv föredrar jag den lågmälda värdigheten i liveframträdandet av "Je suis venu te dire que je m'en vais" (ungefär: "Jag har kommit för att berätta för dig att jag ger mig av"). Låten är en återkoppling till den franska chanson-om-döda-löv-traditionen som inledde Serges karriär.

Cute overload