What costume shall the poor girl wear to all tomorrows parties?

Inbjudningarna till det brittiska kungabröllopet har tydligen skickats ut nu. (Det tar väl några dagar extra innan de kommer till oss i Sverige, inga konstigheter.) För att förbereda mig inför denna fantastiska fest kollade jag upp vad jag förväntas ha på mig.


Uniform har jag inte, morgonrock känns ju lite väl Hugh Hefner så jag gick in på min bästa brittiska klädfirma för att se vad de hade att erbjuda av lounge-karaktär:

Gud så praktiskt! Såna där kläder har jag redan!

You give love a bad name

När jag var tio såg jag disneyversionen av De tre musketörerna. Det är egentligen en ganska dålig film som inte har behållit mycket av originalhistorien från Dumas roman, men jag gillade den så mycket att jag bestämde mig för att läsa boken. Och det har sedan dess varit en av mina mest omlästa böcker.

Nu har Alexander Mørk-Eidem satt upp den som rockmusikal på Stockholms stadsteater. Och trots att Mørk-Eidem har tagit sig ganska stora friheter i adaptionen finns alla viktiga delar kvar. Berättelsens olika personer har kvar sina egna karaktärsdrag om än något tillskruvade. Jan Myrbrand som den infantile kung Ludvig XIII är helt lysande när han tvingar de Treville och kardinal Richelieu att leka kurragömma med motiveringen: "Det är jag som är kung!"

Jag har ju i ett tidigare inlägg erkänt min dragning till literaturens bad boys och har ju såklart alltid haft en svaghet för Athos (han försökte trots hänga Milady trots att han älskade henne, come on!). Och Fares Fares som Athos gör vad Colin Firth gjorde med mr Darcy. En rollprestation som förtjänar en ÅÅH AAH ATHOS-skunkgrupp.

Ett annat perspektiv

Eftersom alla verkar vara rörande överens om att det är fint och modernt att prinsessan gifter sig med en man av folket är de enda debatter som följt på eklateringen huruvida gymägaren borde betala för en del av kalaset, och hur många ja! det tog kronprinsessan att acceptera.

En betydligt intressantare kunglig beef pågår istället kring Gustav III: was he or wasn't he? Krigarkung alltså. Idag väljer Malte Persson, författare till Edelcrantz förbindelser, sida:

"Man kan tillägga att han ser bättre ut betraktad på visst avstånd, från Slottsbacken. Står man precis nedanför sockeln får man lätt en något olycklig vy över konungens trikåklädda nederdel. Och så är det kanske med alla kungar: att de gör sig bäst på håll."