Börjar äntligen komma ikapp med Mad Men. Även om jag tycker att serien peakar någonstans kring JFK:s död, när den börjar svänga från okritisk avspelning av de framgångsrika 60-talsmänniskornas skenföreställningar om sig själva, till att avbilda deras kluvna inre, så fortsätter det att vara intressant också nu när det blivit en mer konventionellt HBO-aktig serie (plot twists, oväntade affärsdrag, relationsjonglerande).
Och jag vet inte varför, men jag kan verkligen inte sluta gilla Pete Campbell. Även om han har sina vidriga sidor (tydligast demonstrerade i avsnittet Souvenir, en pastisch på The Seven Year Itch) så är hans streberpersonlighet mycket lättare att identifiera sig med än Peggys superhjältemässiga, eller Don Drapers myspsykopat-roll.
Visar inlägg med etikett 60-tal. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett 60-tal. Visa alla inlägg
onsdag 13 oktober 2010
onsdag 26 maj 2010
Time is on my side
tisdag 2 mars 2010
I have always depended on the kindness of stalkers
Som kanske framgick av förra veckans fredagsunderhållning har Total Eclipse-kollektivet varit och sett En enda man. Även om det finns rätt rejäla skillnader mellan filmen och boken - boken är som vanligt bättre - så är filmen ändå en rätt fin snyftare. Dessutom en rätt fin snyftare med Colin Firth.
Jag uppskattar också att den lyckas lyfta fram en av samhällets dolda minoriteter, stalkern. Vad skulle filmen (och George) vara utan den gränslösa Kenny, aldrig mer än någon minut borta, som en marginellt mindre creepy version av 2½ mäns Rose?
lördag 7 november 2009
The horror, the horror
Etiketter:
60-tal,
arkitektur,
David Lynch,
film,
inredning,
spöken,
zombie,
överlevnad
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)