När jag var tio såg jag
disneyversionen av
De tre musketörerna. Det är egentligen en ganska dålig film som inte har behållit mycket av originalhistorien från Dumas roman, men jag gillade den så mycket att jag bestämde mig för att läsa boken. Och det har sedan dess varit en av mina mest omlästa böcker.
Nu har Alexander Mørk-Eidem satt upp den som rockmusikal på
Stockholms stadsteater. Och trots att Mørk-Eidem har tagit sig ganska stora friheter i adaptionen finns alla viktiga delar kvar. Berättelsens olika personer har kvar sina egna karaktärsdrag om än något tillskruvade. Jan Myrbrand som den infantile kung Ludvig XIII är helt lysande när han tvingar de Treville och kardinal Richelieu att leka kurragömma med motiveringen: "Det är jag som är kung!"
Jag har ju i ett
tidigare inlägg erkänt min dragning till literaturens bad boys och har ju såklart alltid haft en svaghet för Athos (han försökte trots hänga Milady trots att han älskade henne, come on!). Och Fares Fares som Athos gör vad Colin Firth gjorde med mr Darcy. En rollprestation som förtjänar en
ÅÅH AAH ATHOS-skunkgrupp.
Nu har Alexander Mørk-Eidem satt upp den som rockmusikal på Stockholms stadsteater. Och trots att Mørk-Eidem har tagit sig ganska stora friheter i adaptionen finns alla viktiga delar kvar. Berättelsens olika personer har kvar sina egna karaktärsdrag om än något tillskruvade. Jan Myrbrand som den infantile kung Ludvig XIII är helt lysande när han tvingar de Treville och kardinal Richelieu att leka kurragömma med motiveringen: "Det är jag som är kung!"
Jag har ju i ett tidigare inlägg erkänt min dragning till literaturens bad boys och har ju såklart alltid haft en svaghet för Athos (han försökte trots hänga Milady trots att han älskade henne, come on!). Och Fares Fares som Athos gör vad Colin Firth gjorde med mr Darcy. En rollprestation som förtjänar en ÅÅH AAH ATHOS-skunkgrupp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar