Hårblogg: Hund

Schnauzern har fått sommarfrisyr.

Modeblogg: Road trip!

Igår tog Pär och jag en biltur till Vingåker, för det tycker vi är roligt. Vi lyckades köra fram och tillbaka utan att bli osams som i the Amazing Race men med samma oförståelse inför lokala sedvänjor som i programmet. Vi körde igenom Flen. Flen har, till skillnad från t.ex. Botkyrka kommun eller Södertälje kommun, valt att ha ett genetiv-s efter ortnamnet före kommun/kyrka etc. Ro-ligt!

Väl i Vingåker spanade jag efter spår Göran Greider lämnat på staden under sin uppväxt, noll Greiderfrisyrer men hundra illasittande mjukisbyxor.

Sen köpte vi kläder, mycket smala jeans till Pär (flickvänsjeans), små rosa adidassneakers till Brödil och en klänning på temat "What would Joan wear?" till mig. Pär hade svårare att hitta ett bra tema och pendlade mellan "What would Sam Merlotte wear?" och "What would Snoop wear?", två personer Joan Holloway inte skulle ta i med tång, let me tell you.

Sammanfattning av messen

Årets miss: Sitta på spårvagn nr 6 från Hisingen och göra sightseeingtur genom Göteborg medan M-Low pratade om framtidens roman.

Årets hit: Att inte ha svinis än.

Bästa affären på Kville torg: Wizard Gaming

Årets bästa prat 1: M-Low med Anneli Jordahl i Vi Läser ”divanen”.

Årets bästa prat 2: Åsa Linderborg vs Göran Hägglund i proffsiga Aftonbladetmontern.

Årets vinnare: Ponton som Årets kulturtidskrift.

Årets billäsning: Vladimir Zätas sigill i Kalle Ankapocket

Årets billåt: It’s a Heartache, Bonnie Tyler

Alla års restaurang: Gyllene Uttern

Årets partykväll: Liseberg

Bästa frisyren (som alltid): Stefan Ingvarsson

Årets EU-projekt: Brevnoveller.se

Årets pr-kupp: Gudrun Sjödén-tygkassen

Årets girlgroup: The Kafka Bunnies

Årets snyggo: Greider!

Glad Darwindag!

I dag firar vi Darwindagen med en Bonnie Tyler-video som trotsar alla naturlagar (bara håret, liksom).

ett främmande land.

Saknar ni inlägget om Johan Lundberg finns det numera här.

I natt avgörs det

Ännu mer vampyrer!

Varning, starka scener!

So much at stake

Som en del i min kommunistiska fostran följde jag 1986 med mina föräldrar på charter till Rumänien, och besökets absoluta höjdpunkt var förstås Draculas slott i Transylvanien.

Jag var visserligen för skräckslagen för att lägga några viktiga detaljer på minnet. Jag kommer bara ihåg en stearinljusupplyst vindlande trappa och att min pappa var tvungen att stanna upp och byta film mitt under rundturen.

Draculas slott var förstås inte den fiktionella karaktären Draculas slott, utan fursten Vlad Têpes, även känd som "Vlad Pålspetsaren". Även som sexåring insåg jag att "pålspetsaren" var ett illabådande smeknamn, även om turistguiderna och mina föräldrar var sparsamma med detaljerna.

När jag nu lusläser Vlads oroväckande omfattande wikipedia-artikel kan jag inte undvika att reflektera över hur mycket dagens uppfostringsmetoder skiljer sig från äldre tiders. Där dagens mamor har svårt att förvägra sina barn något över huvud taget, hade Vlads pappa inget problem med att erbjuda sina söner som gisslan till det ottomanska riket. Det verkar troligt att det var under denna period som Vlad lärde sig allt han alltid velat veta om tortyr men varit för rädd för att fråga. Efter denna period, hintar wikipedia, hade han vissa trust issues med auktoritetsfigurer, då Vlad "distrusted his own father for trading him to the Turks".

Det får mig osökt att tänka på den uppfostran som Fredrik den stores pappa Fredrik Villhelm I tillämpade. För att lära sin son att bli en god soldat såg han till att barnet varje morgon väcktes av ett kanonskott, och kronprinsen fick ett eget barnregemente att drilla när han fyllde sex år. När han som tonåring försökte rebella genom att fly till England sköt Fredrik Villhelm sonens älskare framför hans ögon.

Fredrik den store fick i alla fall ett schyst epitet som kompensation. Vad Mihnea cel Rău, Vlad Têpes son, fick i kompensation för sin uppväxt framgår inte av historien - hans tillnamn betyder i vilket fall som helst "den onde".

Höstens hårikon

När jag bodde i Malmö förstod jag varför alla därifrån har dreadlocks. Det blåser helt enkelt så mycket i Skåne att man får sådana vare sig man vill eller inte. Bor man i Stockholm kan man satsa på andra höststorms-frisyrer istället. Den här tror jag kommer att bli riktigt het i höst, gärna i kombination med ett rejält överbett.

Män som visar sin bringa

Jmf: Chuck Norris här nedanför.

Kärleksbrev

En hemmastickad tröja är som ett kärleksbrev till dig själv en kall dag.

Jag har hittat ett garn i orange glittrig mohair i min stick-korg. Och nu vill jag förvandla det från nystan till en tröja. Tyvärr har jag aldrig riktigt stickat något som kräver symmetri mellan delarna, alltså att ärmarna ska se likadana ut. Därför överväger jag den fega utvägen att sticka en sjal istället och skulle säkert redan ha börjat med det om det inte vore för att det känns som slöseri när hunden ändå kommer att sno den, till slut. Jag behöver alltså ett pedagogiskt stickmönster som gör att slutresultatet inte ser ut som något från hemkunskapen eller som något Göran Greider skulle gå omkring i.

En bonusbild på min kaffekopp:

High Fidelity

Vi välkomnar Fidel Castro, vår senaste kollega i bloggosfären. Samtidigt känns det tydligt att bloggformatet inte gör Castro rättvisa - 130 feta inlägg på ett år, ofta närmare uppsatser än inlägg i format.

Fidel borde kanske snarare satsa på myspace, där han skulle kunna lägga ut youtube-klipp med maratontal. Tänk dig Fidel, maratontal som går ut till miljoner, utan att du behöver lämna soffan och joggingdressen! Där skulle han också kunna utnyttja sitt skäggs potential bättre.

Vem kommer förresten att bli först med att göra Fidel-bloggen till Fidel-blok?

Fön