Hej,
Jag antar att Maria Ripenberg efter sin attack på Underbara Clara drunknar i bloggläsarnas irriterade utrop. Tillåt mig att delta. Clara Lidström är en typisk entreprenör som arbetar mycket hårt, skapar nya projekt (exempelvis ett antal tidningar) och stöttar nya förmågor i samma bransch (hon har instiftat ett stipendium för kvinnliga bloggare). Tyvärr ägnar hon sig åt traditionellt kvinnliga sysslor som inredning och matlagning. Det är kanske tråkigt. Men vad ligger det subversiva i att som feminist kräva att kvinnor ska ägna sig åt manliga sysslor för att vara feministiska? Att Clara däremot kräver bot och bättring när det enda skyddet mot våldtäkt sägs vara att som kvinna stanna hemma, istället för att ifrågasätta maskulinitetens roll, samt att hon ständigt sätter systerskapet framför att kritisera andra kvinnor (jag hoppas att denna allt annat än subtila pik inte går Maria Ripenberg förbi, som på internationella kvinnodagen väljer att sparka på kvinnor, istället för på patriarkatet).
Se ett stort antal inlägg här, där Clara själv bemöter denna obefogade kritik.
Hälsningar,
Lisa
Till min förvåning svarade hon direkt:
Hej!
Synd att du läser min ledare som en "attack" på Underbara Clara. För det är den ju inte alls. Den är i själva verket en nyanserad betraktelse av en oroande hemmafrutrend - som trots allt inte går på djupet utan mest handlar om nostalgi och estetik. Det verkliga hemmafrueländet måste ses i ett historiskt perspektiv - att vara oavlönad, beroende och frustrerad. Underbara Claras blogg är snygg och proffsig, ungefär som ett livsstilsmagasin. Jag har inget sagt om den, utan om tilltaget att göra ett liciensfinansierat radioprogram och kalla det Husmorsskolan! Om det åtminstone hetat hushållsskolan. Jag hade en pappa som lagade all mat hemma och har själv en man som städar, tvättar, stryker, bakar, lagar mat, sköter blommor etc etc. Husmorsskolan är ett rejält kliv bakåt!
Med vänliga hälsningar
Maria
Maria Ripenberg
debattredaktör, ledarskribent
Och när vi ändå var igång, så:
Hej Maria,
Tack för ditt svar! Självklart skulle även jag se en hemmafrutrend som mycket oroande. Som du säger är det verkligen inte fråga om en dans på rosor utan en frustrerande tillvaro som saknar mycket av det vi skulle säga gör livet värt att leva. (Jag håller även med dig om att var och en har ett ansvar att åtminstone försöka försörja sig själv, vilket gör hemmafrun till ett problem även av det skälet.) Underbara Clara har dock utsatts för många "attacker" av en typ som får en att tro att ingen kan se skillnaden mellan att ägna sig åt handarbete och att sluta yrkesarbeta.
Din kritik är alltså närmast av semantisk natur, att programmet heter "Husmorsskolan", snarare än till exempel hushåll. Det kan jag hålla med om, men jag tycker att du är för snabb att sätta likhetstecken mellan husmor och hemmafru. Husmodern är (som du säkert vet) snarare en maktfaktor i hemmet, en person som kan stå på egna ben, klara det mesta och om det kniper flå en kalv. Claras mål har länge varit att uppmärksamma och uppvärdera arbetet som denna historiska kvinnogestalt har utfört i det fördolda. Om jag minns rätt valdes namnet just för att hedra dessa kvinnor, att döpa det till hushållsskolan hade i viss mån varit att återigen göra arbetet opersonligt, att glömma vilka som faktiskt gjorde det.
Det faktum att vi båda kommer från hem med fäder som lagade maten och nu lever i hem med män som delar hushållsarbetet, hindrar väl inte att man uppmärksammar att det inte är den historiska bilden? Jag har inget intresse av att bli hemmafru, inte heller något av att bli husmor, men jag tycker ändå att vi kan imponeras av den senare gruppens kunskap och arbete.
Men jag kan ändå respektera din ståndpunkt som du nu lägger fram den.
Med vänliga hälsningar,
Lisa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar