Dags för semester?

 

Ovan är några av de favoriter som jag har skrivit om i SvD under våren. Lyxigt att få skriva om så bra kulturfenomen förstås, men nu kanske det är på tiden att jag låter pennan vila lite? Texterna hittar ni här.

Världshistoriens aladåb

Ni får inte missa Historieätarna med Lotta Lundgren och Erik Haag på Svt! Det är mat och historia, äckligt och fascinerande och roligt!

Nu handlar det om 70-talet och jag och min pappa smsar varandra under programmet.

Pappa: Åh, Falukorvsring!
Jag: Men vi brukade ha äpple i!
Pappa: Äpple och lökskivor sedan ostskivor och så låg den i tomatsås.
Jag: Ja, det var gott.
Pappa: De får inte missa kassler.
Jag: Haha, vi får se!
Pappa: Är det konstigt att vi är som vi är?
Jag: HAHAHA! Men du var ju inte en sån här jävla hippie, du var ju militär!
Pappa: Jo och militärer var det värsta som fanns, de försvarade kapitalisterna.
Jag: Därför behövde arbetarna gevär.
Pappa: Så att inte ägarna kunde ta tillbaka dem.
Jag: DET ÄR RÄTT ATT GÖRA UPPROR!

Jag har också tittat på den brittiska förlagan, Supersizers, som finns på youtube och är hilarious, den har lärt mig att aspic är aladåb på engelska och kan innehålla hummer, inälvor eller t.ex. en hel camenbert.

Total eclipse of the tv-tips

Jag måste tipsa er om det fantastiska tv-programmet Förr liksom. Det är som Mythbusters om historia på svenska. Gitte och Sonja testar till exempel hur en trädfälla fungerar, hur man kunde göra fiskolja eller varför vasaskeppet sjönk.

Finns att se på svtplay.

Kåldolmens dag

Idag firar vi kåldolmens dag genom att laga vegetariska kåldolmar och att inte vara nynazister i Kungsträdgården. Recept på vegetariska kåldolmar finns här. Att låta bli att vara nazist litar jag på att ni klarar utan vidare instruktioner (floden av sd-troll från förra veckan verkar ha avtagit).

För övrigt inleds idag finska vinterkriget på twitter. Spännande!

Det finaste jag läst sen jag konfirmerade mig.

Vi var med och genomförde fri och lika rösträtt, säger Moderaternas partisekreterare Sofia Arkelsten i en intervju med DN.se – ett uttalande som är felaktigt

Ni var emot fri och lika rösträtt för 90 år sedan.

– Nej nej nej, det där är inte korrekt. Vi var ju med och genomförde det, säger hon till DN.se.

Det var ni inte. Ni var inte med och genomförde lika rösträtt för 90 år sedan.

– Vänta ett tag så ska vi se här.

[...]

Förra DN-medarbetaren och författaren Barbro Hedvall utkom nyligen med boken ”Vår rättmätiga plats” som handlar om den kvinnliga rösträttsrörelsen. Hon blir upprörd då hon hör vad Arkelsten har sagt.

– Det var i fräckaste laget. Det här är ren och skär historieförfalskning.

– Hela rösträttskampen fanns just för att högern var emot. Utan dem hade det inte varit någon rösträttsrörelse.

Vad anser du om att Moderaternas partisekreterare visar på en sådan okunnighet?

– Det är genant. Och dessutom dumt. Det vore bättre att säga att man struntar i det som var för 90 år sedan och i stället röstar på det som finns nu.

Hela artikeln finns här.

BINGO!

Nu drar det ihop sig. Årets viktigaste sportevenemang går av stapeln i helgen: Total eclipse-kollektivets historikerbingo! Reglerna är som följer: Flest hittade historiker vinner, historiker i scarf ger extrapoäng, även idéhistoriker räknas och Jan Guillou är inte en historiker även om han själv tycker det.

Lycka till!

Kunglig nazism

Henrik Arnstad, en historiker i scarf, skriver mycket bra om drottning Silvias sk. "undersökning" av sin pappas nazism, i GP: Varken dold eller hemlig förföljelse.

Läs!

Matblogg: Kåldolmens dag

När jag åkte till jobbet imorse hade Radio Stockholm ett inslag om kåldolmens dag som infaller idag. Tanken, som jag förstod det, är att ungdomar på glid istället för att vara nazister i Kungsträdgården ska äta kåldolmar och lyssna på Herman Lindqvist prata om Sverige och internationella influenser 101.

Själv kände jag mig inte särskilt lockad av att lyssna på folkmusiker och Herman Lindqvist (trots obestridbara historikerbingopoäng). Däremot oerhört sugen på kåldolmar, en maträtt jag som vegetarian inte ätit på år och dar och aldrig själv tillagat. Så jag efterlyste hjälp på facebook och tillsammans med Pär och Robert lagade jag vegetariska kåldolmar till middag.






Slutresultatet kanske påminner lite om Den bruna maten, men låt inte färgskalan luras - det var mycket gott!

Skyldig till scarf

Som vi har konstaterat tidigare är det strängt förbjudet för historiker att röra sig i offentligheten utan något kring halsen. Henrik Arnstad, född 1967, bevisar också att påbudet inte är något som bara gäller äldre generationers vampy... förlåt, historiker. Det gör förstås inte Skyldig till skuld mindre intressant som bok, särskilt inte för den historiebesatta halvan av Total Eclipse-kollektivet.

Blir det tårta?

Idag firar vi Gustav II Adolfs dödsdag med traditionsenliga bakelser. Tyvärr verkar det som att det är en utdöende tradition, C var inne i två konditorier på Kungsholmen som inte ens visste vad det var. Men i Årsta med sin pensionärsbefolkning fanns de, minsann!

Total Eclipse-kollektivet är ju mycket för fikande i allmänhet och tycker att vi gott kunde fira fler kungars eller stadsministrars dödsdagar med bakelser. Varför har vi t.ex. inte en Palmekaka eller en Kristinatårta?

We make a little history, baby

Torsdagen den 5 november är det dags för en ny Semaforkväll. Det blir en old school-kväll, vi drar tillbaka till det förflutna och funderar över historieskrivningen. Jag och Athena Farrokhzad och hovdramatikern Tova Gerge är där som vanligt. Med oss har vi forskaren Sara Edenheim som manifestdebuterar i höst med Det anakronistiska manifestet och serietecknaren Loka Kanarp som ger ut sina historiska kvinnoporträtt i Pärlor och patroner.

Och i väntan på att historia ska skrivas, eller genomskådas, eller förkastas, rekommenderar jag en tid då allt var lite bättre - inte minst stoldansandet (cirka 1:50 in i videon).

Vad ska man göra när det regnar så dant?

Nu åker jag till landet för att öva på kungarna, äta toffee och titta på hårdrockare. Vad ni borde göra under tiden är: se I love you, man (bro-tastic!) och titta på den här fina tolkningen av Total Eclipse-videon:



Nu hoppas jag att någon ska göra en bokstavlig video till Kissed by a Rose, så att jag får en förklaring till musikhistoriens märkligaste text.

Om ni ändå har tråkigt i regnet rekomenderar jag en utflykt till Mariefred och Gripsholms slott. Där finns ett enormt porträttgalleri och man kan få reda på i vilket rum Sigismund föddes(1566) och vad som egentligen hände med Ebba Brahe och Gustav II Adolf. Man kan även få finfina inredningstips och fundera på hur tortfigt ens eget liv i känns i avsaknad av personlig vallgrav och teater.

Anpassning & "adaptation"

Under den period då Austens sex romaner publicerades dominerades den brittiska marknaden av två typer av romaner: de som var moraliskt exemplariska, och de som skildrade en depraverad verklighet. För att bli tagen på allvar som författare var det bäst att hålla sig så moraliskt rättrådig som möjligt, för att inte riskera att bli utpekad som dekadent. Dekandens var allvarliga saker under denna period: revolutionerna exploderade runtom i Europa och England hade bara nätt och jämnt lyckats kväsa de upproriska stämningarna på hemmaplan. Man behövde samlas kring nationen och dess värderingar i kampen mot Napoleon, och det var inte läge för utsvävningar. Recensenterna var bokstavligt talat de moralens väktare som höll den suspekta nymodigheten romanen i schack.

Periodens fyrkantiga moralism är på många sätt till Austens litterära fördel – det regelverk som omgav kärleken gav en väl avgränsad spelplan för hennes intriger. (Moralismen var för det mesta ekonomiskt betingad, vilket man kan läsa mer om här )

Dessa lyckade begränsningar – fantasin är ofta till sin fördel där den begränsas – avsäger man sig i flertalet moderna filmatiseringar. Genom att slänga in annulleringar, öppen homosexualitet och gotik utvidgar man spelplanen på ett sätt som helt enkelt blir tråkigare. Som om man inte litar på berättelsen och dess ramar, enbart för att den har ett par hundra år på nacken.

A New England

“…the abilities of the nine-hundreth abridger of the History of England (--) are eulogized by a thousand pens”, skrev Austen alltså i sitt försvar av romangenren, i Northanger Abbey. Av det kan man dra slutsatsen att Austen inte direkt var en historienörd, men sanningen är att hon själv i sina tonår skrivit en History of England, illustrerad av systern Cassandra. Med samma vassa penna och tvetydighet som hon beskrev kärleksförhållanden i sin egen tid skildrade hon de engelska regenternas liv. Här ett snabbreferat av såpan The Tudors:

“It would be an affront to my Readers were I to suppose that they were not as well acquainted with the particulars of this King's reign as I am myself. It will therefore be saving THEM the task of reading again what they have read before, and MYSELF the trouble of writing what I do not perfectly recollect, by giving only a slight sketch of the principal Events which marked his reign. Among these may be ranked Cardinal Wolsey's telling the father Abbott of Leicester Abbey that "he was come to lay his bones among them," the reformation in Religion and the King's riding through the streets of London with Anna Bullen. It is however but Justice, and my Duty to declare that this amiable Woman was entirely innocent of the Crimes with which she was accused, and of which her Beauty, her Elegance, and her Sprightliness were sufficient proofs, not to mention her solemn Protestations of Innocence, the weakness of the Charges against her, and the King's Character; all of which add some confirmation, tho' perhaps but slight ones when in comparison with those before alledged in her favour.”

Originalet till Austens historiebok kan genombläddras digitalt här.

Vlad the Historian

Vampyrer verkar vara en stark symbol i våra dagar. Man kan fråga sig vad det beror på: tänker man sig en överensstämmelse mellan hur folk i allmänhet lever och beter sig idag och bilden av vampyrer? Eller representerar vampyrer något i vår verklighet som vi är rädda för: knarkare, sociopater?

När vi såg på Boston Tea Party i måndags slog det mig att många samtida svenska historiker anammar en look som traditionellt har associerats med vampyrer. Vad döljer den där scarfen, egentligen, liksom?

Smoke on the water

Min vän C skriver sin magisteruppsats om luftgitarrens historia. Den här bilden är det äldsta belägget för att luftgitarren har sitt ursprung i Sverige, här praktiserat av Anders Zlayer. Sedemera känd under namnet Zorn, han målade eventuellt en del tavlor också.

So much at stake

Som en del i min kommunistiska fostran följde jag 1986 med mina föräldrar på charter till Rumänien, och besökets absoluta höjdpunkt var förstås Draculas slott i Transylvanien.

Jag var visserligen för skräckslagen för att lägga några viktiga detaljer på minnet. Jag kommer bara ihåg en stearinljusupplyst vindlande trappa och att min pappa var tvungen att stanna upp och byta film mitt under rundturen.

Draculas slott var förstås inte den fiktionella karaktären Draculas slott, utan fursten Vlad Têpes, även känd som "Vlad Pålspetsaren". Även som sexåring insåg jag att "pålspetsaren" var ett illabådande smeknamn, även om turistguiderna och mina föräldrar var sparsamma med detaljerna.

När jag nu lusläser Vlads oroväckande omfattande wikipedia-artikel kan jag inte undvika att reflektera över hur mycket dagens uppfostringsmetoder skiljer sig från äldre tiders. Där dagens mamor har svårt att förvägra sina barn något över huvud taget, hade Vlads pappa inget problem med att erbjuda sina söner som gisslan till det ottomanska riket. Det verkar troligt att det var under denna period som Vlad lärde sig allt han alltid velat veta om tortyr men varit för rädd för att fråga. Efter denna period, hintar wikipedia, hade han vissa trust issues med auktoritetsfigurer, då Vlad "distrusted his own father for trading him to the Turks".

Det får mig osökt att tänka på den uppfostran som Fredrik den stores pappa Fredrik Villhelm I tillämpade. För att lära sin son att bli en god soldat såg han till att barnet varje morgon väcktes av ett kanonskott, och kronprinsen fick ett eget barnregemente att drilla när han fyllde sex år. När han som tonåring försökte rebella genom att fly till England sköt Fredrik Villhelm sonens älskare framför hans ögon.

Fredrik den store fick i alla fall ett schyst epitet som kompensation. Vad Mihnea cel Rău, Vlad Têpes son, fick i kompensation för sin uppväxt framgår inte av historien - hans tillnamn betyder i vilket fall som helst "den onde".