Elise vs Elise

Innan jag debuterade som författare funderade jag på att byta efternamn från min mammas "Karlsson", till min pappas mer kommersiellt gångbara "Fankhauser". Jag ångrar sällan att jag trots allt behållit det namn jag växte upp med. Förutom då vid de tillfällen när jag påminns om att jag skriver krönikor i samma tidning som en annan Elise med -sonnamn. Senast idag förvånades Daniel Björk av min inställning till föräldraskap, och tidigare har andra chockats av min önskan om att kvinnor ska utnyttja sitt erotiska kapital.

Så bara för att vara fullkomligt tydlig: det här är den enda krönika jag skrivit på sista tiden.

Ett lysande sätt att gå vilse

Senaste numret av Ett lysande namn är en byggnad man gärna förlorar sig i. Går man tillräckligt länge kanske man hittar fram till min text, men jag kan också rekommendera Emi-Simone Zawalls essä om Danilo Kis. Och de estetiska samtalen som viskas i korridorerna.

The Art of Bishop

Under årets katastrofspådda bokrea fyndade jag ett par böcker på ett av de få ställen där man fortfarande kan fynda böcker på rean: Hedengrens.

En av dessa var Edgar Allan Poe & the Juke-Box, som samlar poeten Elizabeth Bishops outgivna dikter, utkast och fragment. Det är en bok som jag helt skamligt inte ens kände till förrän jag upptäckte den på reabordet. Helt skamligt, eftersom jag under en period - någon sommar samt hösttermin, säg - var helt besatt av Elizabeth Bishops skrivande. Utöver samlade dikter och prosa sträckläste jag hennes vackra One Art. Selected Letters (med brev till bland annat Robert Lowell och Marianne Moore, två av hennes närmaste vänner).

Även om dikterna i Edgar Allan Poe & the Juke-Box i regel inte tillhör hennes mest finslipade finns en hel del omistligt även här. Inte minst utkasten till "One Art", som tydliggör hennes skrivprocess. En mycket bättre analys av detta än jag själv skulle kunna skriva i ett blogginlägg finns här.

"One Art" var en av de dikter jag tipsade om när nättidskriften Ett lysande namn bad mig att delta i deras tragedienkät förra året. Jag har också bidragit till Ett lysande namns senaste nummer Maximal, som går att läsa här, och som - vilket väl framgår av namnet? - innehåller mycket som är läsvärt, bland annat Stefan Lindbergs uppfriskande buttra betraktelser över Orbitór.