gaaah!

Jag blir mer och mer irriterad på spotifyreklamen om att inte använda bilen på onsdagar. Morgan Alling meddelar hurtigt att det är mycket billigare att inte ta bilen korta resor och bättre för miljön och bättre för hälsan. Och om alternativet är att gå och vi bortser ifrån tid=pengar, visst. Men om alternativet är kollektivtrafik är det verkligen inte billigare att inte ta bilen!

Att åka till Hammarby sjöstad fram och tillbaka två gånger med tvärbanan kostar 60 kronor. Att åka till Hammarby sjöstad fram och tillbaka två gånger med bil kostar 12 kronor.

Det är klart att det är sämre för miljön att ta bilen, men sänk biljettpriset då!

kevlarstrumpbyxor

Förresten ramlade jag omkull idag. I Hammarby sjöstad av alla ställen. Jag var på väg till tvärbanan med en väldigt tung axelremsväska två stora kassar och en hund i famnen då jag på grund av plötslig obefintlig friktion under fötterna stöp i backen. Det är dock inte det viktiga med den här sedelärande berättelsen, det är knappast första eller sista gången jag välter spiknykter mitt på ljusan dagen. Det viktiga är att allt höll: datorn, hunden, mobilen och STRUMPBYXORNA! H&Ms 120 denier-strumpbyxor fick inte en skråma, trots att huden under blev både uppskrapad och blå!

Allt som skadades var min värdighet, men den är det inte så mycket med ändå.

Hej! Konsument

Favoritgata (i Stockholm): E4/E20
Favoritdrink:Bloody Mary
Äter lyxmiddag på (i Stockholm): Göteborg
Bästa mikromaten: Popcorn
Favoritförort (i Stockholm): Årsta!
Fikar gärna på (i Stockholm): Javasavi
Bästa lunchställe (i Stockholm): egentligen är ju Rival ganska trångt, dyrt och otrevligt. Men eftersom vi hamnar där jämt så.
Bästa brunchen (i Stockholm): Moderna Museet
Bästa kaffet (i Stockholm): Bravo i Sjöstan.
Här bjuder jag mamma på middag: I mitt kök.
Här bjuder jag pappa på middag: I min segelbåt.
Senaste Stockholmsupptäckt: Gröna linjen mot Hässleby.
Senast sedda teater-/dansföreställning: De tre musketörerna.
Senast sedda utställning: Den om Sydafrika på Botkyrka konsthall.
En bra gå bort-present: Kärlek och vin. Eller choklad med ingefära och citron.
Favoritlyxartikel: Champagne och/eller riktig dyr parmesanost.
Läser just nu: Drömmen Harry Bernstein.
Läser helst: Romaner som följer sina karaktärer i generationer.
Favoritråvara: Sparris.
Favoritfärg: Rosa.
Favoritmärke: Blåmärke.
Favoritskor: Mörkröda lackpumps från Agent Provocateur.
Klädkonto per månad: 500-2000
Dricksprocent: tio-ish
Modeförebild: Nicolette Grant i Big Love.
Motionerar: Yoga och dans på Friskis.
Mest överskattade affär (i Stockholm):
Det dyraste jag har köpt: Min lägenhet.
Favoritprodukt på Systemet: Cava.
Favoritprodukt på Apoteket: Hostmedicin
Bästa fyllekäket: Klyftpotatis och Tsatziki.
Lyssnar på: Musik jag får av C.
Bästa förfestmusiken: Ruslana.
Senast gnolade: If I Were a Boy.
Mitt sämsta köp någonsin: Ett par guldplatåskor en i stl 39, en i stl 37.
Dansar helst till: Beyoncé
Senaste impulsköp: En kjol från Monki.
Senaste fyndet: En lila linnekappa från Top Shop.
Senaste secondhandfyndet: En solhatt från Beyond Retro.
Fulaste klädfärg: Vit.
I dvd-spelaren/datorn: Allt av Joss Whedon.
Användbar pryl: Kompressor.
Mode jag aldrig vill se igen: Vita schlagerkläder.
Värsta huvudbonaden: Keps.
Bästa huvudbonaden: Slokhatt
Favoritaccessoar: Solglasögon.
Bil/Transportmedel: Opel Corsa.
Återvinner: Inte alls särskilt mycket.
Så får jag tiden att gå i kollektivtrafiken: Spelar tetrisliknande spel på mobilen.

Tvärbaneminuter

Idag skriver DN om hur dålig tvärbanan är och SL och Veolia har naturligtvis ingen aning om att det är några problem.

Jag åker tvärbanan nästan varje dag. Och den är aldrig i tid. Aldrig någonsin. De ökända SL-minuterna har ynglat av sig i de ännu värre tvärbaneminuterna.

Ibland försvinner även hela tåg, man kan ha stått och väntat och följt skyltarnas nedräkning till 1 minut, till 0 minuter kvar, bara för att plötsligt se att det nu är 8 minuter till nästa tåg. Och om man då ringer och frågar SL vad som har hänt, kan de oftast inte ge något besked alls.

Det verkar även som om ingen tänkte på att belastningen skulle öka enormt när pendeltågsstationen i årstaberg öppnade. Där blir tvärbanan ofta försenad och stående för att så många ska på och av. Det gör dessutom att bussarna som ska till/från årstaberg får vänta och blir försenade för att de inte kan köra över spåren.

Vissa jag känner tar till taktiken att aldrig titta på nedräkningen och på så sätt aldrig känna sig stressad över hur dåligt tvärbaneminuterna överensstämmer med verklighetens minuter, andra knyter näven i byxfickan. Jag förvandlas till rättshaverist och vill ringa SL:s kundtjänst och fråga vad faaan som är fel, varje dag. Men jag gör inte det, för jag vet att det inte är deras fel att tvärbanan är sen. Jag ringer dem högst en gång i veckan...

Oh, baby, baby

Alla är inte intresserade av fotboll. Alla tycker inte om teater. Alla går inte upp i brygga av frimärkssamlingar eller WoW. Och alla tycker inte om barn. Och det är klart att om man har vänner som är helt inne på fotboll eller frimärken och man själv är helt ointresserad så visar man ett artigt intresse eftersom man ofta vill vara snäll mot människor man bryr sig om. So far so good.

Men hur ofta förutsätter ytligt bekanta eller helt främmande människor att man ska vara intresserad av att prata om WoW i fyra timmar eller titta på deras hockeybilder en hel eftermiddag? Men med barn, alltså, då finns det ingen gräns för hur intressanta de är! Trots att spädbarn ägnar sig åt högst fyra aktiviteter och inte kan ett enda festligt trick. Och om man inte är helt begeistrad av varje random knodd kan man få höra saker som att man minsann inte är en "riktig kvinna", vad nu det är.

Och förresten, varför är barnvagnsplatserna på bussarna i mitten av bussen? Varför inte längst bak? Då skulle det inte bli bråk mellan föräldrarna och chauffören för att vagnarna blockerar gången och utrymmningsvägar. Längst bak i bussen går ju ingen förbi.

You are my sunshine, my only sunshine

Hej jag heter Amanda och är 24 år och ska sjunga en sång för er.

När jag var riktigt liten fanns det inte så många tevekanaler, det fanns inte heller någon fjärrkontroll till tv:n. Åtminstone inte hemma hos mig. Ändå minns jag hur Ministrålarna var så plågsamt dåliga att det var värt att resa sig upp och gå till tv:n och byta kanal (troligtvis till tennis, det var alltid tennis på tv) för att slippa eländet.

Igår hittade jag den här lappen uppsatt i Hammarby Sjöstad. Den gav mig rysningar och den bevisar även tesen:
Comic Sans=ONDSKAN.

Galet gulligt

Efter succén med magasinet Mama lanseras nu kompanjontidningen Mate, för den som vill göra hundägandet till en livsstil och har svårt att uttala tvåstaviga ord korrekt.