Bokmässan, resten

Elise uppmärksammar att jag inte rapporterat vidare, så här kommer det:

Det här var en jobbmässa. Jag har inte sett nästan någonting, eller köpt någonting. På lördagen glömde jag att äta lunch. Tre böcker blev slutresultatet: Wallflower och Nelly Sachs brevväxling med Paul Celan. Höjdpunkten: Caitlin Morans Morantologi! Jag kom släpande på böcker och författare när jag upptäckte att hon höll seminariet innan oss, i samma lokal. Raskt snodde jag 200 spänn av min chef och köpte en bok av människan som sålde utanför och ställde mig allra först i den signeringskö som inte fanns ännu. Och sedan öppnades dörrarna...

Liv Strömqvist säger att alla pratar om samma saker på bokmässan: 1. Hur mycket folk det är, och 2. Hur korta de olika kändisar de sett är. (Hon har helt rätt. Det är det enda man pratar om. Om man jobbar pratar man också om hur trött man är. Och att Jan Guillou verkligen är jättekort.)

Caitlin Moran var jättekort. Och såg ut lite som en seriefigur med svanvingesmink och den där vita hårlocken. Hon skrattade och pratade om mitt underliga efternamn och nu är vi bästisar.

Eller hur?

Gjorde också premiär på scenen. Ganska odramatiskt och roligt. Pratade också med mer än en herre som tog tillfället i akt att säga sitt hjärtas mening om förlaget jag arbetar på och dess verksamhet. Å andra sidan övervägde jag att vandalisera Timbros monter, så vi har alla våra mörkare stunder.

Bokmässan, den ensamma vandringen

Total eclipse har i många år förgyllt bokmässan i samlad tropp, men den ljuva tiden är förbi! I år går det så långt att jag är alldeles ensam på plats! Tur att jag ska jobba tills jag är blå i ansiktet – annars hade jag  kunna känna mig alldeles övergiven...

Njutningen av att säga nej

Nu sitter jag på ett tåg till Lund för att gå igenom manus tillsammans med den här mannen. Ska bli himla trevlig att hälsa på hemma hos en familj vars främsta intresse verkar vara mat.

I övrigt låg jag vaken på natten och funderade över stress. (Visst låter det trevligt?) Slutsatsen blev väl att man ibland ska dra ner lite på allt. Och att det är svårt att förstå att saker går i vågor, då jag alltid tar för givet att känslan jag har just nu (nu definierat som de senaste tio minuterna) kommer att vara för resten av mitt liv.

Så om jag säger nej till dig betyder det inte att jag inte tycker om dig.

Bara att jag tycker mer om mig.

Plus och minus

Minus: Tandläkaren. Aldrig en favorit.

Plus: Bra dag vid brevlådan!

Karin levererar!

"Det är roligt att alltid veta bäst"

Det är det faktiskt!

Partial eclipse of the bokmässa (Örebro edition)

I eftermiddag avgår tåget till Örebro och deras bokmässa där. Förlaget som ger mig pengar till livets nödtorft åker dit och vi tar med oss en astronaut och en massa böcker.

Ser med spänning fram emot jämförelsen med Göteborg. Hur mycket folk blir det, hur trångt är det och hur ont i fötterna får man?

Svaren på dessa, och alla andra frågor, inom kort.

Bor du i Örebro? Kom och vinka till mig! Jag känns igen på mina färgglada strumpbyxor och förlagets t-shirt.

Repetition är allt lidandes moder

Medan jag rotade i hemmets samtliga bokhyllor efter ett specifikt citat* kom jag osökt att tänka på böcker jag tvingats läsa. Om och om igen.

Jag är inte av den skolan som tycker att påtvingad läsning är av ondo. Det beror på att jag gillade att läsa redan i skolan och inget hellre ville än att styras till så pretentiösa titlar som möjligt. Kruxet är att vissa delar av litteraturen tenderar att återkomma i många sammanhang. Gillar man inte boken från början kan det bli ett himla läsande (om minnet dessutom inte är det bästa) av samma tråk flera gånger. Här följer en liten lista över böcker jag aldrig gillat.

Boken jag letade efter i dag: Voltaires Candide. En gång i gymnasiet och en gång på litteraturvetenskapen.

Röda rummet av Strindberg. En gång på gymnasiet och en gång på litteraturvetenskapen.

Och den som tar priset: Fursten av Machiavelli. En gång på gymnasiet, en gång på litteraturvetenskapen, en gång på statsvetenskapen och sedan, precis när jag trodde att jag var fri, en gång som korrekturlyssning av ljudboken!

*Exakt vad säger Pangloss angående att allt är till det bästa i den bästa av världar?

Hot, hot heat

Det fina med att vara redaktör är när man får ha dagar som den här. Fördmiddag på kontoret med Elise, lunchsushi i Årsta och eftermiddagen författarmöte på Stocksundstorps gård. Att sitta i en 1700-talsträdgård vid vattnet, dricka kaffe och prata om litteratur, konst och metafysik är ett rätt trevligt arbete.

När jag skulle åka hem fastnade jag dock i köerna på essingeleden, det var 45 grader inne i bilen och motortemperaturen kröp allt närmare kokpunkten, inte så roligt.

Nu fungerar bara mycket tunna bomullsklänningar och sandaler. Men vi klagar inte.