Stolthet & Perec & Zombier

En fin grej med hösten är att nummer av kulturtidskrifter man lämnat in texter till under våren äntligen kommer ut, som flm och Ord & Bild. I dem har jag skrivit om Georges Perecs film Un homme qui dort respektive mash-up-boken Stolthet & fördom & zombier.

Paris when it sizzles

 

Mellan vanvett och katastrof

Även jag har funderat en del över rubriksättning de senaste dagarna, över sinne för proportioner, till exempel. När jag inte har demonstrerat och planerat poesifestival, vill säga. Eller (vilket kanske framgår av bilden ovan) skrivit om den här filmen.

Osannolikt bra romanmeningar del 7

"Man frågade inte, man visste inte riktigt vad man skulle ha frågat, man var väl lite rädd för de svar man hade kunnat få ifall man kommit sig för att fråga. Man ställde inga frågor. Man väntade på att ödet skulle få ens faster eller moster att dyka upp igen eller kanske en annan faster eller moster, fast egentligen gav man väl attan i vem av dem som dök upp och man gav väl också attan i om det fanns fastrar eller mostrar. Men visst var det lite överraskande varje gång att det fanns någon som var ens faster eller moster eller kusin eller mormor eller farmor. I vardagslag klarade man sig ju utan dem, man begrep inte vad de var till för eller varför de var viktigare än andra; man gillade ju inte riktigt deras sätt att dyka upp och försvinna jämt och ständigt.

Allt man vet är att det höll på mycket länge och att det plötsligt en dag tog slut."
W eller minnet av barndomen, Georges Perec

Den ultimata fredagskvällen

Som en råtta

Eftersom det har varit långfredag har jag förstås kollat på Perecfilm .