Game of Thrones vs Mad Men drinking game

Fredag! Tills vi ses på Hjälmaren om några timmar kan ni underhålla er med det det här. Bottoms up!

Konsekvens

Siska kommenterade angående McDonald's och cigaretter:

"Fast måste en göra allt rätt bara för att en har vissa principer? Jag vill inte vara sån, men det är lite samma sak som att säga att feminister inte ska bry sig om kvinnors löner i Sverige när kvinnor våldtas i krig.

I den bästa av världar skulle jag inte äta mjölk, ägg, bara köpa lokalproducerat (eller ännu hellre odla själv), aldrig dricka alkohol, aldrig köra bil etc etc Att jag inte gör det förminskar i mina ögon inte de etiskt motiverade val jag har gjort som att inte äta kött, försöka köpa ekologiskt m.m. Hellre göra något än inget alls."

För det första: det klart du ska vara sån! Om inte annat för att du har helt rätt. Jag tycker också att det är töntigt att kräva total konsekvens. Finns inget värre än folk som äter jättemycket kött hela tiden och samtidigt spänner moralögonen i vegetarianer för att de äter ost eller gelatingodis. Ändå är det väl ungefär exakt det jag gör i inlägget. Varför det då? Två skäl.

1. Vi har alla våra hang-ups. Saker vi surar extra över, brinner för och tjatar om. En av mina såna grejer är cigaretter och sprit. Skyll det på nykteristsläkten. Att jag själv dricker alkohol hindrar mig tydligen inte från att klaga på andra.

2. Och viktigare: min irritation på pretentiös och fördömande attityd. I kombination. Jag har extremt jante-svårt för folk som försöker verka tuffa. Jag blir arg, tycker att de borde skärpa sig och växa upp. Tyvärr måste jag formulera den här irritationen i lite mer rationella argument i sakfrågan eftersom "Vem tror du att du e va?!" inte är en så himla trevlig attityd egentligen.

Med denna kunskap om avsändaren, hur tror du (och ni andra) att jag skulle reagera om någon tittade på mig med stora skämspådigblicken och sa:
– Va? Äter du på McDONALD'S? Hur kan du?!
Samtidigt som de skakar lite elegant aska från sina extralånga, helvita, filterlösa franska cigaretter.
Just det.

McDonald’s och cigaretter, eller varför jag borde vara straight edge

Mina vänner är fina. De har ståndpunkter. Principer. Idéer om hur samhället borde vara. Det resulterar i att de inte äter kött, handlar rättvisemärkt och bojkottar McDonald's. Det är lite retligt det där med McDonald's eftersom jag gillar deras ketchup, deras pommes frites och deras hamburgare. Men jag får aldrig gå dit. Ibland smyger jag dit i hemlighet utan att berätta det för någon.

I dag skriver Clara om att hon inte gillar alkohol och att det är töntigt. Det får mig att tänka på ovanstående och min löpande tanke om att satsa på straight edge. Mina tuffa vänner som bojkottar McDonald's dricker nämligen alkohol. Och röker. Och jag har så våldsamt svårt att förstå vad McDonald's har gjort som är värre än att ge folk dödliga sjukdomar. De säljer onyttig mat till barn. De behandlar kor illa (tror jag) och förstör naturen. De sprider skräp och fula skyltar världen över.

Men i jämförelse med Philip Morris, eller Absolut, eller Jägermeister, eller alla typer av alkoläskföretag. De säljer sjukdom, våld, beroende, rus och hjärnskador. Cigaretter sabbar ju dessutom naturen. Och både alkohol- och tobaksföretag tjänar fett på att sälja sin skit till människor i tredje världen.

As ever, inquiring minds want to know.

Vin, och så lite mat också

Kommer att sakna det här.

Bottlescape

"... när Duras talar och skriver om alkoholen är det alltid storslaget och himlastormande, nästan utopiskt, hon vet allting om den, och du, hennes läsare och beundrare vill genast börja dricka", skriver Sara Stridsberg i det briljanta förordet till Marguerite Duras Emily L.

I Halv elva en sommarkväll är det onekligen så. Man avundas inte huvudkaraktären Maria den trassliga situation hon hamnat i, där hon reser omkring i en klaustrofobisk Rover med sin man, sitt barn och Claire, väninnan som är på väg att bli mannens nya kvinna. Men man avundas hennes vackra flykt in i drickandet, undrar till att börja med nästan om det inte är hon som är lyckligast av dem alla där de gömmer sig från regnet i en liten spansk stad.

"Maria dricker manzanillas.
-Det är gott, säger hon. Jag tror att jag ska dricka alltid.
Hon dricker. Claire sträcker ut sig på soffan och skrattar.
- Gör som du vill, Maria, säger hon.
Runt omkring sig kastar hon den snabba svepande blick som betyder lycka."

Så enkelt är det förstås inte i slutändan, men ikväll tar jag i alla fall fram manzanillan.