Molly Ringwald - eller när jag stickade en tröja till mig själv

Garnet

Garnet är från Madeline Tosh och heter Tosh Vintage, det är 100 % merino och mäter 182 meter per 100 g. Den rosa färgen heter Molly Ringwald och jag blev förälskad i det så fort jag såg det. Kan eventuellt vara den perfekta rosa nyansen. Den gula färgen heter Ivory. Det gick åt 4 härvor rosa och en härva gult.

Stickorna

Muddarna stickades med stickor 3,5 och resten med 4.

Uppläggning

Börja i mitten bak, lägg upp 124 maskor, fördelade i fem delar indelade med markörer: 

20-1-15-1-50-1-15-1-20. De ensamma maskorna kommer att få ökningar på var sin sida om sig, så håll koll på dem.

Sticka

Mudd

Sticka mudden 1 rät, 1 avig, fram och tillbaka - inte runt, så att det blir en öppning i nacken. Sticka 9 varv, eller efter behag. 

Ok

Fortsätt sticka fram och tillbaka 8 varv till med ökningar varannat varv:

20r, +1,1r, +1, 15r, +1, 1r, +1, 50 våffelmaskor[2r, 1a], +1,1r, +1, 15r, +1,1r, +1, 20 r

VÄND!

40a, 52 vm[2a, 1r],40a

VÄND!

21r, +1,1r, +1, 17r, +1, 1r, +1, 52 våffelmaskor[1a, 2r], +1,1r, +1, 17r, +1,1r, +1, 21 r

VÄND!

42r, 52a, 42, r

etc, fortsätt bygga ut våfflorna åt sidorna i samma takt som ökningarna gör framstycket bredare.

Efter de åtta varven fortsätter du runt, lägg till tre maskor i  nacken om du vill. Nu stickar du enbart räta maskor på bakstycke och ärmar, fortsättter öka varannat varv och våffelmönstret:

varv 1: 2r,1a

varv 2: 2r,1a

varv 3: 2r,1a

varv 4: alla aviga

Ärmhål

Prova din stickning. När oket är så långt att sidorna går nedanför dina armhålor är det dags att föra över alla ärmmaskor på tex en egen stickvajer eller lite garn. Sen fortsätter du sticka liksom förbi dem, under varje ärmhål lägger du till 10 maskor. 

Fortsätt runt, sticka de nya maskorna räta. Nu slutar du göra ökningar.

Fortsätt till du nått önskad länd, sticka mudd 1r,1a i 9 varv, maska av.

Ärmar

Maskorna du sparat på tex en vajer eller garn ska nu bli ärmar. Plocka även upp de tio nya maskor du gjort under armhålet och några mellan dem och ärmmaskorna så att det inte blir hål mellan sätt en markör i mitten under ärmen. Sticka räta maskor.

Efter 10 varv, minska en på var sida om mittenmaskan. Upprepa 4 gånger.

Efter 7 varv, minska en på var sida om mittenmaskan. Upprepa 3 gånger.

Efter 5 varv, minska en på var sida om mittenmaskan. Upprepa 4 gånger.

Sticka muddarna 1r,1a 9 varv, maska av.

Knappar

Köp en fin knapp! Jag virkade en knappslå och sydde fast den så att det blev som ett nyckelhål i nacken.

Skärmfritt, it's the shit!

Under hösten har det introducerats en ny regel hemmavid: skärmfritt fram till klockan 20 på helger. (Detta inlägg skrivs klockan 12.42 en lördag. Dess förnumstiga innehåll ska snarast ses som en retrospektiv.)

Det har visat sig vara värsta succén. Det har också visat vilken nivå beroendet ligger på – hos alla jag känner. När jag har berättat om det så sa jag som det var, att vi bestämde oss för att stänga av routern under dagen. Samtliga (inklusive jag själv, när vi kom på idén) har reagerat med att säga "Skärmfritt är ju en toppenidé! Men det är väl ändå lite överdrivet att dra ur internet?". Samtliga har även haft svårt att motivera behovet av en internetuppkoppling man inte får använda.

Syftet var att bli lite rörligare, göra lite andra saker och inte få fyrkantiga ögon. Det är otroligt lyckat! Man gör en massa, kommer ut ur lägenheten tidigt som attan och gör något på förmiddagen, något annat på eftermiddagen och känner internetlycka på kvällen.

Kruxet har dock visat sig vara: Hur mycket vill man egentligen göra? Inte så mycket. Alltså har projektet nu självdött. Om det återupptas kan jag rapportera. Fast bara efter klockan 20. Och då orkar jag nog inte.

Jag stickar alltså finns jag

Jag har börjat sticka igen. Caroline lånade ut en rundsticka till mig och i somras massproducerade jag babymössor och nu har jag stickat en tröja. Är så sanslöst stolt över det här lilla plagget. Det är så fint! 

Nästa projekt är ett par raggsockor och möjligtvis en tröja i vuxenstorlek till mig. 

Om du också är en handarbetande person, lägg till mig på Ravelry, mitt användarnamn där är Idberg.

Pillertrillare

Ett annat höstöverlevnadstips var att äta vitaminpiller. Vänkretsen talade lyriskt om blutsaft och D-vitamin. Och samtliga sa: Om inte annat så är ju placeboeffekten toppen! Så jag tänkte, why not?

Problemet var dock att om man varje gång man tar dem tänker:

– Det här är nog båg. Dyrt kiss.
– Och är det inte egentligen ganska onyttigt?

Så blir inte placeboeffekten så himla spektakulär.

Repetition är allt lidandes moder

Medan jag rotade i hemmets samtliga bokhyllor efter ett specifikt citat* kom jag osökt att tänka på böcker jag tvingats läsa. Om och om igen.

Jag är inte av den skolan som tycker att påtvingad läsning är av ondo. Det beror på att jag gillade att läsa redan i skolan och inget hellre ville än att styras till så pretentiösa titlar som möjligt. Kruxet är att vissa delar av litteraturen tenderar att återkomma i många sammanhang. Gillar man inte boken från början kan det bli ett himla läsande (om minnet dessutom inte är det bästa) av samma tråk flera gånger. Här följer en liten lista över böcker jag aldrig gillat.

Boken jag letade efter i dag: Voltaires Candide. En gång i gymnasiet och en gång på litteraturvetenskapen.

Röda rummet av Strindberg. En gång på gymnasiet och en gång på litteraturvetenskapen.

Och den som tar priset: Fursten av Machiavelli. En gång på gymnasiet, en gång på litteraturvetenskapen, en gång på statsvetenskapen och sedan, precis när jag trodde att jag var fri, en gång som korrekturlyssning av ljudboken!

*Exakt vad säger Pangloss angående att allt är till det bästa i den bästa av världar?

Gästblogg: Lisa ryter ifrån

Lisa Swedén gästbloggar hos Total Eclipse om en en ledare i dagens UNT:

Provocerad av den här ledaren i UNT om Underbara Clara och radioprogrammet Husmorsskolan firade jag 8 mars med att mejla skribenten.

Hej,

Jag antar att Maria Ripenberg efter sin attack på Underbara Clara drunknar i bloggläsarnas irriterade utrop. Tillåt mig att delta. Clara Lidström är en typisk entreprenör som arbetar mycket hårt, skapar nya projekt (exempelvis ett antal tidningar) och stöttar nya förmågor i samma bransch (hon har instiftat ett stipendium för kvinnliga bloggare). Tyvärr ägnar hon sig åt traditionellt kvinnliga sysslor som inredning och matlagning. Det är kanske tråkigt. Men vad ligger det subversiva i att som feminist kräva att kvinnor ska ägna sig åt manliga sysslor för att vara feministiska? Att Clara däremot kräver bot och bättring när det enda skyddet mot våldtäkt sägs vara att som kvinna stanna hemma, istället för att ifrågasätta maskulinitetens roll, samt att hon ständigt sätter systerskapet framför att kritisera andra kvinnor (jag hoppas att denna allt annat än subtila pik inte går Maria Ripenberg förbi, som på internationella kvinnodagen väljer att sparka på kvinnor, istället för på patriarkatet).

Se ett stort antal inlägg här, där Clara själv bemöter denna obefogade kritik.

Hälsningar,
Lisa



Till min förvåning svarade hon direkt:


Hej!
Synd att du läser min ledare som en "attack" på Underbara Clara. För det är den ju inte alls. Den är i själva verket en nyanserad betraktelse av en oroande hemmafrutrend - som trots allt inte går på djupet utan mest handlar om nostalgi och estetik. Det verkliga hemmafrueländet måste ses i ett historiskt perspektiv - att vara oavlönad, beroende och frustrerad. Underbara Claras blogg är snygg och proffsig, ungefär som ett livsstilsmagasin. Jag har inget sagt om den, utan om tilltaget att göra ett liciensfinansierat radioprogram och kalla det Husmorsskolan! Om det åtminstone hetat hushållsskolan. Jag hade en pappa som lagade all mat hemma och har själv en man som städar, tvättar, stryker, bakar, lagar mat, sköter blommor etc etc. Husmorsskolan är ett rejält kliv bakåt!
Med vänliga hälsningar
Maria

Maria Ripenberg
debattredaktör, ledarskribent



Och när vi ändå var igång, så:


Hej Maria,

Tack för ditt svar! Självklart skulle även jag se en hemmafrutrend som mycket oroande. Som du säger är det verkligen inte fråga om en dans på rosor utan en frustrerande tillvaro som saknar mycket av det vi skulle säga gör livet värt att leva. (Jag håller även med dig om att var och en har ett ansvar att åtminstone försöka försörja sig själv, vilket gör hemmafrun till ett problem även av det skälet.) Underbara Clara har dock utsatts för många "attacker" av en typ som får en att tro att ingen kan se skillnaden mellan att ägna sig åt handarbete och att sluta yrkesarbeta.

Din kritik är alltså närmast av semantisk natur, att programmet heter "Husmorsskolan", snarare än till exempel hushåll. Det kan jag hålla med om, men jag tycker att du är för snabb att sätta likhetstecken mellan husmor och hemmafru. Husmodern är (som du säkert vet) snarare en maktfaktor i hemmet, en person som kan stå på egna ben, klara det mesta och om det kniper flå en kalv. Claras mål har länge varit att uppmärksamma och uppvärdera arbetet som denna historiska kvinnogestalt har utfört i det fördolda. Om jag minns rätt valdes namnet just för att hedra dessa kvinnor, att döpa det till hushållsskolan hade i viss mån varit att återigen göra arbetet opersonligt, att glömma vilka som faktiskt gjorde det.

Det faktum att vi båda kommer från hem med fäder som lagade maten och nu lever i hem med män som delar hushållsarbetet, hindrar väl inte att man uppmärksammar att det inte är den historiska bilden? Jag har inget intresse av att bli hemmafru, inte heller något av att bli husmor, men jag tycker ändå att vi kan imponeras av den senare gruppens kunskap och arbete.

Men jag kan ändå respektera din ståndpunkt som du nu lägger fram den.

Med vänliga hälsningar,
Lisa

Du kommer att få bända loss muffinsformen ur min kalla, döda hand.

Förresten tycker jag att ni ska läsa Lizas texter om pysslande tjejer, hemmafrufällor och hur 80-talistbrudar bara gör fel, fel fel.